Om att ta med Finn hem också

I fredags var jag och Nicole och Martina hos Johanna och käkade middag. Vi hade peppat hela veckan för att gå ut, vi skulle vara "jätteuppklädda och gå 'ironiskt' till något ställe som typ Incontro" som Martina besämt (hon är en sjukt rolig person) samt piffa oss järnet och dricka drinkar och hela baletten, ni vet.

Så åt vi jättemycket mat, skrattade oavbrutet* och vips var klockan ett och någon konstaterade att vi kommer nog inte gå ut ikväll, eller hur? Och det gjorde vi inte heller. Tog istället taxi hem (lika vuxet som onödigt) och på vägen ut såg jag paketet med Finn Crisp som jag tagit med mig till ostarna vi ätit. Och så ursäktade jag mig till J och tog med paketet hem.
I taxin log Martina vänt mot mig och sa att hon tyckte det var många vuxenpoäng på den grejen. Där satt jag med mitt lilla öppnade kexpaket i handen liksom, hållandes om det med ett ömt litet grepp.

Var för övrigt sjukt nöjd med det hela eftersom jag kunde äta svinmånga med ost och ingefäramarmelad till lördagsfrullen.

(* Bland annat åt att en av oss - inga namn nämnda - berättade att hon hypokondrisk som hon är fått för sig att hon fått en STD, och tvingat inte mindre än TVÅ hudäkare - obs ej gynekologer utan vanliga hudläkare - att undersöka detta närgånget och ingående. Och när de svarade att hon var fullkomligt frisk gick hon ändå till apoteket och köpte salvan för den befarade åkomman. Mkt underhållande historia faktiskt. )