Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus.

Idag borde man förstås skriva om Lucia. Men jag har inte direkt något Lucia-relaterat att skriva, mest för att det kanske inte blir så där värst mycket specifikt luciafirande. (Visserligen väldigt väldigt mycket frosseri i jul och tredje advent, men inga lussetåg just). Det brukar ju bli så, man sitter och väntar och väntar den trettonde på att det ska komma en rar liten skock barn och bara skämma bort en med pipig sång så vacker att man trillar av pinn, som för att beta av den inneboende skulden alla dagens barn besitter*.

Jag tar upp en annan väldigt viktig sak istället. Varför har alla (andra) lägenheter i vårt hus genomskinliga vita gardiner som täcker hela fönstren? Det är så fult så man dör. Ni vet såna där skira smutsbeige nät-tyger i syntet, som bara hänger där och ser sunkiga ut. Det undrar jag verkligen.
Och samma dag som jag kommenterade detta viktiga till David, påpekade Sofia exakt detsamma angående deras grannhus borta i Wankdorf-trakten på andra sidan stan. Det är tydligen nåt man gör här, sätter upp sunkpolyestergardiner. Förmodligen för att man obemärkt ska kunna spana in sina halvnakna frukostfixande grannar utan att de ska kunna spana in en tillbaka. (Sofias teori). Himla girigt faktiskt.

Nu ska jag ägna dagen åt att plugga franska, kolla på serier, äta julgodis, beundra vår lille julgran, glädja mig åt att Köniz fantastiskt nog vann sin match igår trots att ungefär åtta av de tio bästa spelarna var skadade eller sjuka, och sen ska jag på adventsfika nere på Spühlirain. Alltså hemma hos Daniel och Linda. Happy Lucia på er alla!

Och en sak till: vad betyder egentligen natten går tunga fjät? Att natten liksom sänker sig över gårdarna? Och den HÄR raden: kring jord som sol'n förgät, skuggorna ruva? Kring jorden som solen glömde? (Jag har nog alltid trott att det är förlät man sjunger, inte förgät.)

* ni vet Skulden som dagens kids självklart har gentemot oss som på 80- och 90-talet gick från dörr till dörr med glitter och ljuskrona med fuskljus och sjöng och sjöng och sjöng och sjöng. Okej att vi fick sjuuhuukt mycket godis och att det typ var årets roligaste event, men nog hade man också väntat sig att efterträdarna skulle stäppa upp och göra detsamma när man själv blev för gammal (läs: 11). Visst?!