Lyssnade just på Amanda Svenssons sommarprat om hur unga kvinnor ibland bemöts inom sjukvården, och åh så bra det var. Blev helt upprörd och kom att tänka på en egen erfarenhet.
Det första preventivmedel jag hade var p-piller, en sort som funkade bra. Men några års användning tyckte plötsligt en barnmorska, eller vem det nu var som skrev ut de där recepten, att jag skulle sätta in en p-stav istället. En sån där liten, liten hormonstav som sätts fast under huden på insidan av överarmen. Det är enklare säkrare modernare bättre gör det bara, sa barnmorskan. Så då satte jag in en sådan.
Några veckor därefter gjorde det plötsligt som från ingenstans ont att ligga. Ont! Jättekonstigt och irriterande. Jag gick till en barnmorska/gynekolog för att klura ut vad som var fel och då tittade kvinnan mig i ögonen och frågade - citat - om jag var riktigt kär i min kille?
Alltså förnedringen i att någon utgår ifrån att det "sitter i huvudet". Jag var typ 20 år, jag hade varit ihop med min kille i evigheter, han var den enda jag varit med, problemet hade uppstått väldigt plötsligt och ja jag var faktiskt riktigt kär i min kille. Hade det varit problemet hade jag nog gjort slut snarare än att ha sökt hjälp, tänkte jag surt. Hur som helst fick jag samma råd som Amanda Svensson talar om i sitt sommarprat, det där de säger är bra mot allt. "Tvätta med lite filmjölk så blir allt bra".
Well.
Månader gick, det blev inte nämnvärt bättre. En dag pratade jag om det med min bästa vän, som halvskrek "det är exakt samma för mig, exakt samma, tack gode gud att det inte är bara jag". Och så sa hon att problemen hade dykt upp kort efter att hon satte in en sån där p-stav, en likadan som jag hade. En sån som skulle vara enklare säkrare modernare bättre. Och så förstod vi att dessa stavar var roten till allt ont, plockade ut dem och fick våra liv tillbaka som i ett kick.
(Samma vän hade förresten också - som en liten parentes bara - gång på gång fått höra att hennes extrema magsmärtor berodde på "stress, som är så vanligt bland unga tjejer" när det senare visade sig att det var typ ett blödande magsår som berodde på väldigt fysiska och konkreta fel på magen.)
Hur som helst, ett par år senare satt jag med ett gäng tjejer jag pluggade med och käkade middag, vi började snacka om preventivmedel och jag berättade om erfarenheten av p-staven som pajjade allt. Det visade sig då att sex av oss åtta i rummet hade uppmanats sätta in just en sådan p-stav och fått exakt samma problem av den. SEX AV ÅTTA personer. Och alla trodde såklart att de var ganska ensamma om det.
Så när Egon skriver att vi är för dåliga på att prata om sånt här, då har hon uppenbarligen helt rätt. Och jag kan inte låta bli att undra om det någonsin hänt att en kille som sökt hjälp för plötsligt uppkomna underlivsrelaterade problem fått frågan "men du... är du riktigt kär i din tjej då?"
Det första preventivmedel jag hade var p-piller, en sort som funkade bra. Men några års användning tyckte plötsligt en barnmorska, eller vem det nu var som skrev ut de där recepten, att jag skulle sätta in en p-stav istället. En sån där liten, liten hormonstav som sätts fast under huden på insidan av överarmen. Det är enklare säkrare modernare bättre gör det bara, sa barnmorskan. Så då satte jag in en sådan.
Några veckor därefter gjorde det plötsligt som från ingenstans ont att ligga. Ont! Jättekonstigt och irriterande. Jag gick till en barnmorska/gynekolog för att klura ut vad som var fel och då tittade kvinnan mig i ögonen och frågade - citat - om jag var riktigt kär i min kille?
Alltså förnedringen i att någon utgår ifrån att det "sitter i huvudet". Jag var typ 20 år, jag hade varit ihop med min kille i evigheter, han var den enda jag varit med, problemet hade uppstått väldigt plötsligt och ja jag var faktiskt riktigt kär i min kille. Hade det varit problemet hade jag nog gjort slut snarare än att ha sökt hjälp, tänkte jag surt. Hur som helst fick jag samma råd som Amanda Svensson talar om i sitt sommarprat, det där de säger är bra mot allt. "Tvätta med lite filmjölk så blir allt bra".
Well.
Månader gick, det blev inte nämnvärt bättre. En dag pratade jag om det med min bästa vän, som halvskrek "det är exakt samma för mig, exakt samma, tack gode gud att det inte är bara jag". Och så sa hon att problemen hade dykt upp kort efter att hon satte in en sån där p-stav, en likadan som jag hade. En sån som skulle vara enklare säkrare modernare bättre. Och så förstod vi att dessa stavar var roten till allt ont, plockade ut dem och fick våra liv tillbaka som i ett kick.
(Samma vän hade förresten också - som en liten parentes bara - gång på gång fått höra att hennes extrema magsmärtor berodde på "stress, som är så vanligt bland unga tjejer" när det senare visade sig att det var typ ett blödande magsår som berodde på väldigt fysiska och konkreta fel på magen.)
Hur som helst, ett par år senare satt jag med ett gäng tjejer jag pluggade med och käkade middag, vi började snacka om preventivmedel och jag berättade om erfarenheten av p-staven som pajjade allt. Det visade sig då att sex av oss åtta i rummet hade uppmanats sätta in just en sådan p-stav och fått exakt samma problem av den. SEX AV ÅTTA personer. Och alla trodde såklart att de var ganska ensamma om det.
Så när Egon skriver att vi är för dåliga på att prata om sånt här, då har hon uppenbarligen helt rätt. Och jag kan inte låta bli att undra om det någonsin hänt att en kille som sökt hjälp för plötsligt uppkomna underlivsrelaterade problem fått frågan "men du... är du riktigt kär i din tjej då?"
18 kommentarer:
Ja herreguuuud alltså. Så fruktansvärt fel det är det där men säkert, som du säger, väldigt vanligt. Ung + kvinna = "det är antagligen hjärnspöken eller helt enkelt att det lilla livet hetsar upp sig för ingenting". För att inte tala om den undermåliga forskningen på exempelvis preventivmedel innan man månglar ut dem, eller på åkommor som bara drabbar kvinnor överhuvudtaget. Grrrr!!!
Eeehhh asp var det därför jag fick vestibulit...!? Och därför den försvann sedan...? Kan inte minnas om det var exakt samtidigt som stavarna (det var fler på min tid).
Sjukt. Allt. Sjukt, upprörande samt blir ledsen.
Fröken K: EXAKT! Grr.
Arne: Nu svarar jag utan att veta, men jag TROR att vestibulit (som Amanda snackade om i det där sommarpratet) är något man har jämt, som kan bli bättre men som man inte kan "bota" (?). Men det där att HUR många kvinnor som helst fick liknande (men tillfälliga) besvär av p-stavarna kanske kan liknas vid "tillfällig vestibulit" eller något sådant.. Hur som helst är det ju helt otroligt sjukt att de inte förbjöds direkt eftersom så många uppenbarligen fick problem av dem.
Finns p-stavarna förresten fortfarande kvar? Någon som vet? Sorten jag och min kompis hade hette Implanon om jag inte minns fel.
Emster: Ja man blir ju det. Hoppas det är bättre nu för tiden (antagligen inte).
Åååhhhh! Vad bra, vad riktigt, vad viktigt, vad sant! Som tjej tror man liksom automatiskt att allt som har med ligga att göra är så himla komplicerat. För att man är tjej. För att man omedvetet och medvetet är itutad att det är så det är. Kan alla (läkare, lärare, föräldrar, barnmorskor och alla andra) ändra inställning tack.
/Anna
Men va?! Det är ju en urbota korkad fråga!
men för den tjejen som inte vågar lämna sin kille av olika skäl, som ställer upp på sex när hon eg inte har lust och därför får ont, för henne kan den där frågan bli livsviktig. om än lite klumpigt ställd kanske... om barnmorskan/sköterskan fixar ett annat svar än vad hon förmodligen oftast får (jag tror alltså att de flesta som söker visst är kära i sina pojkvänner och det är inte problemet, som du skriver), så tycker jag den där frågan är viktig! men den måste ju kombineras med andra frågor, så man inte i samma veva förminskar kvinnors åkommor till nåt som beror på eventuella pojkvänner. och det tror jag ju också att man är dålig på inom vården :( men jag hugger hellre på det, än på frågan.
att det inte finns tillräcklig med forskning på preventivmedel som hälften av befolkningen använder, att så många kvinnor kan gå och dras med samma problem och prata om dom med yrkesmänniskor som inte kan göra en samlad insikt av att "shit, det här kanske hänger ihop med.." - det är skandal. vi har så långt kvar!
Emmisen: Mycket klokt sagt.
Implanon finns kvar, har en i armen nu sen två år tillbaka. Har faktiskt inte haft samma problem som er (kan bero på att jag typ ej ligger?), men däremot hade jag ca noll mens i ett och ett halvt år och nu har jag mens ca tre gånger i månaden, ska plocka ut den så snabbt som möjligt.
Men det här hur kvinnor och tjejer påverkas av hormonpreventivmedel är sjukt, har flera vänner som tappat sexlusten helt, blivit deppiga osv etc, det känns som att det är mer regel än undantag när det kommer till preventivmedel. Jag har haft något slags p-piller sen jag var 14 (12 år!!!) pga extrema jävla menssmärtor, har bestämt mig för att det får vara värt en sjukdag i månaden, för jag pallar inte med konstgjorda hormoner längre.
Bra inlägg. Och bra kommentarer här.
Men herregud, vilket bemötande! Så kränkande, oproffist och vansinnigt idiotiskt! Asså, jag blir galen när det gäller preventivmedel! Själv har jag bara haft p-piller och det har funkat bra, men jag känner så många som har mått piss av p-pillren och barnmorskorna säger alltid att det inte är pillren som gör dem deppiga. Och nej, det är aaaaaldrig någon risk för blodproppar heller.
Men jaha... jag blev typ "diagnostiserad" vestibulit när jag var ca 20... sedan gjorde jag slut med min kille och det gick faktiskt över. Helt. Men sedan vet jag inte som sagt, om jag i samband med det tog ut p-stavarna.
Jag gjorde ett nytt försök några år senare men fick ständiga blödningar så tog ut den, då var det bara en. Så jag skulle gissa att de fortfarande finns om de inte är ersatta av p-ringarna.
Arne: Himla konstigt att det är så otroligt mycket biverkningar, alla verkar lida av något liksom. Känns inte helt bra.
Nuförtiden har jag minipiller (utan hormoner, väl?) som funkar jättebra, men det är ändå lite läskigt vad man stoppar i sig år efter år...
Haha, jag körde säkra perioder för vill inte stoppa i mig några som helst hormoner... Sedan visade det ju sig att jag inte hade koll på min säkra period för nu har jag ju en bulle i ugnen. Fast jag tog ett dagen efter piller... De där hormonerna alltså...
Men gud vilket bra och viktigt inlägg! Heja dig!
Det med vilka kommentar och svar man kan få när man går till vården kan vara irriterande, frustrerande och t o m kränkande. Jag tror dock inte att bara unga tjejer möts av det.
Men just nu undrar jag faktiskt mest om själva p-staven! Jag har själv haft det, och två månader efter att jag satte i p-staven startade mina kroniska smärtor. (Detta var för 4 år sedan.) Nu behöver det inte alls vara relaterat, eller så är det kanske det. Jag började jobba på lager och plötsligt fungerade inte min kropp längre. Jag kunde först inte gå på 4 månader, och nu så har jag konstant värk och ont i ryggen.
Jag undrar, har verkligen alla sex tjejer sagt att de fått ont efter p-staven? Så som du beskrivit det så låter det inte riktigt troligt, eftersom en sån sak borde ju ha nått vården! Fortfarande när man frågar tycker jag de säger att p-stav är i princip helt riskfritt.
Har du gjort en biverkningsanmälan? Det kan du göra på den här sidan: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Biverkningar/Rapportera-biverkningar-/
För övrigt, vilken bra blogg du har! Och vilket fantastiskt viktig inlägg det här var! Mycket gillande får min sida. Du har en ny följare. =)
MVH
Caroline G
http://utv-livskvalitet.blogspot.se/
Håller med om mkt, bra skrivet etc.
MEN jag måste faktiskt invända mot en av dina kommentarer, fastän det är gammalt nu:
Vestibulit går visst att bota!! Att du, utan att veta, påstår ngt annat är ungefär som att läkarna ger idiotråd. V är jätteknepigt, och eftersom få får diagnos och rätt behandling är det många som går med det i åratal - men det går att bli kvitt.
Skicka en kommentar