The big Three Oh

Det var helg och vi fyllde år: A i fredags och jag i lördags. 30 dessutom för mig! Vuxen på riktigt och så vidare. Det känns bra, jag har ingen åldersnoja faktiskt. Den kom när jag var tjugoåtta och ett halvt och höll i sig ett halvår eller så. Sen gick den över. Känner mig nu helt i fas med den gedigna ålder jag uppnått.

Jag har tänkt ha någon form av föllse-galej för vänner i slutet av sommaren men själva dagen firade vi med familj och släkt i Bexet (hence kommer här som vanligt en drös Bexetbilder, hehe). Det var mina föräldrar, A:s föräldrar, min moster plus man och kusin och kusinbarn. Sol och tårta och så fina presenter att jag höll på att smälla av. Fick två helt fantastiska väskor, en från Sandqvist och en från Whyred (Två! Overkligt!). Lyxlakan av finaste sort till den nya sängen som vi beställde nyligen, sjukt snygga cykelkläder, en inredningsbok full av vackra hem och två kokböcker och kläd-presentkort och bidrag till vår cykelsemester. Och biljett till Way out West! Och min moster gav mig en kakburk av plåt som varit min älskade mormors för längesedan, och om man tittar riktigt noga kan man se att mormor skrivit "Stures ringar" tvärs över mönstret med blå tusch. Sture, det var morfar det. Och Marianne hade bakat sådana S-kakor som mormor alltid bakade och lagt dem i burken och de smakade exakt som hennes och jag började gråta efter ungefär en sekund. Det kändes som om de var med en liten stund där på födelsedagen, mormor Carin och morfar Sture. Som om de stod där med en kaktus gjord av gurka och tandpetare och gelehallon och sa Hon-Har-Den-ÄRAN i kör. Tack tack tack för det.

Känner mig som den mest bortskämda människan i mannaminne, måste verkligen ha varit orimligt snäll i år. Eller så har jag bara en orimligt snäll familj. Tror på det senare faktiskt.

Hur många dagar A har badat sedan badkaret var på plats? Kanske 10 av 10

Ni kanske minns att jag skrev att vårt badrum höll på att renoveras och att vi bodde i ett litet renoveringskaos? En renovering som skulle ta tre veckor, vilket sedan reviderades till fyra "för att vara på den säkra sidan". Det var nio och en halv vecka sedan. Nio och en halv veckor är ganska många att ha alla badrummsgrejerna i en hög i sovrummet, massa byggdamm överallt och stora nerrivna skåp och handdukshängare ståendes i hallen. Så att säga.

Men nu! Nu är det så fint så fint. Och vi har fått nya handtag på alla dörrar eftersom de som bodde här innan oss har satt de flesta nyckelhål upp och ner (!). De har också satt ett helt handtag fel så att det hänger rakt ner och öppnas genom att vridas uppåt. Ganska skönt med nya.

När vi orkar, vilket skulle kunna ske "any day now", kommer vi att möla in alla badrumsgrejer i badrummet igen och reclaima tillbaka sovrummet. Hade tänkt göra det ikväll men så var det visst så härligt att ligga i soffan och kolla serier.

Jallafall. Kreativt nog har jag tagit sånahära före-efter-bilder!

Först såg det ut såhär. Inte jättefestligt:

Kort därefter, och under JÄTTELÅNG tid, såg det ut såhär:

Sen fick vi plötsligt väggar! Det var peppigt. 

Och därefter: VIT FOG. Här kände jag stor tacksamhet till snickarna. Hade liksom inte tänkt på vilken färg vi ville ha på fogen, och så trollade de fram snygg vit bara sådär!

Sen kom golvet. 

Och ett badkar!! Första kvällen, när det bara var en toalettstol och ett badkar och ingenting mer i badrummet, badade vi med bubblor och drack bubbel. Det var väldigt härligt. Vi såg ljuset i renoveringstunneln. Sen åkte vi till Ikea och köpte hyllor och handdukar och förvaringslådor och korgar och ljuslyktor. 

Då återstod bara några småsaker, som krokar och att hyllplan skulle monteras, samt träskiva ovanpå tvättmaskinen eftersom ovansidan på tvättmaskinen är allmänt ful. Detta skulle ha skett på tisdagen för tio dagar sedan. Vi var så nära så nära men ändå så långt borta:

Och idag, fredagen den 27 juni, så blev det klart. Färdigt. Fräscht och fint.  
Låt mig utbringa ett: Hurra hurra hurra hurraaa!

Ye-ey

Vaerefördagidag?

Glimtar från en midsommar, version 2014

Det är midsommar igen och vi åker till Bexet. Tradition nu, fjärde eller femte gången men med olika kompiskonstellationer. Några återkommande midsommargäster, några nya. Vi anländer kvällen innan, fyra av oss,  tänder brasa och dricker vin. Resten anländer på midsommarafton. Det är kyligt men inte kallt, det är växlande molnighet men inte mulet. Det är mest sol trots allt och det går att ha klänning och bara ben och tur är väl det. Det är ju midsommar.

Vi badar mycket, vattnet är varmt. Vi står på händer. Vi leker med Harry, han är nio veckor på pricken och världens gulligaste. Vi plockar blommor i diket vid Axelssons åker och binder kransar av dem. Innan jag hinner göra min kommer mamma och pappa ut för att äta lunch med oss och mamma har gjort mig en fantastisk krans som aldrig vissnar, inte på hela dagen. Hur hon lyckas med detta vet jag icke. Vi äter sill och dricker nubbe, pappa briljerar genom att skönsjunga en lång fin snapsvisa solo. Sen åker han och mamma till min moster+man och vi andra är kvar och grillar och lagar jättemycket mat. Harry sover i Axels famn hela kvällen och Axel vill inte släppa någon av sina händer så jag får hälla öl i hans mun. Mitt i allt säger jag att jag älskar verkligen midsommar och A skrattar och säger du älskar ju alla högtider. Och det är ju sant, det finns liksom inget att inte gilla med dem.

Kiddofest

För några helger sedan hade vi det här grymma upplägget:

Fredag kväll: Hängde med gölliga Harry som bara var två veckor eller något! (och med Harrys härliga föräldrar).

Lördag: Hängde en heldag i solen med Nico som var alldeles preggorund och jättefin.

Söndag: Träffade fina pyttelilla Lilly, Axels brorsdotter, för första gången.

 

Ni hajar ju vilken babyboom det är! Tre bebbar tre dagar på raken liksom. Eller två och en halv bebbar i alla fall. Och igår blev de två och en halv bebisarna ovan tre, när Nicoles och Martins lilla Ella äntligen tittade ut. Så fint det är med vänners barn. Jag tänker bli den ascoola tanten som Ella, Harry och Lilly alltid vill hänga med.

Squashen tar dock över halva balkongen

Det här med att alla säger att mynta "växer som ogräs", "växer snabbare än man hinner göra av med" osv.

Well.



Den lelle myntan efter ungefär hundra veckor.
Inte så grandios.

 

Mensaktivism

Bild: WaterAid/ Poulomi Basu

"Radha hukar sig ner borta vid skjulet. Hon sitter en bra bit från huset och ser hur hennes lillasyster förbereder den enkla måltiden. Hur hon slevar ner det kokade riset på fatet utan att röra vid det, så som man matar en hund. 
Radha Bishwa Karma är sexton år, bor i Jamu i västra Nepal och just nu är hennes status i byn lägre än djurens. Det beror på att hon menstruerar."

Varje dag blöder 300 miljoner människor. För halva jorden befolkning är mens en del av livet, något naturligt och nödvändigt, för en del smärtsamt, för andra ett välkommet kvitto på att kroppen fungerar.
Ändå finns det stor okunskap och utbredda tabun kring mens, som över hela världen skapar problem flickor och kvinnor. I många länder anses menstruerande personer som orena och utsätts då, precis som Radha, för omfattande restriktioner. I Nepal där hon bor kallas traditionen chaupadi, och går ut på att stänga ute menstruerande kvinnor från vardagliga aktiviteter. De får inte gå in i sina hem, inte röra vid någon, inte be. De måste sova utomhus utanför byn under tiden de har mens. Chaupadi förbjöds för nio år sedan men är ändå utberedd.

I många fler länder leder menstabun och brist på mensskydd till att flickor stannar hemma från skolan. På så vis missar de en femtedel av sin skolundervisning och halkar efter pojkarna. FN beskriver menstruationsrelaterade problem som den vanligaste orsaken till skolavhopp i afrikanska länder och i Indien visar en studie att nästan en fjärdedel av flickorna hoppar av skolan när de når puberteten och får sin första menstruation. Många är rädda att läcka och använder lera, tidningspapper eller trasor som mensskydd, ofta med infektioner som följd.

Om detta, och om den aktivism som vuxit fram för att motverka alla menstabun, har jag och Johanna Wiman skrivit ett reportage i senaste Re:public. Den som vill kan antingen läsa reportaget här, eller köpa det senaste numret av tidningen, som finns i butik nu och ser ut såhär:

Och! Ikväll har vi releasefest för numret på Feministisk Festival i Malmö. Kom gärna dit ni som är i närheten! Bland annat kommer Liv Strömqvist och läser opublicerade serier som rör ämnet mens. Det blir grymt.

Kullamannen - the weekend

Jag önskar så att jag var är så himla sugen på att bli en löpare. Ni vet en löpare. Inte bara en sån som springer några kilometer då och då, utan en sån där som kan hålla på hur länge som helst.

Jag är ju ihop med sådan, vilket är både inspirerande och avskräckande (det senare eftersom jag aldrig kommer att komma i närheten av honom, och man ogillar ju att vara sämst). Förra helgen sprang han fem komma sju mil, i terräng. Frivilligt. Det var på loppet Kullamannen i Skåne, som slingrar sig upp och ner och upp och ner i de superbranta klipporna och skogarna på Kullahalvön. Är omåttligt impad över denna insats!

Jag, A:s föräldrar och syster åkte med för att heja och gjorde en hel långweekend av det hela. Vi bodde i vackra Arild och hade utsikt över havet. Dagen före Det Stora Loppet klättrade vi bland annat runt bland klipporna på Kullahalvön. Vackert som en saga:

På lördagen åkte vi runt till olika ställen där löparna sprang förbi. Axels kompis Olof sprang också och de höll ihop hela vägen. Glada vid varje pitstop trots den sinnessjuka påfrestningen. Jag förlorade perspektiven helt och började tänka att nästa år, då jävlar springer jag den kortare varianten. 2,2 mil, det är ju ingenting! Sen insåg jag var det var jag tänkte. Två komma två mil i de där hysteriska kuperade terrängen är faktiskt oerhört långt ifrån ingenting. Vore ju häftigt att ha gjort, men vi får väl se och så vidare.

Såhär såg det ut från de olika platser där vi hejade!

Sex timmar och fyrtio minuter tog det, sedan var de i mål! Vi badade i hotellets spaavdelning på kvällen. A-l-l-a i bastun och bubbelpoolen förutom jag hade sprungit, kände att de kanske förtjänade spa:andet en gnutta mer än jag, hehe. Sen åt vi den godaste grillbuffén i mannaminne. (Det fanns till exempel JETE-mycket ost!)

Sista dagen gick vi i timmar över stenstränder och genom vacker skog till Lars Vilks jättekonstiga konstinstallation Nimis, som ligger i hans påhittade land Ladonien. Vi klättrade upp i den, hamnade mitt i en brant på berget och trodde en stund att vi eventuellt skulle komma att dö. Lyckligtvis klarade vi oss.  Vi avslutade helgen med ett dopp i havet och två minuter efter att vi satte oss i bilen hemåt började det regna, efter fyra dagar av smällsol. Älskar när man ace:ar vädret sådär.

Det är inte utan att du har lämnat avtryck i världen, mr Jobs

Fick förresten paddan igår. Den som jag vann. Älskar den redan så sjukt mycket, vill ha med den överallt. Låg kvar sängen i morse och drömde om att gå och köpa snyggt tjockt grått filttyg att sy ett fodral av. Osv.

Det slår mig också hur bortskämda vi är i detta land. Och hur Äppelföretaget totaläger oss! I mitt hushåll på två personer har vi: varsin laptop (en Mac Book Pro och en Mac Book Air), ytterligare en fullt fungerade Mac Book som vi inte använder (min gamla), varsin iPhone 5, en iPod, en iPad mini och min nya iPad Air. På det en tv med tillhörande AppleTV, och en tv till som vi inte har utrymme för och därför inte använder just nu. Rätt många skärmar, är det ju. Rätt många äpplen också.

Krisp med ost

Min nya bästa grej är lyxknäckebröd. Det är så sjukt gott. Det finns en sort som heter Batanun*, och en annan som är något danskt knäcke med tusen frön i. Längtar typ hem till vårt kök för att kunna äta dessa med salt smör och ost. Mmm.

Och vet ni förresten vad som också är gott på? Jordnötssmör. Och man kan göra eget genom att bara ta salta jordnötter och mixa dem ganska länge. Då pressas det ut olja ur nötterna och blir helt krämigt och gott. Exakt lika gott som det från affären. (Om man vill kan man tillsätta ett uns flytande honung.)

När jag ändå är i tipssvängen: Axel bakade världens godaste kakor för någon vecka sen på två (TVÅ BARA!) ingredienser. Mörk choklad och jordnötssmöret ovan.

1. Smält mörk choklad (bra sort) och höll ut på plåt. Låt kallna och stelna.
2. Mixa salta jordnötter till jordnötssmör. Bred ut över chokladen.
3. Gör punkt ett all over again så att det blir choklad öven som översta lager. Låt kallna och stelna. Skär i rutor. Slå in i smörpapper och lägg i snygg plåtburk. Klart!

Så jävla gott.

Klockan är bara halv elva här på kontoret och jag är (uppenbarligen) redan väldigt hungrig.

(* OBS är inte sponsrad det allra minsta, tipsar enbart från hjärtat.)

Så mycket blev ju bra också men det är svårt att glädjas när smolket i bägaren är en stor brun lerklump

När vi gick och röstade i söndags, jag, Axel och min bror som var hemma från Paris, så stod det några valsedelsutdelare utanför lokalen. En av dem var en kvinna i medelåldern, såg ut som en vanlig tant. Någons mamma. Kanske en granne. Hon var Sverigedemokrat.

Min första tanke var "oj, en riktig!" följt av en trängande lust att argumentera mot henne. Jag förstår ju att de finns, Sverigedemokraterna, men det har hela tiden känts så overkligt. Som att det egentligen är mest Jimmie Å och hans polare och kanske någon enstaka oupplyst surgubbe som hejar på dem. Inte vanliga människor.

När vi senare på kvällen såg på valvakan och insåg att nästan var tionde person som röstat lagt sin röst på dem blev jag bara så jävla besviken. Ganska chockad, väldigt arg och lite uppgiven. Förutom att det känns hemskt känns det också så himla konstigt. Man kan till exempel vara såhär dåligt påläst om...allt?, och ändå bli den som får flytta till Bryssel å partiets vägnar. Konstigt är ordet.

Och ni som inte röstade i söndags? Ni varannan svensk som inte röstade? Skärp er! Bara begrunda huruvida ni tycker att demokrati känns som en viktig grej, och skärp er till september. 

Hur är det ens möjligt för en myndighet att vara så ineffektiv?

Annika bloggar ju ibland om att byråkratin i Colombia är så meckig att hon blir galen. Jag känner lite samma lika om Sverige just nu. Eller i alla fall om Radiotjänst.

Låt mig berätta om det lilla debacle som pågått i ett halvårs tid.

I november ringde jag och meddelade Radiotjänst att jag skulle flytta den 1 feb (till A, som redan betalar tv-licensen) och att de därför kunde ta bort mig från och med då. Det gick inte. De sa att jag måste ringa efter att jag flyttat, och att jag då – om jag redan betalat en räkning för tiden efter det datumet – skulle få en återbetalning på beloppet. Redan här tyckte jag att systemet var osmidigt. Bättre att bara skicka räkning för den korrekta tiden tyckte jag. Ännu visste jag inget om krånglet som komma skulle.

Den 2 eller 3 februari, precis när jag flyttat, ringde jag dem igen. Avanmälde mig eftersom mitt nya hushåll redan betalar tv-licens, och personen i luren sa att allt var frid och fröjd. Det var det inte. Snart kom en ny räkning till mig, skickad till mig nya adress (!). Deras system har alltså koll på att jag flyttat, men inte på att de skickar flera fakturor till samma hushåll trots att man inte ska betala per person.

I slutet av april ringde jag igen, och meddelade att jag fått en felaktig faktura, trots att jag ringt och försökt avamäla mitt tv-innehav två gånger redan. Kvinnan jag talade med då sa att den jag talat med i februari hade missat att genomföra själva avanmälan (alltså..!), men hon fixade detta nu istället. Tänkte då att allt var coolers.

Självklart var det inte coolers. I maj kom två nya brev från Radiotjänst, på samma dag. Ett med bekräftelse på avanmälan, ett med en ny räkning för perioden juni-september. Nu blev jag arg. Ringde ytterligare en gång, och fick veta att räkningen skickats ut felaktigt eftersom systemet inte hade hunnit reagera på att jag avanmält mig. Och det var väl okej. Om det inte var för att kvinnan i luren frågade om jag "hunnit få räkningen för perioden februari till slutet av april?". Det vill säga perioden mellan att jag försökte avanmäla för andra gången, då de misslyckades med att registrera detta, till att jag avanmälde för tredje gången.

Nivån av irritation som vällde upp inom mig. Så jävla hög. Freakin Mount Everest-hög.

Naturligtvis sa jag att jag inte tänker betala den kostnaden EFTERSOM JAG OCH AXEL JU REDAN BETALAT FÖR DEN PERIODEN VIA HANS RÄKNING. Frågade om de inte kunde se detta i systemet. Jodå, det kunde de. Vi betalar ju redan, såg de i datorn. Och man ska bara betala en avgift per hushåll. Men eftersom räkningen redan skickats (men inte kommit fram till mig än) kunde hon i luren inte göra något. Jag var tvungen att skriva ett brev (ETT BREV!), för att de skulle kunna "utreda" huruvida denna räkning kunde strykas. Detta alltså trots att hon redan såg i datorn att vi redan betalat för denna period.

Så det gjorde jag. Skrev ett brev alltså, i Radiotjänsts kundtjänstformulär som man skulle. Där stod det att de skulle återkomma "så fort de kunde" men att det i vissa fall kunde ta upp till en vecka.

Nu har det gått två veckor. Har hittills inte hört ett ljud.

Alltså, jag tycker (obviously) att det är skitsupermegaviktigt med oberoende journalistik och betalar mer än gärna min avgift för public service. Men WHAT.THE.FUCK?!

Ye-ey!

JAG VANN JUST EN IPAD!

Efter att ha spelat ordspelet Ruzzle Adventure och (tydligen) kommit längst av alla. Alltså nöjdheten jag känner just nu! Freakin oövervinnerlig!

Det allra första cykeläventyret

Jag måste sluta tänka att man måste blogga saker i ordning. Fastnar ofta på det. För några veckor sedan ville jag till exempel blogga om min och A:s första ordentliga cykeltur, den måste ju förevigas! Men eftersom bilderna av någon anledning inte går att få över från kameran stagnerade allt. Aja.

Det var i alla fall den där helgen på landet när det blev sommar igen. Vi åkte upp redan på fredagsmorgonen, hade en solig altan som kontor fram till eftermiddagen (så sjukt nöjd med det valet, detta finns det i alla fall en klassisk instabild på..hehe) och sen cyklade vi fem mil på lördagen. Fem mil av bara backar, men det var inte jobbigt på det jobbiga sättet, utan bara en känsla av att känna sig hurtig och samtidigt drunkna i naturupplevelser. Ingen blodsmak i munnen eller mjölksyra. Det här med att cykla på snabb cykel får hittills tio poäng av tio möjliga.

Vägen slingrade sig genom skog och öppna landskap. På en åker stod en älg. Vi tog en paus vid en sjö och på pausen drack vi en öl, åt chips och lösgodis. Vi hade tänkt tälta också men det skulle bli asabasakallt på natten så vi sov i Bergsvik istället. Det gjorde vi rätt i.

Sköna maj välkommen

Helgen som infaller strax före den riktiga helgen - en mycket uppskattad typ av helg. Hej våren!

Et voila!

Förra helgen (ja, den när det var 21 grader och smällsol ute) stod jag inne hela dagarna och renoverade vår walk in closet, som överraskning till Axel. Jag slipade, spacklade, slipade, målade, slipade och målade. Och lade in en ryamatta som golv, som jag skar till med vass kniv för att den skulla passa perfekt längs alla vinklar och vrår. Träningsvärk, missad sol och färgfläckar i håret till trots: fan vad värt det var! Garderoben är nu ungefär vårt mysigaste rum. Fluffgolv, vilken grej.

Före:

Efter:

En dag på jobbet

"Så du hade en helikopter i källaren helt enkelt? Jaha. Vad tyckte grannarna om det då?"

Min kära vän tillika kontorskamrat J intervjuar i detta nu någon på telefon vid skrivbordet jämte mitt. Låter... intressant!