Här ligger jag och har lördagssovmorgon i min varma säng. Tog upp mobilen och scannade av internet, och såg en film på facebook som jag först trodde var reklam för något sånt där "här är fiskarna i Alaska som fiskar i de stora vågorna och en man har ramlat överbord"-program, men så insåg jag att det var ett klipp där en båt plockar upp flyktingbarn ur det iskalla vattnet på Medelhavet. Såg de små stelfrusna kropparna.
Och jag vet inte var jag ska ta vägen. Ligger och hulkgråter nu, men det hjälper ju inte. Skriver det här blogginlägget, det hjälper definitivt inte. Vi ger några hundralappar i månaden till unhcr, men det är ju ingenting. Vad kan vi göra?! Blir galen av att detta pågår. Hur KAN det få pågå? Hur kan myndigheterna inte bara åka med flygplan och hämta människor så att de slipper ta dessa vägar? De har ju rätt att söka asyl här, hur kan vi låta dem dö på vägen? Hur kan vi låta landgränser avgöra vem som får leva och inte?
Det har såklart alltid varit hemskt att se nyhetsbilder av förtvivlade människor, men sedan jag fick barn kan jag inte värja mig alls. Jag ser bara Nils Nils Nils. Föreställer mig att jag skulle behöva sätta en liten liten flytväst på honom och trycka ner honom i mitten av en överfull gummibåt. Det går inte. Jag läste nyligen att många av barnen drunknar där i båten, för att de placerats på golvet i mitten och att stora vågor sköljer in. Att det finns döda barn även i de båtar som tar sig hela vägen. Klarar inte av att tänka på det.
Jag ska kolla upp vad man kan göra nu, kanske bli kontaktfamilj för någon nyanländ? Något måste vi ju kunna göra. Något borde alla göra.
Och jag vet inte var jag ska ta vägen. Ligger och hulkgråter nu, men det hjälper ju inte. Skriver det här blogginlägget, det hjälper definitivt inte. Vi ger några hundralappar i månaden till unhcr, men det är ju ingenting. Vad kan vi göra?! Blir galen av att detta pågår. Hur KAN det få pågå? Hur kan myndigheterna inte bara åka med flygplan och hämta människor så att de slipper ta dessa vägar? De har ju rätt att söka asyl här, hur kan vi låta dem dö på vägen? Hur kan vi låta landgränser avgöra vem som får leva och inte?
Det har såklart alltid varit hemskt att se nyhetsbilder av förtvivlade människor, men sedan jag fick barn kan jag inte värja mig alls. Jag ser bara Nils Nils Nils. Föreställer mig att jag skulle behöva sätta en liten liten flytväst på honom och trycka ner honom i mitten av en överfull gummibåt. Det går inte. Jag läste nyligen att många av barnen drunknar där i båten, för att de placerats på golvet i mitten och att stora vågor sköljer in. Att det finns döda barn även i de båtar som tar sig hela vägen. Klarar inte av att tänka på det.
Jag ska kolla upp vad man kan göra nu, kanske bli kontaktfamilj för någon nyanländ? Något måste vi ju kunna göra. Något borde alla göra.
5 kommentarer:
Jag känner EXAKT samma. Så jävla vilsen i att jag borde hjälpa, hur ofta den tanken dyker upp och sen ramlar något av mina barn och jag glömmer bort det tills jag blir påmind igen.
PS: kolla upp om du kan bli god man för ensamkommande barn, det har Stolte mannens mamma blivit. Behovet är tydligen stort.
Ja. Att ha ftt barn har verkligen öppnat mina ögon för andra barns lidande..
Ja, god man har jag också kollat på. Men de kurser jag hittade som man måste gå innan (som jag förstod det) var helt fulla här i Gbg. Vilket väl förvisso är positivt. Om det nu inte är såna där as som bara vill tjäna pengar (för dem finns det tydligen en hel del av också).
Kontaktfamilj kan nog vara en bra grej tror jag. Funderar också på det. Måste bara ta det hela från tankeverksamhet till att faktiskt göra något.
Ja, jag känner också som du och ni. Just nu är bara inte rätt tid att vara kontaktfamilj, med osäkert jobb, husrenovering och två vilda pojkar. Men en dag, då! PS: säg till om du kommer på något annat smart sätt.
Skicka en kommentar