Oh well

Senare halvan av 2006 har varit lite utav en väldigt lång semester för mig. I somras jobbade jag en del men var ledig en längre del. Sedan reste jag i några månader fram tills nyss. Men häromdagen ringde min arbetsgivare och undrade om jag kunde hoppa in 2 dagar.
Detta innebar att jag var tvungen att stiga upp på morgonen. Klockan 05.45. Jag upprepar, 05.45. För en person som vant sig lite vid att sova när hon är trött (vilket är aldrig) och stiga upp när hon vaknar var det kind of an utmaning. A tough one, visade det sig.

Dag 1. Telefonen ringde, 2 timmar efter att jag skulle ha vaknat, och jag trodde för ett par sekunder att ljuset som kom från displayen var flytande lava under mig. Flytande lava. Hur komatiserad är man inte då?

Man måste komma ihåg att jag är en sån person som aldrig kommer försent till jobbet. Nästan. Därför hade man lätt kunnat tro att det gick bättre dag 2. Men nej.
Samma mission. Vakna till liv när klockan ringer samt gå upp. Jag var fast beluten att lyckas och ställde två alarm, som placerades i olika delar av rummet. Samt sa till J att ansvara för att ställa mig upp och leda in mig i duschen.

Alarm 1, 05:45. Vaknade inte
Alarm 2, 06:00. Vaknade inte
Plan 3, J vaknar och ställer mig i duschen. Fungerade. Hann.

Dag 3 ska jag inte jobba alls. Då vaknar jag klockan 06:00 av ett sms från S, trots att mobilen ligger i badrummet. Där jag ju inte sover. huh?

Första tiden jag hade att passa på månader och jag försover mig nästan twice. Kanske har det något att göra med att jag vant mig vid att sova pyttelite. Jämt.(Se punkt två i "vuxenpoäng")

Hur som helst. Inte så rutinerat.