Besök av Jihdarna!

I veckan har vi ju haft besök igen, himla skoj. Den här gången av Johan och Jorun Jihde som själva bott här i tre år (Johan spelade i Wiler mellan 2000 och 2003). De kom som sagt i lördags kväll, och i söndags drog vi iväg och åkte langlauf. Andy kunde som alltid fixa utrustning att låna, väldigt bra för oss!

 

Det var faktiskt väldigt kul. Och gott med fika! Sen väntade oss världens rysare. Köniz mötte Tigers i den femte kvartsfinalen och det stod 4-4 när slutsignalen ljöd (efter att Köniz hämtat från 1-4-underläge). Det blev förlängning i hela 20 minuter, utan mål. Sen straffar. Jag höll andan så länge att jag höll på att svimma när Köniz till slut vann och vi hoppade runt av lycka. Phew, vilken pärs! Firade allihop med middag på Altes Tramdepot. 

En dag ägnade vi åt att besöka Obergerlafingen, Jihdarnas gamla hemtrakter. Våren kom den dagen och vi käkade lunch på en fin parkbänk i solen i mysiga Solothurn.

 

Det har också blivit lite skidåkning, den här gången i Schönried där vi mötte upp J & J:s schweiziska vänner. Tyvärr saknade vi den sedvanliga turen med vädret. Det snöade och regnade under dagen, men kom också en och annan solglimt. Första åken var väldigt speciella: det hade snöat säkert två decimeter sedan de pistade backen så det var som att åka offpist, fast in pist. Rätt skoj! 

 

Vi gjorde lite smått och gott under veckan, gick på bio och käkade massa Raclette till exempel. På Raclettegrillen steker man kött och under grillen smälter man ost i små hållare. Sen äter man, och äter och äter. Det tar rätt lång tid och smakar uhuuuere gut.

Johan och Jorun, tack för en jättekul vecka! Och tack för fläskfiléerna! Man måste nästan ha bott här för att förstå vilken fantastisk present två frysta fläskfiléer är. :)

___________________________________

Idag har våren kommit till Bern på riktigt, hur gött som helst. Vi har haft picknick i solen ute på en åker med Linda och Daniel och laddat upp ordentligt inför kvällens MYCKET spännande match. Vinner Köniz ikväll blir det en sista avgörande kvartsfinal på hemmaplan i morgon. Vill ni följa matchen kan ni göra det här (den börjar klockan 20).

Kroppen vs. Bacillerna 1-0.

Ibland blir jag väldigt förtjust i min kropps förmåga att läka sig. Igår blev jag förkyld. Jag nös hela dagen, näsan började klia och rinna och jag kände mig sådär tung i kroppen. Väntade mig att vakna med feber eller åtminstone nästäppa idag, men nej, jag var frisk. Helt bra. Heja kroppen! 

Nu blir det pannkakor!

MER GULD! Härligt! En väldigt beundransvärd insats av längdgrabbarna igår. Jag blir så imponerad; längdskidåkare måste vara de mest vältränade i hela världen. Vi åkte längd häromdagen och var trötta redan efter nån halvtimmes åkande i lagom tempo.. heh.

Det har ju faktiskt blivit en hel del framgångar i Vancouver för svensk del, snart är vi ikapp schweizarna i guldligan. Sverige har fem stycken, de sex, stämmer det? Och det går ju finfint i curlingen också!  OS är så ljuvligt och det enda dumma är att det tar slut så himla fort. I morse tog ju dessvärre även hockeyn slut innan den hann börja på riktigt för Sveriges del. Surt surt surt surt surt. 

Hockey är ju egentligen inte min favoritsport. (Rätt okreativt och segt. Och så har vi ju bråken. Jag älskar känslor i idrott - starka känslor är ju hela poängen med sport! - men när det ingår att de ska slänga av sig handskarna sådär teatraliskt och puckla på varann med knytnävar har det verkligen en tendens att se så otroligt fjantigt ut.) I OS är dock ALLA sporter roliga att se på, och det känns riktigt tråkigt att Sverige åkte redan i kvarten. Jag hade verkligen sett fram emot en massa mer spänning framför TV:n. 

Ett av mina allra bästa OS-minnen är just från hockeyn. Förstås från OS i Lillehammer 1994. Jag var tio bast och tittade på den rafflande finalen tillsammans med mamma, pappa och lillebror Anders. Anders ville ha pannkakor till kvällsmat, men det fanns liksom ingen tid att lämna soffan. Det var ju så spännande! Så blev det förlängning. Och straffar. När Foppa satte sin och Salo räddade, ja jävar, vad vi skrek. Och hoppade, och skrek lite till. Pappa flög upp och tjoade "Nu blir det pannkakor!!" och rusade ut i köket och började knäcka ägg. Uttrycket att det blir pannkaka av allt har därför en väldigt positiv klang för mig.

Förresten, min kompis Malin är på plats i Vancouver och jobbar som researcher åt ett canadensiskt TV-bolag under OS (hej hej superroligt jobb!). Hon skriver massa kul insiderinfo om tävlingarna och deltagarna så om ni vill kan ni kolla in hennes blogg här. 

(det svider)

Note to self: När du hackat färsk chili till köttfärssåsen... tvätta då händerna efteråt. Annars kommer du att gnugga dig i ögonen efter en stund. Inte. Skönt. Alls. 

Fasnacht - kvällen då jag blev en ko.

Igår var det match igen, kvartsfinal fyra. Tyvärr tyvärr tyvärr slutade den 6-7 åt fel håll efter en stark upphämtning från Köniz och den sjukaste utvisningen jag någonsin sett på en innebandyplan. Synd. Nu är det vinst resterande tre kvartsfinaler som gäller för att ta sig vidare till semi. 

Gårdagskvällen var också sista kvällen på högtiden Fasnacht, när ALLA bernare klär ut sig i syperseriösa utklädningskostymer och drar ner på stan. Det är som en sommar-karneval utomhus, fast i februari. När David åkte till Zürich efter matchen (för att hämta Johan och Jorun som är här på besök) åkte jag med Sofia och Andreas hem till deras/vår schweiziske vän Phillippe. Han visade sig ha så många kostymer på lager att det räckte till alla, och i hissen upp kungjorde Sofia att jag skulle få bli ko (och att hon skulle ha den coola piratdräkten). Ett fullt förståeligt val från hennes sida! Dock gillade jag verkligen kon. Den var grym. 

Väl inne i stan fick jag en chock. Hade aldrig väntat mig så sinnessjukt mycket folk överallt. Och ALLA var utklädda. Faktiskt sjukt roligt, och definitivt en sak man måste uppleva när man nu bor här. Mer än en kom fram och ville "känna på mitt ljuver", vilket kanske var lite suspekt dock :) Efter att vi tryckt oss fram i folkmassan en stund kom David, Johan och Jorun från flygplatsen och joinade. De var utklädda till helt normala människor. Funkar det med. :)

Skynda att fynda!

Det är som sagt inte särskilt billigt i Schweiz. Häromdagen gick vi förbi ett skyltfönster inne i Bern. Där hade de rea på hemskt fula pälsar. Halva priset! Den till vänster kostar nu bara 50.000 svenska kronor, istället för som tidigare: 100.000. HUNDRA TUSEN. Eeh, say what?

Favorit i repris

Om man har valt min bransch är ångest ett ord man utan tvekan kommer att komma i kontakt med. Jag vet att ni är många därute som vet vad jag talar om. Speciellt nu, i finanskristider. 

Ångesten kan verkligen te sig olika: förra våren när jag inte ens var klar med utbildningen ännu, hade jag till exempel tre olika och väldigt bra sommarvik att välja mellan. Det var ju fullkomligt sjukt (och kommer nog aldrig hända igen), men hade jag vett att vara glad? Nej. Jag åkte hem, satt på vardagsrumsgolvet och hade ångest. Av att behöva välja. Tyckte hejdlöst synd om mig själv. 

Nu, när tankarna mer handlat om "snälla snälla gud straffa mig inte för att jag göttat mig i Schweiz ett år istället för att jobba som journalist" har jag varit rätt sugen på att ge mitt "förra våren-jag" en fet smäll på käften. Bang bara. Mitt på.

Eftersom de flesta tidningar inte fastanställt någon sedan 80-talet är den där ångesten med andra ord en följeslagare i vikariehelvetet för oss alla, alltid. Det som kommer nu skäms jag lite över att berätta. Härom natten fick den ångesten mig att drömma mardrömmar. Jag drömde att vi satt i ett stort stort hus, och där pekade någon okänd ut fem personer som var aktuella för reporterjobbet på utlandsredaktionen på GP (där jag jobbade i somras). En av dem som pekades ut, och den enda jag såg ansiktet på i drömmen, var Christopher Friman, min klasskompis från journalisthögskolan som efter utbildningen fått drömjobbet som reporter på Magasinet Filter, och som - jag skojar inte - belönats med två priser (PRISER! TVÅ olika!) för sitt exjobbsreportage om grisindustrin. Extremt välförtjänt dessutom.

Det kan eventuellt vara så att jag undermedvetet (och medvetet, men det skulle jag aldrig erkänna) är lite avundsjuk på det där jobbet på Filter och de aldrig sinande hyllningarna, och därför drömde att Chris snodde mitt drömjobb framför näsan på mig.

Men - och nu kommer den bra delen - det gjorde han inte. För igår ringde Peter* och jag börjar på GP Utland igen den 28 juni. Lättnaden, oh lättnaden.

*Utlandschefen.

Herr Jobs är inte så dum han heller.

I söndags var det ju alla hjärtans dag. Vi brukar lite lätt småpretentiöst hävda att det är roligare att vara romantisk på andra dagar än just den då man "ska" vara det, men firade ändå lite genom att köpa ett vin som hette la Sensuelle och hade en stor knallröd ros på etiketten. (Det kostade 25 spänn eller så, en annan bra grej med det här landet).

Sen fick jag ett alla hjärtans dag-mail av David. Med den här bilden:

Är det inte vackert så säg. Inget dåligt betyg med tanke på den snarast desperata väntan på våra iPhones som kan komma vilken dag som helst nu. Jag måste säga att det är gött att få vara nummer ett i en så svindlande tät konkurrens!

JAAAAAA! Guld guld guld!

Äntligen OS! ÄNTLIGEN! Och vilken start. Sicket lopp! Man blir ju alldeles tårögd när Kalla är så himla gullig och vill hälsa till "alla hon känner" efter segern. Jag blir glad ända in i hjärtat.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Våra vänner Mats och Therése har varit här på besök över helgen och det har verkligen varit kanon. Vårt aktivitetsfokus har varit 1. Skidåkning i både Adelboden och Grindelwald och 2. Mat. I mängder. Bland annat har vi invigt vår raclettegrill, så nu är vi nästan schweizare på riktigt.
En bra sak med vädret här nere är att om det står "molnigt, dimmigt och ingen sol" så blir det lite dimmigt och lite sol på toppen. När det står "växlande molnighet och 20-50% solchans", blir det knallblå himmel, gassande sol och inte en tillstymmelse till moln någonstans under hela dagen. Det gillar man ju.

I en av restaurangerna mitt i backen i Adelboden skiljer sig storleken på glasen rätt mycket. Har man tur får man det vänstra på bilden. Har man inte lika tur får man det högra.

Självklart hann vi också visa upp Bern, fika på Starbucks och kika på björnen i Bärengraben. Han är ju så göllig att det inte alls känns så konstigt att den där mannen klättrade in för att klappa honom för ett tag sen. Man blir ju lite sugen ändå.

Sen har det varit en hel del innebandy i helgen också. Match två och tre i kvartsfinalen. Vi pratar inte så mycket om det, tycker jag.

1 down, 3 to go!

I innebandyn är det slutspel som gäller här nere just nu. Davids lag Köniz möter i kvartsfinalen ett lag som heter Tigers Langnau som kommer från ostregionen Emmental strax utanför Bern, ett lag som på pappret borde vara skitbra men som ändå inte lyckats så bra i år. Köniz har vunnit båda sina matcher mot dem under grundserien. 

Igår spelades första kvartsfinalmatchen av sju. Daniel hade sina illgröna slutspelsdojjor på och det slutade med seger (7-3)!

Morgonpromenad

Såhär års är majsfälten som stora hav av snö. Det är fint.

Himla Sveits.

Jag letar frenetiskt efter ett gym att träna på här i Bern. Nu hittade jag ett som har spinning och pass, ligger rätt nära oss och inte ser så flashigt ut. Perfekt, tänkte jag. Säkert inte så dyrt. Tills jag såg att det kostar 150 spänn per gång att träna med ett 10-kort, och nära 2000 kr för ett månadskort.

Billigt.