Juligt och kuligt.

Alltså, jul. Vilken oerhört bra högtid det är. Man liksom bara myser och äter choklad och träffar alla och umgås och fikar hela dagarna och har massa fina saker överallt. Och i år hade vi även SNÖ. Lyckan.

Och så firar man så himla länge. David och jag smygstartade julfirandet innan jul i Jönköping med hans familj och vänner. Den 22:e sov vi hos Davids gamla bästis Janne och hans tjej Nina. De har lärt sin lille son Love att fnysa till påståendet Nu gjorde HV71 mål och att ta sig för huvudet med förtvivlad min när han hör frasen Åh nej, jag är halvtysk, vilket var oerhört underhållande att få beskåda innan lillen skulle knalla iväg till dagis på morgonen.

Den 23:e firade vi jul med Davids familj. Det spelades spel och skivor och åts mycket och god mat. David fick ett flugfiskespö i julklapp, och verkade så sugen på att få prova det att jag övervägde att stanna till vid Munksjön med honom på hemvägen så att han skulle få provkasta lite.

Sen kom den riktiga julen, jul på Ådäljan. Som jular ska vara och alltid är. Vi åt lussekatter i sängen, spelade Kinaschack (ryktet säger att D fuskade), tittade på Kalle och lämnade - trots att vi ätit oss sprängmätta - säkert två tredjedelar av julbordet kvar.

Pappa gick som vanligt iväg till grannen utklädd till världens finaste tomte i vit päls och träskor. Och med tanke på julklappsberget under vår gran och klapparnas väldiga braighet misstänker jag att han kanske faktiskt är den riktiga tomten. Och resten av familjen den riktiga tomtefamiljen. Tack snälla ni!

Nytt inslag för i år hos oss var Julklappsleken. Väldigt rolig. Alla ville åt ett snyggt guldigt ljus och efter lite byteshandel när slutsignalen gått blev det mitt. Det var lite orättvist att mamma hade fixat alla klapparna, men nästa år får vi ta och köpa en var!

På juldagen åkte vi som alltid ner till Hylte och gick på det i raden tjugonde släktkalaset ute i de småländska skogarna i Vare. Jag har ju tidigare berättat om maten vi bjudits på genom åren, alltid något spännande. Bland annat har det varit bäver, canadagås, rådjurs-carpaccio och struts. 2009 var inget undantag, i år blev det hare. Totalt åtta stycken. Sju av dem var skjutna - jag visste inte riktigt om Alf skojade när han sa att det kunde finnas hagel kvar i köttet, men det gjorde han inte, visade det sig - och en var påkörd. Imponerande att orka bjuda mer än 50 personer på middag dagen efter julafton, och att dessutom göra det till ett kulinariskt äventyr varje gång. Den hemlagade glassen med blåbär är ett stående och omåttligt populärt inslag.

På juldagskvällen firade vi som vanligt bonusjul med "närmaste släkten" som numera innefattar hela 23 personer tack vare nya kusinbarn. Det är så skoj att ses allihop på en gång, inte så ofta man gör det direkt. Även om man väldigt gärna skulle vilja.

Kronan på verket efter allt julfirande är att få somna i stugan i Bexet och se ett långsamt snöfall över isen när man tittar ut genom fönstret på annandagens morgon. Som jag älskar det stället.

Hoppas ni haft en god jul!