"Familjen på besök!" eller "Att tanka en dieselbil med bensin".

Min familj har just varit här för tredje gången så den senaste veckan har vi haft det härligt och inte gjort annat än att umgås, spela Buzz och åka skidor. Ungefär såhär:


Dag 1: Adelboden.

Även om våren är här och snön sjunger på sista versen i backarna nu (läs: bra förmiddagar men jättestora kullar av blötsnö på eftermiddagarna) fick vi en grym dag i Adelboden i fredags. Smällsol och jättevarmt. Det var massor av år sedan vi åkte skidor ihop hela familjen så det uppskattades verkligen dubbelt upp.

Anders åkte lite mer offpist än vi andra.

Delar av familjen däckade under lunchen.

(Dagens blunder var när jag på vägen hem råkade tanka ett par dl bensin i vår dieseltank på bilen. Inte bra. Någon (jävla idiotjävel) hade satt slangarna fel och det slog mig inte förrän handtaget var intryckt att "helvete den är ju grön. Varför är slangen GRÖN?"
Fick ringa Peugeot, Peugeot igen, sen SOS International (!), sen SOS i Schweiz, och slutligen en bilmekaniker-schweizare, som uttalade de magiska orden att det var så lite bensin att det inte gjorde något. Jag kunde tanka diesel och åka hem. Hade då sett framför mig skräckscenariot bärgning av bil till en kostnad av tusentals kronor och en billös helg med familjen på besök. Skönt att det slutade väl men jag har en känsla av att jag kommer få höra detta en och annan gång framöver...)



Dag 2: Elsigen-Metsch.

I lördags var David också på plats igen efter sin Sverigevisit. Mamma hade stukat en tumme stackarn och stannade i Bern, men jag, David, pappa och Anders drog iväg till Elsigen-Metsch för lite mer skidåkning, och mötte dessutom upp Sofia, Andreas, Peter, Helena, Pippo, Petter och Lina.

Vädret pendlade mellan sol och kraftigt snöfall, men när snön kom satt vi lyckligtvis inne i den lilla stugan i backen och käkade alpost och drack Schümlipflümli.

Peter fyllde år och hade med sig citrus-öl att bjucka på i backen. Gillar den här europeiska varianten där det är födelsedagsbarnet som tar med sig något gott åt de andra - inte tvärt om.

Två glada Lagerforsare.

Dag 3: Promenad vid Aare.

På söndagar är ju allting stängt i Schweiz, men ibland är det lite gött. Den här söndagen promenerade vi runt lite, plockade vitsippor och fikade, och sedan kollade vi på the Office och spelade Buzz hemma i TV-soffan resten av dagen. (Det visade sig vara en smart grej: pappa kan ju precis allting, men tryckte lite långsammare på knapparna än vi = ett för oss barn mer gynnsamt resultat än vid andra frågesportspel!)

Dag 4: Montreux

Igår ställde vi oss frågan: var har vi inte varit ännu? Svaret blev Montreux, och därför åkte vi dit. Lärde oss att det var där Freddie Mercury dog 1991 (hence statyn) och det var där Deep Purple såg rök på vattnet (efter en brand under en konsert med Frank Zappa, kan hända att jag blandat ihop något här) och skrev "Smoke on the water".

Det var rätt mycket smoke in the water igår med, i form av dimma, men väldigt, väldigt fint ställe ändå. Vingårdar, blommor överallt, palmer, sommarkänsla.

Sen göttade vi oss lite på balkongen. Är ju som vi alla vet mycket viktigt att få solkyssta kinder när solen tittar fram. Hejdå vintergenomskinlighet.

Idag har vi shoppat vinylskivor på stan, hittade Beatles Blue Box som komplementerade den röda vi redan hade alldeles perfekt.

Och nu ikväll åkte alla hem igen. Mycket tomt i lägenheten. Jag och D har latat oss och käkat glass och njutit av BBC:s dokumentärserie "Human Planet". (Ni som inte sett den: gört! Bara gört!)

I övermorgon kommer Staffan och Karin på besök!

En söndag i mars.

Idag: bikinipremiär på balkongen. 

Igår:

Blåmärken, dans med zebror och väldigt mycket ost.

Plötsligt stod de där på tågperrongen här i Bern: fina Johanna och Erik. Och lika plötsligt har de nu åkt hem igen efter fem goa dagar - det går sjukt fort när man har roligt.

Vi hade som sagt utlovat snowboardåkning i alperna och det är ingen överdrift att säga att Johanna var lite skraj inför det. Det framstod som väldigt förståeligt när vi käkade på Lötschberg i torsdags kväll; då framkom nämligen vissa tecken på en viss brist på erfarenhet vad gäller berg och alpin sport. 

"Är det där ett par carvingskidor eller?" frågade hon lite världsvant. Vi andra vände våra huvuden och betraktade väggen. Där hängde tre par längdåkningsskidor i trä från ett decennium beläget på första halvan av det förra seklet, typ. 

När Johanna sedan på Turnhalle höftade till med att Kebnekajse "väl är nånstans runt 8800 meter högt?" insåg vi att berg, det är inget som hon fördjupat sig i så noga tidigare i livet. Johanna är en väldigt intelligent person och jag berättar inte det här för att hon ska skämmas eller så, utan tvärtom för att hon ska känna sig mäkta stolt över att med envishet och stil ha tagit sig an backarna i Adelboden. Det som började lite svajigt utvecklades under dagen till en åkstil som tog henne nerför både röda och svarta backar. Verkligen inte dåligt!

Roliga fadäser att minnas från dagen: När Erik först glömde sina handskar i liften, och strax efter tappade sina solglasögon så att personerna i vagnen bakom fick fiska upp dem. Ungefär tre sekunder efter det tappade Johanna sin vante, och sen tappade Erik korken till den orimligt dyra vattenflaskan han just köpt. Mycket underhållande! Det var det också när Johanna för första gången vågade vrida brädan så att hon åkte med ena foten fram, och jag såg hur hon var skitnöjd men helt oförmögen att styra. Resultat: hon for över krönet, studsade på magen, flög upp, vände i luften och satte sig i lössnön i sittande ställning. Stylish.

På kvällen satt fyra leende men knallröda ansikten runt bordet och frossade i Raclette. Erik vann - med råge får man nog säga - tävlingen "bli så röd som möjligt på alla kroppsdelar som stuckit ut från skidkläderna".

Dagen därpå delade vi på oss lite: Erik och David hade inte fått nog av åkning och drog till Grindelwald - jag och Joe tog sovmorgon följt av en vända på stan.

Då fick vi en liten förglimt av Fastnacht, högtiden då Bernarna genom att klä ut sig och festa ute på gatorna firar ut vintern och in våren. Det var kanon att få visa upp ett så spexigt spektakel för våra besökare, även om vi tyvärr klädde ut oss själva i år (jag var ju ko förra året, så jag känner att jag dragit mitt strå till stacken ändå). Sofia och Andreas lagade vänligt nog mat åt oss alla (mycket stort tack allas vår husmor Sofia) och efter vin och grappa knallade vi ner på stan allihop och trängdes med tusentals zebror, robotar, swat-poliser, tandläkare, grisar och bananer.

Sen fick våra trötta kroppar vad de förtjänade: bakissöndag med promenad, fika på terassen vid slussen, stenplockning vid Aares strand, Fondue-middag (man kan ju inte få nog av ost), lite tv-spels-buzz i soffan toppat med en bio. 

Johanna och Erik: ni är världsbäst. Har längtat efter er. Mycket glad att ni hann komma hit!