Nils elva månader

Hallå lilla smilfink!

Elva månader nu, snart får vi ha kalas och fira födelsedag med dig. Det blir kul!

Den här månaden har du testat en ganska ny grej: hur det är att vara arg! Du fick en förkylning (din första ordentliga) och tre nya tänder nästan samtidigt, så det var inte så konstigt att humöret tröt lite. Men ändå. Du har tyckt att det är helt rimligt att skrika rakt ut i lite olika situationer, till exempel när du inte fått krypa in i diskmaskinen, när du inte fått lägga din tandborste inne i tvättmaskinen (där det redan ligger rätt många leksaker som du lagt där) och när vi inte brett din frukostmacka eller värmt din mat tillräckligt snabbt. Och så vidare.

Men nu har tänderna äntligen trängt igenom färdigt och ditt humör har återgått till det vanliga, mestadels glada. Det är himla skönt faktiskt! Men det är såklart bra att du lär dig att säga ifrån också. Det ska man ju. (Du får ha precis de känslor du vill, du får vara arg, glad, ledsen, sprallig, fnissig, förvirrad, trött eller vad som helst. Allt är okej! Men smidigast är det onekligen när du är en gladfis.)

Såhär ser dina rutiner ut just nu, en vanlig dag:
Du sover i din spjälsäng som står vid foten av vår säng i sovrummet, och vaknar mellan sex och sju på morgonen. Då ställer du dig upp och liksom andas högljutt tills vi hör dig och kommer och lyfter över dig till vår säng. Eller så säger du mamma (lyckan) eller där där där eller titta. Fram tills nyss ammade du en liiiten liten skvätt på morgonen, mest av vana tror jag, men det har vi precis slutat med nu. Så himla glad att det funkat så bra med amningen, jag har inte haft en enda mjölkstockning! (Det känns förresten verkligen som evigheter sen som du helammade, det gjorde du första halvåret. Den senaste tiden har du bara tagit dig en tiosekunders-slurk eller så, på morgnarna. Men nu är vi i alla fall klara med det!)
Oftast somnar du om en stund mellan oss, men ibland är du tvärpigg och klättrar omkring i sängen. Du letar efter Elsa och kastar dig efter henne när du hittat henne. Du kallar henne Edda eller Ejja och ni två blir fortfarande aldrig sura på varann. Du kan dra henne i öronen och hon kan vända sig om så att du får hennes rumpa i fejjan och vispa dig rakt över ansiktet med svansen – ändå blir ingen av er irriterad på den andre. Där finns bara full kärlek (och en skopa tålamod från Elsas sida..).

Du är SKITGLAD i morgonhumöret. När vi klivit upp äter vi frukost allihop (du äter gröt macka frukt), sen går jag till jobbet och ni går ut med Elsa. Du får lunch igen runt elva, sedan sover du middag i din vagn i två eller två och en halv timmar. Eftersom du sover så himla länge då sover du bara en gång på dagen nu. Sen får du lite mellanmål och på eftermiddagen brukar du och Axel hitta på någon aktivitet. Jag kommer hem från jobbet fem-halvsex, och då får du middag (mycket mat, känns som att vi äter jämt!). Sen leker vi lite, äter kvällsgröt vid sju och sen kör vi pyjamas tandborstning bokläsning och så somnar du runt halv åtta. (Häromkvällen lyckades du peka helt rätt på Max och katten när vi läste Max boll och jag frågade Var är katten? Var är Max?. Jag blev helt rörd av detta. Älskar att läsa böcker för dig, men du vill oftast bläddra mycket snabbare än jag hinner läsa, och komma till baksidan när vi egentligen bara läst halvvägs.)

Du sover (oftast) som en stock på nätterna, tror du processar allt nytt. Nya skills just nu är bland annat att du kan gå själv med gåvagnen (så spännande!!), klättra upp på soffbordet utan hjälp och pussas på beställning (kanske det mysigaste i universum, du kör så goa blöta öppenmunspussar). Du vill gärna göra saker själv, dricka själv, hålla tandborsten själv, hålla i Elsas koppel själv när du sitter i vagnen. Du vinkar till alla du ser, främlingar som bekanta.
Du har också lärt dig att leka tittut själv, alltså inte bara skratta åt oss när det är vi som tittutar. Du kryper iväg så att vi inte kan se dig, och när vi frågar Var är Nils? vänder du och ”skuttar fram” igen bakom en kant så att vi ska ropa tittut. Sen skrattar du i hundra år som en liten skrockande farbror. När du står i spjälsängen på morgnarna böjer du på knäna så att du försvinner bakom kanten, vi säger Men var är Nils?! och så hoppar du upp igen som en gubben i lådan.

Du är en sån liten drömmänniska, kan fortfarande inte fatta att vi gjort dig. Att du finns tack vare OSS! Det gjorde vi bra. Och snart är du ett år! Puss puss puss