Är inte direkt på världens bästa humör idag. Har skickat typ tusen mail till supporten för mitt bokföringsprogram, alltså inte tusen men på riktigt kanske 20 st mail. Helt säker på att de hatar mig nu. Jag hade hatat mig. Försöker vara lite skojig och skriva att jag hoppas att de har hög lön och att de har tålamod som änglar och att deras program troligtvis kommer att bli min död (var ju ett skämt liksom) men får bara tillbaka korta och koncisa svar på frågorna. Vilket iofs är bra. Men jaja.
Osugen på att lägga tid på krånglet, så lägger tid på att sura istället. Surar över krånglet, och över att jag tappat bort namnet (!) på en person vi intervjuade i Japan, en person som är nyckelperson i ett av de viktigaste reportagen. Joråsåatte, blir ju kul att maila hans chef och bara "Hej! Tack för att ni tog emot oss i december. Jo du vet mannen som vi intervjuade under en hel dag och som berättade om den svåra tiden efter tsunamin och sina personliga erfarenheter om det... vad hette han?".
Ej okej.
*fortsätter leta frenetiskt bland de tjocka högarna av papper från den resan*
4 kommentarer:
Usch, segt med sånt där! Hoppas det löser sig med programmet och att du hittar namnet!
Kan säga såhär: jag skulle också ha surat. Med tanke på hur sur jag var sist vårt internet låg nere ett par dagar (och då hade jag ju ändå internet i telefonen) så vill jag inte ens tänka på graden av surhet sånt där krångel skulle få mig till..
Åh gud. Ångesten på det sista. Hoppas det löser sig. Bokföringen också så klart!
Nersidan med att köpa standardprogram från en firma med två anställda.
Skicka en kommentar