.. and then it was monday, again.

Helgen var skitkul. I fredags minglade jag och Nicole runt bland massa läkarstudenter och blev serverade starka drinkar av Sofia som stod i baren. (Jag hade fina skor som planerat och fick skoskav, som oplanerat, men det försvann helt i jämförelse med hur trevligt det var att slippa conversen). På vägen hem började en tjej förklara på engelska var tunnelbanan låg, vilket var kul, dels för att hon pratade engelska utan anledning, och sjukt dåligt dessutom, och dels för att vi inte behövde hennes berättelse om hur man hittade till T-banan. Vi sneglade på varann och bestämde oss för att skona henne och inte avslöja att vi var svenskar. Hon var ju snäll, liksom. Det blev dock svårare när hon frågade "ok... so where are you guys from?". "eh,...sverige", sa jag. Då skämdes hon, och erkände att hon -citat- "hade hoppats att vi kom ifrån nåt sånt där lite konstigt land där de inte är så bra på engelska". Ser vi ut att vara från Djibouti!?

På lördagen när vi hejade på Martin som sprang Lidingöloppet var vi bäst i världen på att heja. "Jag blev skitglad och lade in en växel till, såg ni det?" sa han efteråt. OM vi såg. Han var lätt bäst på banan, speciellt efter våra hejarop och highfives.
Lördagkvällen var vi hos Sofia en hel drös med folk och jag myste lite över att jag hade ett liv i den här stan som inte bara var jobb, det var fint. Vi hade en 'sitta i soffan och prata i timmar'-kväll och vid ett tillfälle sa jag till Martins komips Malki att hans oförmåga att våga laga mat utan recept nog hörde ihop med hans tycke för det militära där det också är klara direktiv och noll spontanitet och eget tänkade som räknas. Det var inte illa ment på något sätt men jag kände mig lite analytisk för att jag såg sambandet. Under kvällen diskuterade vi militären, Sverigedemokraterna, journalistik, bajs och gamla människor. I omvänd ordning faktiskt.

Min arbetstelefon ser ut som att den har 30 år på nacken minst men nu är det friday, baby!

Idag kommer Nicole hit och förärar oss med sitt sällskap! Vissa människor saknar jag väldigt mycket när jag bor här, och Nicole är en av dem. Jag ska se till att vi dricker varma drycker på caféer i helgen, flera koppar caféthé, och kanske ska jag köpa några stickade plagg för jag längtar verkligen efter hösten. Jag har mina peruanska lamaullvantar i väskan varje dag men än så länge har den kalla klara luften inte behagat komma. Och varje gång jag tittar ut genom köksfönstret ser jag en stor illröd lönnlövskrona och det gör mig alldeles varm i hjärtat. Kom igen nu hösten! Jag ska också dricka massor av vin, prata ikapp mig med tjejerna och kanske ha på mig andra, och finare, skor än dem jag brukar ha på jobbet. För att känna att det är helg och att jag har ett liv som inte bara är journalistik. (Och lite för att jag tvättade mina vita converse med en röd handduk i tvättmaskinen klockan sju i morse.)

När Nicole har kommit ska vi och Björn dricka vårt vin och sen ska vi gå på nån studenikos studentfest som heter något med gasque och träffa alla Sofias läkarstudentvänner.

Lukas.

Jag vill inte hålla på och länka till mina artiklar, men jo, idag vill jag faktiskt det.

Här är berättelsen om Lukas och hans familj. En väldigt fin familj, och en väldigt stark pappa. Jag hoppas så att artikeln kommer att bidra till att familjen får hjälp snabbt. Den här veckan har jag verkligen känt att jag skriver om något som berör mig, och det gör det både lätt och svårt.

(Dock saknas i nätversionen av artikeln en liten sido-intervju där kommunen ställs till svars och bollar tillbaka allt på Försäkringskassan, och det förstör väldigt mycket att den inte är med. Men, what to do?)

En festlig sång...

... med en festlig video.

Lyxlir

Den här helgen känner jag mig lyxigast i hela världen. Igår var jag på Gotland och gjorde ett reportage, och sen hade jag scamat till mig det smarta "när jag ändå är ute och flyger kan jag ju lika gärna flyga hem till Göteborg på torsdag, och 'jobba hemifrån' på fredagen". Mmm, ljuva hem. Ljuva David, ljuva eklandagatan, ljuva pizzakväll. Och ljuva sovmorgon. När jag väl hade vaknat till liv i morse gick jag ner till Klubbhuset och hängde lite på Davids jobb. Jag gillar alla ställen som är nishade för folk som älskar en viss sak. Klubbhuset är verkligen ett sånt ställe -ett mecka för innebandylovers. Och bjuder man på chips sådär helt spontant vinner man hjärtan även hos folk som inte är lika inbitna innebandyfreaks. Dubbla poäng.
Efter hänget där kom det lyxigaste av allt. Sagolika fina David hade köpt en massage till mig, så jag gick med lyxiga och lyckliga steg till Institut Harmoni på Södra Vägen och fick en 'Hot Stone Massage'. Bara själva grejjen "massage med heta stenar" låter ju jävligt coolt och det var det också. Helt fantastiskt! Massörskan Jenny drog lena, svarta, varma stenar över hela min kropp och efteråt kändes det som att jag flög fram på små moln. Varenda muskel var genomarbetad och mjuk.

Nu har vi åkt till Danmark och medan David och Söder lirar lite floorball med sitt lag ligger jag på hotellrummet och äter mörk choklad. Lyx, som sagt. Snart kommer de tillbaka och då ska vi ner och götta oss i restaurangen. Som jag skrev till David innan jag flög hem: jag är nästan avundsjuk på mig själv.

Jag tror att hösten är på väg nu

Oh, ljuva helg.

David har varit här i helgen och det är ju extremt ljuvligt i sig. Vi har sovit, gått omkring på stan sådär planlöst och skönt, lagat egenkomponerad flygande Jacob i Sofias lånade lägenhet med utsikt och kollat på film utan att titta på filmen. Bland annat.
Idag träffade vi Kristoffer Bergström för lunch (Kristoffer Bergström är en sån som jag alltid benämner med både för- och efternamn, utan att veta varför). Vi åt någon form av kolgrillad mat på söder, sen gick vi omkring lite i trivsamt tempo. Sen åt vi gigantiska chokladmuffins på muffinsfabriken, och sen (jag vill inte göra det här till ett 'det här har jag gjort i helgen'-inlägg men nu blir det lite så, ändå) gick jag och D på bio på en biograf som K beskrev som "inte alternativ, men lite alternativ". Det lite alternativa bestod nog i att själva salongen hade tre rader. Med 5 stolar i varje rad. Skärmen var mindre än den i Davids vardagsrum, men det var väldigt mysigt och stämningen var att ingen kunde titta snett på en om man ville dra av sig skorna.

Förresten, förut när vi gick genom parken till tunnelbanan, såg vi 'skogränsen'. Synd att det är så kallt såhär års, det blir lite svårt att lyda uppmaningen. Det hade jag gärna gjort annars. Men jag ler ju varje gång jag går förbi, så stort tack till den festliga glädjespridande människa som gått dit och målat så fint.

Sexx Laws

I måndags tränade jag 3 gånger på ett dygn så nu skriker min kropp av träningsvärk. Det börjar gå ifrån "aj, jag avlider", till "yeah, jag är hur fit som helst". Medan jag legat här i min nästan-säng och tyckt synd om min muskulatur har jag repeatkollat på den här videon. Den är så sjukt bra. Speciellt tycker jag om att titta på den lilla "jä!"-rörelsen Beck gör med handen vid 0:29. Samt de goa dansstegen 3 sekunder senare. Vad tycker du bäst om?

Nu går min tankekedja såhär: Beck - David har lärt mig lyssna på honom - Jag längtar efter David - David kommer HIT OM TVÅ DAGAR. Det är en go tankekedja.

Nighty then!

Einflyttnungsfescht, som den heter på Facebook.

Lördagens inflyttningsfest blev en härlig överraskning i hur många vänner vi kunde skrapa ihop i Stockholmstrakten. Många fler än vi trodde, över 30 personer var här och förgyllde vår kväll. Vi fick fina presenter, bland andra dessa:

• Ormsalva, echinagaard och flourtabletter, av Per.
• En ovanligt ståtlig ananas -med ett kort på- och en flaska fin, av Kristoffer Bergström.
• Insexnycklar (ja, det heter så), kanske av Erik.

Lilla Asien

Woho, fredag igen! Den här veckan har Johan varit och hälsat på här och det har varit jätteskoj. Han har flängt runt lite och göttat sig i sin ledighet och jag har jobbat mycket, men vi har hunnit med några luncher och ett och annat häng. Ikväll exempelvis åts det buffé på Lilla Asien tillsammans med Björn, Martin och Per, som också är på besök. Jag hade jobbat över till 7, var helt slut och precis när jag lämnade DN hade hela gänget, som satt hemma hos oss, styrt upp mat och öl och det var precis vad som behövdes. Lilla Asien är restaurangen som ligger på bottenplan i huset bredvid vårt och efter att ha varit där flera dagar i rad, både på lunchbuffé under arbetsdagarna och på kvällsöl efter jobbet, misstänker jag att det kommer bli vårt stammishak framöver. Ölen är gigantisk, personalen är rara och säger L istället för R och maten är utsökt. What else is there to wish for?

Hur mycket jag saknar David just nu?

Så krångligt är det väl ändå inte?

Idag kom en vikarie till min redaktion, en tjej som jobbat i somras också och som nu är tillbaka. Och när jag gick för att hälsa på morgonmötet såg jag att det var min kusins kusin, Hanna!

Men OJ, är ni släkt?! sa cheferna på mötet.
Ja, hon är min kusins kusin, svarade vi samtidigt.
Jaha... är ni KUSINER? sa cheferna.
Nej.. kusins kusin. Alltså vi har gemensamma kusiner, sa vi.
Jahaaa, sysslingar! sa cheferna.
Nej. Alltså, min moster är gift med Hannas farbror, sa jag.

En till chef kom in på mötet. Då sa chef nummer ett:

Vet du?! Johanna och Hanna är.... ehm, släkt med varandra!

Det är uppenbart att ingen, fortfarande, förstår hur det ligger till. Men det känns väldigt bra att ha en släkting på redaktionen! Idag var jag och Nat och lunchade med Hanna och en Emma och nu känns det som att vi har några vänner på bygget. Finfint.

En lerig grässlänt och ett guldkuvert.

Åh, ljuvliga helg. Det är så ljuvligt att jag nästan skulle kunna kyssa helgen, om det gick. Veckan har varit blandad, på ett bra sätt. Nån dag satt jag i telefon precis hela dagen, någon dag åt jag abnormt många påsar Ahlgrens bilar med min kollega R.H, och någon dag stod jag på en grässlänt vid Arlanda och väntade på en jumbojet som skulle byggas om till hostel. Alla journalister kände varandra, det blåste väldigt mycket och jag hade inget hårband. Men vi fick smörgåstårta så det var ganska skoj. Jag haffade en Scanpixfotograf och fick skjuts "hem" igen efteråt och det kändes som världens lyx för jag hade åkt taxi dit och var inte alls sugen på att springa runt och leta efter en flygtåg.

Och just det ja. Vi var på firmafest i torsdags på ett ställe som heter Hotellet, på Östermalm. Tydligen nummer 67 på en lista över de 100 bästa barerna i hela världen. Låter verkligen piffigt värre! Och sen var det ju fint också. På DN har de inte haft firmafest på två år, och dagarna innan delades det ut guldglittriga kuvert med snirkliga silverbokstäver i allas postfack. Över 400 personer var på plats och åt av en helt fantastiskt god buffé innan de rockade loss till piffig musik a ´la moderniserad Depeche Mode. Några blev sura när maten tillfälligt tog slut och det kändes ju som ett ganska märkligt beteende tyckte vi, som själva sippade på våra gratisdrinkar och var överförtjusta över att det fanns TVÅ olika efterrätter att välja mellan.

Sen var arbetsveckan slut. Igår beställde vi hemkörd pizza och hade filmkväll och nu ska jag och Diggi gå och simma.

Be redigeraren om bra rubrik, de kan sånt.

I helgen flydde mina tre roomies stan och ersattes tillfälligt av mina föräldrar, vilket var förtjusande trevligt. Stockholm bjöd oss på sol och jag hoppas att det är så stan har tänkt vara hela hösten. Mysig och stad-ig och fikavänlig.

Ny vecka nu. Praktiken blir bara roligare och roligare och nu vet man var skrivaren står och vad kollegorna heter, och vad skrivaren heter och var kollegorna står. Och hur man hittar till träningsanläggningen och vilken automat som har bäst kaffe (läs: varm choklad).
I dag publicerades min artikel om ortorexi, och i morse satt jag lite lagom nöjd och avslappnad i soffan hemma och käkade frukost. Tjugo i nio ringde chefen och frågade om jag kunde vara på en presskonferens på UD klockan 9. Visst, sa jag, slängde ner mina telefoner i en väska, hoppades i hissen att jag skulle hinna och hitta, och sen ömsom gick, ömsom sprang jag till Thorildsplan och tunnelbanan. Man vill ju inte komma sent, men inte heller klibbig. Jag var där fyra över. Blank i pannan, men inte slemmig. Heja Stockholms tunnelbana!
På tal om svett, jag och Nat har provat DNs träningsanläggning som ligger djupt nere i underjorden. Ett pass "Cardio" (piffigare namn för hopp-och-studs-kondition) och ett pass styrka. Det är nog på sin plats att förbereda sig för en fysiskt utmanande morgon i morgon. Jag har visserligen tränat mycket i år, men fördelningen hittills är Januari - Maj: 100%, Juni - Augusti: 0 %. Befarar komplikationer i form av massiv träningsvärk. Men hur ont det än gör i morrn, kommer det att vara värt det när jag tänker tillbaka på min och Davids briljanta slappsommar. Jättevärt det.

Stockholm week no.1

Nu har jag tillbringat tre "riktiga" dagar på DNs Inrikesredaktion. Jag har ett skrivbord som är rörigt och en telefon med ett telefonsvararmeddelande där jag låter ganska trevlig men glömmer att säga hejdå. Jag gillar faktiskt stämningen på en tidning. Det är kul när det blir fart på alla när nåt oväntat händer, och det är roligt att alla i hela det enorma kontorslandskapet står och jublar högljutt åt pingis-Persson och de andra, visserligen oerhört få svenska framgångarna i Peking-OS.

Även lägenheten är kanon. Jag, Björn och Martin hyr ju en tillsammans och den är bra på alla sätt och vis. Fint men en smula trångt. De första två veckorna bor även Jonas här, och ibland sitter vi i soffan om kvällarna med varsin laptop i knät. I rad. Lägenheten ligger 100 meter från DN-skrapan och det är ju löjligt perfekt faktiskt. Glittret från de gigantiska bokstäverna i "DagensNyheter", på taket, lyser upp vårt vardagsrumsgolv genom persiennerna på kvällarna. Så nära är det. Och såhär ser det ut hemma hos oss:




































By the way, vill man läsa min första DN-artikel från igår så kan man göra det här. Den handlar om vilka konsekvenser vår livsmedelskonsumtion får för vattenförsörjningen i fattiga länder.

'Man kan inte sälja sig för en kanelbulle' eller Praktikant del 1.

Som en oformlig massa har vi glidit omkring i tidningsbyggnaden de senaste två dagarna, vi praktikanter. Lite som en barbapappa, ingen lämnar gruppen. Mest har vi suttit i ett rum och lyssnat på chefer, men nu har vi fått varsin mobil och varsin laptop och i morrn börjar vi på riktigt. När vi fyra sprids ut över redaktionerna och smälter in bland alla kända namn kommer det förhoppningsvis inte lysa "praktikant" från hjässan lika tydligt som det gjort de här första två trevande dagarna när vi mest tittat och lyssnat.
Jag ska böja på Sverige, dvs Inrikes. Vi får välja tre redaktioner under hösten och jag ska även redigera och vara på Utland. Jätte- jätteskoj. De två sistnämnda var spikade sedan länge men valet av redaktion nummer tre var faktiskt klurigt. När mannen från Kulturredaktionen stövlade in till oss med gigantiska bullar och promotade sin redaktion var jag nära att falla för det. När han snackade lite skit om "kulturgeggan" och man förstod att han inte tillhörde någon snobbig finkulturelit utan var en helt vanlig, skön, sportintresserad kulturskribent, då var jag ännu närmre. Men. Man kan ju inte sälja sig för en kanelbulle. Jag gick på min initiala intuition och i morrn blir det DN:s inrikesredaktion för min del. Jag ska få kollegor och ett skrivbord och sånt därnt som man behöver. Yey.

Stockholm -mitt nya hem

Ny årstid, ny sysselsättning och ny stad. Sista kvällen i Göteborg hade jag och D en egen liten kräftskiva med räkor och kräftor och vin och lax och skagenröra och aioli och vitlöksbaguetter och sällskapsspel på golvet. Det var nog någonstans då jag förstod att jag skulle åka ifrån både D och Göteborg, och det var väldigt väldigt ledsamt. Men på ett bra sätt, ändå. Jag tycker om att längta.
Sen var det plötsligt morgon och dags. Jag och mina fyra tunga väskor satte oss på ett tåg och åkte hit till huvudstaden där jag nu installerat mig i vår eminenta lägenhet på Kungsholmen. Martin (aka Diggi), en av mina två nya roomies, var redan på plats och på kvällen träffade vi Evelina som hade en ny fin jacka (jag tror att den var ny, den såg ny ut). Vi gick en sväng här på Kungsholmen och spanade potentiella kvartershak att bli stammisar på och valet föll på "Linas Bar", mest för att Martin är så förtjust i barer med "vanliga namn". Vi tyckte inte att det såg ut att vara riktigt lika alkistätt som på andra kvartersbarer, men den åsikten reviderade vi i takt med att klockan gick.
Plötsligt skrev Evelina "Det är Hoa Hoa!" på sin mobil och höll upp den, och innan jag hann förstå vad hon menade med det, kom Hoa Hoa Dahlgren och serverade oss öl. Inte världens coolaste kändis kanske, men den fick oss att bestämma att vi ska göra en kändislista över alla vi springer in i i höst. Jag har en känsla av att fröken Edliden kan vara till hjälp, hon är ungefär 100 pinnhål bättre på kändisar än jag är. Och Diggi också, han har redan hunnit få en konstig blick av Annika Lantz och skymtat Sissela Kyle under sina två dygn i staden.

En av de allra, allra bästa sakerna med den här hösten, är att jag nu bor 10 minuter från Sofia. Tio minuter! Så nära varann har vi inte bott sedan den gamla goda skoltiden när jag fortfarande bodde hemma på Ådäljan och hon bodde på Mimersvägen och vi alltid kollade på Roswell och åt glass på onsdageftermiddagar. Nu kan vi ha sådana eftermiddagar jämt.
Idag, till exempel, var jag och Diggi där och lagade köttfärsbiffar som vi åt på Sofias löjligt lyxiga balkong med havsutsikt, som tillhör den löjligt lyxstora lägenheten som hon sjukt nog bor i gratis, alldeles själv, för att hennes släktingar som äger den bor utomlands. Sofia har lovat mig en egen tandborste och en egen klädhylla för att det ska bli mitt andra hem.

I morgon klockan 9 väntar min första praktikdag på Dagens Nyheter. Hoppas de inte frågar vad man tycker om tidningen för jag har ju i ärlighetens namn faktiskt aldrig läst den. Men man vet ju liksom att den är bra.

Snipp snapp snut...

Jag får panik av bara tanken att försöka sammanfatta allt som hänt i sommar, och hur kul det har varit att jobba på radion, så jag slänger bara plikttroget in mitt sista inlägg från Morgonskiftets blogg på Sveriges Radio Jönköpings hemsida:

Morgonbloggen fredagen den 8 Augusti, Johanna

Sju veckor känns nästan som sju dagar. Åtminstone när man har roligt, och det har jag och David verkligen haft i Morgonskiftet i sommar! Plötsligt är det sista dagen för oss för den här sommaren, och därför hade vi ju ett sorts ”Best of Morgonskiftet sommaren 2008”-program idag.

Tänk att man kan trivas så bra på ett jobb att man är där 19,5 timme på en och samma dag. Helt frivilligt. Det var vi igår, när vi frossade i kommunkamper, odlingsrace, Jonas sågningar och utredningscentraler från de veckor som gått.

Gemensamt för alla höjdpunterna är att de inte hade varit någonting alls utan all rolig respons från er lyssnare. Tack för beröm, tack för att ni ringer in när vi har tävlingar, tack för att ni engagerar er så mycket i allt vi gör. Och tack för alla roliga förslag! Vi hade aldrig sprayat hårspray på gräslöken eller försökt dopa dillen med kaffe om inte ni kommit med förslagen!

Likadant är det med kommunkampen, som inte hade varit någonting utan alla engagerade och sköna människor som deltagit. Vi är verkligen imponerade över era genomtänkta bidrag och itne minst över alla åsikter som framförts på vår telefonsvarare av kommuninvånarnas Morgonskiftet-lyssnare. Det är ni som gör programmet roligt!

I Utredningscentralen har vi tagit reda på en väldans massa saker, framför allt sånt där som många går och klurar på men som man aldrig riktigt orkar gräva vidare i. Vi har fått veta varför mackorna alltid faller med smörsidan ner, hur de adliga i riddarhuset motiverar att kvinnor inte har någon rösträtt eller tillträde till direktionen, varför det finns en anledning att sätta bilnyckeln mot huvudet och vad som händer när en giraff ramlar. Det är oerhört svårt att gå genom livet utan kunskap som denna!

Jonas Lindahl har förgyllt våra fredagar genom att med glimten i ögat såga det mesta som vi andra diggar -semestrar, bröllop, vänskap och dopingregler. Och idag var han till och med på plats i vår studio. Vi hade inte velat lämna Morgonskiftet förrän vi fått träffa honom öga mot öga, och dagen till ära hade Jonas faktiskt förberett en hyllning istället för en sågning. En väldigt snygg sådan.

Det är med både lätt och tungt hjärta vi säger hejdå för den här gången. Hoppas vi hörs igen! Nu får någon annan kuta omkring här barfota i studion istället för mig...

Tills nästa gång,
Johanna Lagerfors

Om man vill lyssna på lite av det vi gjort i sommar finns de flesta Utredningscentralerna och en hel del annat smått och gott på "Posted Items" på min facebook. Det går såklart också att rota fram allt på sr.se/jonkoping.

Jävlar i havet

Idag har jag haft min längsta arbetsdag någonsin, tror jag. Från 04:30 till 23:45. Tur då, att man har ett sånt sjukt roligt jobb. Vi sände dagens program, sen drog vi till Gislaved som vann vår tävling Kommunkampen. Där fick vi åka till en racingbana, och jag fick åka i en röd Ferrari i mer än 250 km i timmen! Helt, helt sjukt. Jag trodde att jag skulle dö, och skrattade som en besatt alla varven.

En torsk och en kundvagn

Det senaste dyket jag gjorde innan den här helgen, måste ha varit mitt feberdyk vid Sipadan på Borneo förra sommaren. Det känns jättelängesen och jag har varit oerhört dyksugen alltsedan dess. I helgen fick jag chans att stilla behovet, för jag och Soffe åkte till Lysekil och hälsade på Johan! Han jobbar ju på Oxygene Diving där över sommaren och håller i dykkurser dagarna i ända. Det var skitmysigt. Kul att få dyka igen, jag såg en torsk och en kundvagn. På kvällarna grillade vi på klipporna och när Johan jobbade på dagarna låg jag och Soffe på bryggan och gottade oss i solen. Vädermässigt kunde vi ju omöjligt ha valt en bättre helg att åka till västkusten, det var så varmt att vi fick hoppa i vattnet var 10:e minut. Få saker är härligare än svensk sommar när den är såhär!

Mamma och pappa har hälsat på!

Vi har spelat minigolf, ätit middag på piren och i morse var de med i studion när vi sände Morgonskiftet. Jag tror att de tyckte att det var väldigt skoj. Jag tyckte hur som helst att det var väldigt skoj att ha dem där!

Bara så att ni vet: Jag var väldigt väldigt nära att vinna minigolfen. Väldigt nära. Men jag gjorde misstaget att kolla ställningen med tre banor kvar, och mitt pappsyke kunde inte hantera att jag och David låg precis lika. Så jag valde att förlora med två slag.

Varför jag inte bloggat så flitigt? Jo...

Mitt och Davids vardagsliv i sommar har sett ut ungefär såhär: En av oss kliver upp kvart över fyra, åker till radion och börjar sända vårt program klockan sex. Den andre, som fått sova ut och gotta sig (vi kör varannan dag), kliver in i studion vid åtta, och sen sänder vi till tio. Den som började sent är ibland med i nästa program också i två timmar, men vid lunchtid är vi så gott som alltid klara och kan lämna radiohuset för dagen. Då åker vi och käkar lunch på olika trevliga fik och restauranger i Jkpg. Vi varvar salladsbuffé med taccobuffé, pizza med kycklingbaguetter och thai med kinamat. Det är sweet.

Sen åker vi hem och slappar. Om det regnar är vi skitnöjda med det och ligger i soffan hela eftermiddagarna och kollar på skräp. Sen åker vi och köper godis och hyr film, alternativt åker och köper godis och tittar på fantastiska Planet Earth som jag fick av D på dvd i födelsedagspresent.
Om det är sol, lägger vi oss på Vätterstranden och halvsover i solen, badar, grillar på beachen och spelar poker med radiofolket eller Davids gamla vänner på en filt i solnedgången. Eller så spelar vi minigolf, eller fiskar i Risbrodammen.

Det är en ganska angenäm vardag, och den är anledningen till att jag inte suttit så mycket vid datorn härvid och skrivit roliga saker. För så säger man i Småland. Härvid och därvid. Här bortavid kan man också säga. Och så säger folket här A istället för O. Det är lite kul faktiskt. När vi sände en trailer i programmet där de pratar om friidrott, trodde jag att det var nåt fel eftersom de sa friidratt. Nu har jag dock vant mig. Det ord som vinner tävlingen över skönaste småländska uttrycket är ändå ÖVERSTYVT. Det låter ungefär som "uuööövestööjjvt", och det säger folk på allvar om sådant som är bra. Jävligt briljant ord.

Nehepp, nu ska vi nog åka och hyra en film eller två. Och köpa lite godis.