lördag 12 mars 2016

Springet

Jag har haft så kasst löpar-självförtroende lately. Jag tränar rättså mycket, så det är inte det att jag känt mig otränad generellt, men jag har verkligen tänkt att jag är kass på att springa just. Att jag inte orkar så långt, har helt okej kondition men liksom ingen löpar-kondition osv. (Kanske för att jag jämför mig med Axel som ju är ett löparmonster, man ska ju inte jämföra sig såklart men det gör man ju ändå).

I alla fall. Idag sa Axel till mig att jag skulle gå och springa milen. "Bara gör det, jag lovar att du är starkare än du tror". Så då gjorde jag det. Och blev typ inte ens trött! Alltså!!!!!
Det var på löpband, och på 59 minuter så inget blixtentempo direkt, men ändå. Jag klev av efter en mil och bara jaha, det där gick ju fint.

Är så himla himla lycklig och hög på endorfiner nu.

(Obs menar ej detta som skryt, skrev det bara för att jag blev så himla glad och för att jag ville komma ihåg känslan alla de gånger jag kommer vilja smita ifrån löpträning och köra något annat istället (vilket, låt oss vara ärliga nu, kommer vara många...)).

7 kommentarer:

tankarochvardagslunk sa...

Härligt! Det är alltid skönt när ens egna negativa tankar kommer på skam.

Emma Esteban sa...

Svinbra ju!

Sofia sa...

Sjukt bra! Heja dig!

Johanna sa...

Tack för hejaropen! <3

4everfine sa...

Spelar roll om det uppfattas som skryt eller ej, jag tycker du ska malla dig allt du kan! Så himla grym är du!

Johanna sa...

Men tack!

S sa...

Härligt! Älskar den där känslan :-)