Vänner man saknar

Bild snodd från fejjan.

Det sorgligaste jag vet - efter att människor man gillar kan dö - är att människor man gillar kan flytta. Förutom då de bor på grymma ställen där man vill hälsa på, för i de fallen är det ju inte sorgligt utan fenomenalt.

Men jallafall, en som flyttat och som jag saknar sjukt mycket är Lotta. Lotta och jag pluggade Utveckling och internationellt samarbete på GU för många år sedan, de första kurserna jag läste på universitetet. Alltså kontrasterna i denna människa: hon är den flamsigaste, spralligaste och galnaste jag känner - och samtidigt den som skaffat sig värsta häftiga toppjobben inom "utvecklingsbiståndsbranschen", eller vad man nu ska kalla den. Så jävla mäktigt.

Först lämnade hon Göteborg för att flytta till Mocambique och jobba för FN:s World Food Programme. (Coolt). Sen blev hon typ chef (!) på en bank (!) i Maputo med ansvar för massa människors mikrokreditlån (!). (Också coolt). Sen flyttade hon hem och fick ett toppjobb på Sida, och snart ska hon positioneras ut på ashäftigt men ännu hemligt (hemligt!) uppdrag någonstans i världen i två år. Och jag vet vilket land det antagligen blir OCH DET ÄR ETT JÄTTECOOLT LAND. (Och ja, jag tänker åka och hälsa på.)

Dagens idol = Lotta. 

Och som sagt - kontrasterna. Samtidigt som hon berättar om detta superhäftiga jobb skriver hon "och då måste du hälsa på mig och skriva reportage om xxx-regimen, och sen måste du göra något resereportage också så att du kan ta bilder på mig på nån häftig klubb där! HELST NAKEN!".

Thats my Lotta det. Supersmart, oerhört framgångsrik och fullkomligt urballad.