...och världen blev en diktator fattigare.

Nu har de hängt Saddam, minsann. Där ser man. Hängningar får mig att rysa i hela kroppen, faktum är att det nog faktiskt är det allra obehagligaste jag vet. (För att bidra med ett mått på hur obehagligt jag tycker att det är skulle jag kunna berätta om när jag fick ett litet psykbryt under en totalt overklig och sjukt löjlig film som texas chain saw massacre, då mördaren hängde upp kropparna i källaren. Men det gör jag inte, jag spar den historien till en annan gång. Det är i alla fall just precis den typen av saker jag har lite svårt för.)

Efter att ha slöläst nyhetsbevakningen kring Saddams rättegång i ett flertal svenska och internationella medier skrev jag igår följande snabba och högst subjektiva "analys":

Många svenska medier väljer att sätta stort fokus på hur hängningen kommer gå till, med infogad schematisk bild och detaljerad beskrivning av förloppet. (Nu gjorde jag något så hejdlöst dumt som att kalla en expressen-artikel för "svenska medier". Hua. Men i alla fall.) Min första reflektion var hur ganska så jättebilligt det är att som expressen och annan kvällspress köra här-vinner-vi-några-lätta-poäng-på-att-skriva-om-något-så-bisarrt-som-alla-vill-gotta-sig-i-och-förfasas-över-tricket. Samtidigt kanske det väcker en debatt om dödsstraff, vilket ju är bra. I så fall. För faktiskt är det ju så att ingen (ja, jag sträcker mig till att säga inte ens saddam) förtjänar att avrättas med en metod där de flesta inte dör ögonblickligen. Det är bara bisarrt och osmakligt.
Amerikanska medier fokuserar mest på datumet, "HUR snart kan det ske? Kan det bli redan i morgon?!" Och man har listat alla tecken som tyder på att avrättingen kommer att ske riktigt, riktigt snart. Som att man inte kan vänta en sekund till på att få se honom dö. Lite så. Och Bush tycker förstås att det är strålande. Jeez. USA verkar dock bli en alltmer splittrad nation vad gäller nyss nämnda snubbe. Eller har nog alltid varit.
Det känns som att brittiska medier är de som fokuserat mest på själva händelsen, det faktum att den Iraks forna diktator dömts till döden. Orsaker och efterverkningar. En något mer väsentlig och relevant analys, skulle jag vilja påstå.

Intressant förstås är ju hela frågan; hur kan han till exempel dömas innan samtliga åtalspunkter tagits upp? Hur moraliskt är det att inga officiella dokument kommer beskriva att Saddam Hussein döms även för massmordet på nästan 200.000 kurder?

-------

Så blev det lördag och var jag än vänder mig ser jag bilder av Saddam Hussiens döda kropp, och videoklipp av själv hängningen. Ja jösses.

Året är 2006 och vi hänger fortfarande människor offentligt. Vad säger det om världen?