Det spelar ingen roll att det är mycket kallare här än i Schweiz, att det har regnat två gånger sedan vi kommit hem och att jag borrat hos tandis* för andra gången i mitt liv. Hemma är ändå hemma! Så förjordat fint! 18 timmar i en bil var lätt värt det. Sedan hemkomsten har vi ätit kebabpizza 4 och sushi (de har till och med öppnat ett nytt ställe, ännu närmare vår lägenhet, så nu har vi tre sushirestauranger inom 2-300 meter från lägenheten), och fläskkotletter och brunsås hemma hos mamma och pappa, något jag längtat ihjäl mig efter. Jag har visst aldrig varit ifrån min familj såhär länge förut har jag räknat ut. Och idag har jag och Emma promenerat i skogen och ätit långfrukost. Och Sofia har satt sig på ett tåg ändå från Stockholm för att hinna hem och hänga lite med mig innan jag far iväg igen. Finis.
Det enda som skulle kunna förstöra glädjen just nu är det förgrymmade askmolnet, men det KAN väl inte blåsa ända bort till Sverige igen, visst kan det inte det? (Svara helst: "Nej, det är helt omöjligt och kommer inte på fråga!") Vi säger så. Peace out.
/ tillbakapåEklandagatanandlovingit_84.
* Jag har bara haft ett hål tidigare i livet, det var 2007. Tack och lov gick det lite bättre med borrningen den här gången än den förra.
3 kommentarer:
Hrm.. Enligt mina statistiska beräkningar är det fullkomligt omöjligt för askmolnet att blåsa in över Sverige under den närmsta tiden. Nordanvinden, vindarna från väst, ozonlagret och stratosfären bildar nämligen just nu tillsammans en sorts vägg som håller all aska borta. You'll be safe. Tro mig. Jag kan verkligen sånt här.
Å nu känns det jättemycket bättre! Merci mon ami!
amie?
Skicka en kommentar