onsdag 17 februari 2010

Favorit i repris

Om man har valt min bransch är ångest ett ord man utan tvekan kommer att komma i kontakt med. Jag vet att ni är många därute som vet vad jag talar om. Speciellt nu, i finanskristider. 

Ångesten kan verkligen te sig olika: förra våren när jag inte ens var klar med utbildningen ännu, hade jag till exempel tre olika och väldigt bra sommarvik att välja mellan. Det var ju fullkomligt sjukt (och kommer nog aldrig hända igen), men hade jag vett att vara glad? Nej. Jag åkte hem, satt på vardagsrumsgolvet och hade ångest. Av att behöva välja. Tyckte hejdlöst synd om mig själv. 

Nu, när tankarna mer handlat om "snälla snälla gud straffa mig inte för att jag göttat mig i Schweiz ett år istället för att jobba som journalist" har jag varit rätt sugen på att ge mitt "förra våren-jag" en fet smäll på käften. Bang bara. Mitt på.
Eftersom de flesta tidningar inte fastanställt någon sedan 80-talet är den där ångesten med andra ord en följeslagare i vikariehelvetet för oss alla, alltid. Det som kommer nu skäms jag lite över att berätta. Härom natten fick den ångesten mig att drömma mardrömmar. Jag drömde att vi satt i ett stort stort hus, och där pekade någon okänd ut fem personer som var aktuella för reporterjobbet på utlandsredaktionen på GP (där jag jobbade i somras). En av dem som pekades ut, och den enda jag såg ansiktet på i drömmen, var Christopher Friman, min klasskompis från journalisthögskolan som efter utbildningen fått drömjobbet som reporter på Magasinet Filter, och som - jag skojar inte - belönats med två priser (PRISER! TVÅ olika!) för sitt exjobbsreportage om grisindustrin. Extremt välförtjänt dessutom.


Det kan eventuellt vara så att jag undermedvetet (och medvetet, men det skulle jag aldrig erkänna) är lite avundsjuk på det där jobbet på Filter och de aldrig sinande hyllningarna, och därför drömde att Chris snodde mitt drömjobb framför näsan på mig.


Men - och nu kommer den bra delen - det gjorde han inte. För igår ringde Peter* och jag börjar på GP Utland igen den 28 juni. Lättnaden, oh lättnaden.

*Utlandschefen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Å, grymt! Grattis!! =)

Johanna sa...

Tack A!