San Fran!

Gästblogg av David:

New York är ju förbannat högt, långt, stort, tjockt och överlag väldigt rågat.

Därför vägrade jag tro på intensiteten i flygvärdinnans röst när han brölade ut ”you´re going to the beauuuutifuuul Saaan Francisco”.

För övrigt: han var/såg ut som en kille, vilket i och för sig inte är en garanti för att personen i fråga verkligen är en kille i varken NY eller SF. Det jag ville komma fram till med den här utsvävningen är att jag tror att även manliga flygvärdar är värdinnor, precis som sjuksköterskor.

Det visade sig dock att han spelade över av en anledning. San Francisco är faktiskt Saaaan Francisco. Vilket förmodligen också är hur man skulle låta om man snavade på skosnörena och föll nerför någon av alla jävla backar i stan.

Johanna har köpt nya löpardojor. Jag vet inte om det påverkade vårt beslut att promenera runt halva SF första dagen. Jag gjorde konstpauser och låtsades kolla på broar och hundar eller mumla saker som ”den här kanske du skulle prova”, mest för att överleva. Hur som helst, vi gick ner till AT&T Arena där San Francisco Giants spelar sina baseball-hemmamatcher. En vägg (ja, en vägg) på vägen ner skrovlade om att man skulle kunna se några innings gratis via en snikläktare. Vilket man så klart tror lika mycket på som att priserna som står på menyerna här faktiskt är det man betalar (tax, dricks, tricks och så vidare).

Det visade sig dock att det var sant! Vi såg Colorado Rockies pitcher curveball:a sig ur alla knipor som Giants försökte sätta dem i, och det är nu bevisat att de har finbyxor av en anledning. Det springs mer på Wall Street än på baseballplan.

Sen gick vi ut på en pir där ett gäng sjölejon ligger och göttar sig på några små plankpråmar. Två av dem lät som fan och ett par klättrade över sina sovande polare. En utsiktsplats, en krokig gata (kolla bilden) och en In n´out-burger senare var dagen över.

Tempot är nu lite lägre, men vi har hunnit med Golden Gate-bron, cable cars, låtsasskrattat åt en kille som försökte försörja sig som stå-upp-komiker och bokstavligt talat gått in i ett gäng knarkare på slitna Market Street.

Avslutningsvis har jag lärt mig vilken idrottsgren jag ska syssla med i nästa liv. 3 meter hår, heter den. Johanna klippte mig på hostelrummet häromdagen (blev faktiskt jävligt bra), men i avsaknad av dammsugare försökte jag få med mig så mycket av håret som möjligt, liggande på mina axlar, in i duschrummet. Sträckan är cirka tre meter och det som krävs är en handduk, motsvarigheten till en kartläsare (utkik är nog bättre) och så mycket hår som möjligt. ”Det är bara en tjej med en väska vid receptionen, kör nu!” sa Johanna och jag lydde.

/DJ

Tillägg Johanna:

Han var väldigt söt när han smög ut i korridoren, hårig som en björn, och liksom balettrippade in i duschrummet. En fröjd för ögat. Och håret blev ju... ja kortare i alla fall.

I morrn ska vi ut på ett campingäventyr i Yosemite National Park. Vi hämtar vår hyrbil tidigt på morgonen och sen, efter en fyratimmarsroadtrip, möter vi upp Martin, hans bror Magnus och kompis Abel (Alexander, tror jag) i Yosemite. De är där och klättrar och har lovat plats i sitt tält åt oss. Vi har ingenting med oss som kan liknas vid friluftskläder har vi insett. Inga sovsäckar heller. Vi får köra lager på lager på lager på natten, och i värsta fall får vi väl sitta uppe vid lägerelden hela natten. Martin har mailat att det står grillning, öl och vin på schemat efter lite klättring i den spektakulära naturen. Låter himla bra.

UVESAA!

På mina föräldrars piano hemma på Ådäljan står ett foto från New York, taget någon gång på 70-talet. Pappa har en rutig skjorta, lockigt hår och supersnyggt skägg, och mamma en vit bomullstop och midjelångt vackert hår. Runt dem sträcker sig skyskraporna tiotals våningar upp mot himlen. Bilden är tagen när mamma hade åkt till USA på något jobb-projekt i några månader när hon och pappa nyss hade träffats. Pappa saknade henne så mycket att han åkte efter, och någonstans där i New York bestämde de sig för att flytta ihop.

Jag har aldrig varit i USA, förutom på flygplatser för transfer en himla massa gånger, och alltid när jag sett det där fotot på pianot har jag blivit så sugen på att själv åka dit en gång.

Och nu är det bokat! Jag och D ska resa runt i USA och karibien i fem veckor i maj och juni! "Kan-inte-tänka-på-någonting-annat"-besattheten är naturligtvis redan här och vi går runt och göttar oss åt tanken på allt kul vi ska göra. I stora drag blir det såhär:

Miami: Vår första anhalt. Vi ska bo på South Beach, känna på stan och stränderna, hyra bil och bila ner till Key West som verkar otroligt vackert. Vägen dit är en vägsträcka rakt över havet, som en lång bro. Där ska David fiska exotiska fiskar. 

Sen blir det Kryssning i Karibien: Vi tar oss lite norrut i Florida mot Port Canaveral, där vi hoppar på världens näst största kryssningsfartyg: Freedom of the Seas. Det är totalt olikt alla sätt jag tidigare rest på (dvs billiga hostel, mat från gatustånd, ganska primitivt och okommersiellt leverne) och den kontrasten ska bli väldigt spännande. Vi ser fram emot att bara lyxa oss ordentligt (som på Titanic minst! Men utan sjunkningsbiten), bada i poolen, klättra på klättervägg och äta mat hela, hela tiden. 

Under kryssningsveckan kommer vi att stanna på Haiti (ja, det känns väldigt konstigt och jag tänker återkomma till detta i ett senare inlägg) Jamaica, Cayman Islands och Cozumel i Mexico.

När vi kommit tillbaka efter våra 7 dygn på båten åker vi till Orlando och besöker någon av alla nöjesparker där, Sea World eller Disney World till exempel. Lek i park är ju lite vårt signum. (David googlar info om berg och dal-banorna hela dagarna). 

Och sen kommer det: New York! Jag längtar SÅ. Vi ska promenera omkring på Manhattan och insupa den omtalade New York-luften, fota (mest jag, skulle jag tro :)) fika, äta skräpmat, shoppa, gå på museum, se den stora gröna tanten och allt annat tänkbart som faller oss in.

Och vi lär förhoppningsvis stöta ihop med Linda och Daniel på ett eller annat sätt, för de kommer av en slump att vara där samtidigt!

Efter det byter vi sida av landet. Vi flyger till San Francisco, hänger där lite och sen är planen att vi ska möta upp Martin F och hans kompis Abel som då befinner sig i ett tält någonstans nära ett berg där man kan klättra, någonstans i någon vacker nationalpark. Vi tänkte snylta tältplats, grilla korv vid lägereld och prova att klättra lite. (Det sistnämnda är Martins krav. David vägrar än så länge).

Sen far vi alla ner till Los Angeles och möter upp Nicole och Abels flickvän Sara som kommer flygandes från Sverige. Då blir vi med andra ord ett rätt stort gäng som tillsammans tänkt se alla Los Angeles måsten och lite till; Hollywood, stränder, Universal Studios, kanske nån mer nöjespark och mer därtill. 

Und dann: Las Vegas. Forna måndagspokermedlemmar: Vi lovar att pokra lite för er också! Jag och Nicole fantiserar om att vi ska bo i ett sånt där hotellrum med jacuzzi, glasvägg och vidunderlig utsikt över neonhavet nedanför, men vi får väl se hur det blir med den saken.

På slutet bilar vi till Grand Canyon  och här har vi antagligen tagit farväl av resten av gänget som alla ger sig av åt olika håll. Jag och D har bokat ett rum (eller var det en liten stuga? Lite oklart...) precis vid kanten av Grand Canyon och ska picknicka på en klippa med denna sagolika utsikt både vid solens ned- och uppgång. 

(Kanske, kanske pillar vi in Vancouver också nånstans mellan NY och SF, för att hälsa på min kompis Shila. Men det känns som att vi har fullt upp som det är.) 

Jag har väldigt svårt att sitta still när jag tänker på allt det här! Hurra! Om du som läser detta  har varit i USA får du gärna tipsa om saker, stort som smått, i kommentarsfältet.

(Alla bilder är snodda från Google Pictures. Tack för lånet!)