måndag 5 februari 2007

Tankar om små journalister och stora sammanhang

Jag var på ett seminarium idag, med Niklas Svensson. Ni vet, toppjournalisten som fick sluta på Expressen efter 13 år efter intrånget på socialdemokraternas datanätverk, strax före valet förra året.

Oerhört spännande att höra honom prata. Om den händelsen förstås, drevet som tvingade honom att lämna Expressen efter mer än ett decennium, men också om den stora granskningen av högerextremister 1999 och om svensk kvällstidningsjournalistik i stort. Shit alltså. Det finns mycket inom journalistiken som känns moraliskt tvivelaktigt, eller rent av omöjligt, att hålla på med.

Men det visste jag ju redan innan att jag tyckte. Och nästan alla håller med.

Den känslan kom sig inte lika mycket av historien om de olagliga nätverklsinloggningarna, som av hans berättelser om hur man tänker och resonerar på sveriges stora kvällstidningar. Vilka metoder som används. Hur man prioriterar.
Den stora frågan är ju om inte alla journaliststudenter från början har en sorts moralisk spärr. En spärr som gör att man själv inte tror att man kommer syssla med "blaskig kvällstidningsjournalistik" i framtiden, när man själv ska axla den journlistiska rollen på ett eller annat sätt. Det känns lite så på JMG, vilket är skönt. Alla verkar ha en sinsemellan relativt lik inställning till kvällspress, etik, moral och journalistiska värderingar och prioriteringar. Vad är det då som händer sen? Blir man helt avtrubbad?

En av de tyngre anledningarna till att jag valt journalistiken är ju att jag ser den som ett så vansinnigt stort -och viktigt- maktmedel i samhället, att jag verkligen vill hitta en väg för att använda den till något bra. Jag har svårt att tro att jag skulle kunna lägga mina värderingar åt sidan för en snaskig historia. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna finna det meningsfullt.

Niklas Svensson hade mycket intressant att säga. Han talade dels om fall där ett journalistiskt arbete spelat en avgörande roll, och verkligen gjort skillnad. Precis sådär som jag inbillar mig att journalistik kan göra -och gör! Som exempelvis när han tillsammans med tre andra reportrar från sveriges fyra största tidningar 1999 gemensamt publicerade bild och namn på 58 nazister och högerextremister i vårt land. Jag var femton år då och vi diskuterade i skolan om det var rätt eller fel att hänga ut dem så, minns jag. Men reportagen fick effekt, tydligen, enligt Niklas Svensson. Det har varit tystare från högerextremisternas håll och många av de uthängda lämnade rörelserna. Även om jag kanske inte ser mig själv syssla med grävande granskningsjournalistik på kvällstidningsjättarna i framtiden, så var det en väldigt intressant historia.

Niklas berättelser vittnade dock också om en värld där nyheter, upplagor och prestige blir långt viktigare än det mänskliga lidande som ligger bakom nyheterna. När en våldtäkt gör att redaktionsfolket tänker "Yes! En bra nyhet!" istället för "Så fruktansvärt" har man hamnat långt utanför de gränser som för mig ramar in det journalistiska formatets grundläggande idé. Då befinner man sig långt, långt ifrån det som journalistik borde innebära.

Det som journalistik ska, och kan innebära.

14 kommentarer:

Karin sa...

Min bästa kompis jobbar på en av kvällstidningarna. Hon är medlem i Britney Spears fanclub för jobbets skull. Det kallar jag moraliskt tvivelaktigt!

Om jag ska vara lite mer seriös så tror jag dock att det här händer i alla yrken, man blir en del av företaget man jobbar på och ens verklighet förändras gradvis. Det märks bara lite mer om man är journalist än inom de flesta andra yrken. Speciellt tydligt på kvällstidningarna som hela tiden måste sälja lösnummer.

Johanna sa...

"Hon är medlem i Britney Spears fanclub för jobbets skull"

hahahaha

*skrattar på riktigt*

Men skönt att höra ändå. Att fler blir fördärvade av sitt jobb. Nej men jag tror du har rätt, självklart är det så överallt. Och ALLA journalister ändrar nog inte sina moraliska värderingar heller för den delen.

Det är bara tråkigt att det är dem som gör det som syns mest.

C sa...

Det var ett sjukt spännande inlägg. Diskussionen om moral i journalistiken är spännande. Konstigt att man sällan hör den från journalisterna själva. Ditt referat var spännande läsning!

Johanna sa...

åh tack carl!

Det är ju jätteviktigt att just folk inom branchen diskuterar dessa saker, eftersom det är "oss" det handlar om.
Men man ska också komma ihåg att allt styrs av efterfrågan; så länge upplagorna säljer bättre när någon dokusåpakändis talar ut, kommer journalisterna att skriva om just detta. Man kan aldrig bortse från folkets makt: det är konsumenterna som styr, ju.

Jättekul att du fann diskussionen intressant!

Klagan sa...

Jag är glad om din röst hörs och kommer till tals, för jag är själv allergisk mot kvällstidningsjournalistik. men du är ju inte sån. :)

Johanna sa...

nej. jag är INTE sån.

Det var därför jag tvivlade på journalistiken så länge. Men sen insåg jag att det finns vansinnigt mycket man kan syssla med som journalist, förutom allt crap. Ungefär så. haha.

det är hemskt tråkigt att folk inte alltid tänker på det

Fröken Lund sa...

De moraliska bitarna är jätteviktiga. Tyvärr hålls inte pressetiken särskilt högt idag. Expressen är väl det sämsta exemplet, tätt följt av Aftonbladet. Tyvärr verkar många tidningar haka på. För att göra en referens till den redan nämnda Britney: som Christina Aguileras manager kommenterade hennes boob job: "Tjejen måste kunna konkurrera med de andra sångerskorna som ligger på topplistorna nu" (Läs: Britney).

För att konkurrera så måste man åtminstone ligga på samma nivå tydligen.

Tappa aldrig bort dina värderingar Johanna! Det låter som att vi behöver en journalist med exakt din sunda inställning.

Kerstin sa...

Usch så hemskt :( Fyfan alltså...

Anonym sa...

Mediadreven har helt klart blivit intensivare. Mycket intresant att diskutera

Men en än viktigare sak som bekymrar mig är hur yttrandefriheten faktiskt börjar tullas på. Att utgivare inte vågar publicera saker som kan reta vissa grupper är en stor fara för demokratin och som är skrämmande...

Johanna sa...

Fröken Lund: tack! ska inte tappa bort dem. lovar.

Maria: också verkligen sant! en paradox där, helt klart!

Anonym sa...

lilla j: Väldigt bra referat. Jag läser grundkursen i MKV på JMG och håller med dig i det du skriver. Det du kan glädja dig åt är ju att det är en ganska liten mängd av alla utexaminerade journalister som faktiskt jobbar i en sån skruvad miljö.

Maria Bylund: Hej, hej, igen. Vi springer på varandra lite högt och lågt. ;)

Johanna sa...

henrik:
Tack!!
Var du också där och lyssnade på Niklas? Du har ju helt rätt, de allra flesta journalister gör något annat än skriver sensationella "nyhetstexter" i expressen. Tur det ;)

Anonym sa...

Lilla J: Nej, jag missade såklart allt sånt, eftersom dels ingen bryr sig om MKV-studenter (dvs inte mailar ut infom om sånt) och dels för att jag är jättekorkad och inte läser uppsatta notiser på anslagstavlorna. :(

Johanna sa...

hehe okej.

jag är inte heller så bra på att läsa på anslagstavlorna. men tisdagsseminarierna står med på våra scheman! inte så att vi MÅSTE gå, men då är det ju mycket lättare att inte glömma av det i alla fall.