Nu ringde en man hit och frågade varför vi skriver så mycket om Syrien i tidningen. Han kunde inte förstå det. Han tyckte att det stora problemet är att syrier kanske börjar fly till Sverige, och var rädd att "hundratusentals" kanske kommer "invadera" oss. Jag upplyste honom om att det inte är hundratusentals, utan 800 stycken, syriska flyktingar just nu väntar asylbesked från det svenska migrationsverket.
Då sa han "Men Syrien har ju ungefär 20 miljoner invånare. Det är ju mycket bättre att de utplånar varann, än att en enda av dem får asyl här. Eller hur?" Jag frågade om han menade allvar, om han tyckte att det var bättre att 20 miljoner människor dödades än att en syrisk medborgare skulle få bo i Sverige. Det gjorde han.
Alltså. Jag blir kall i hela kroppen. Jag ville skrika åt honom, men tvingade mig att avsluta genom att säga "Jag tror att du är ganska ensam om din åsikt. Det här samtalet ger absolut ingenting, och nu kommer jag att lägga på."
Och så fortsätter jag att skriva på min text som handlar om hur Shabiha-milisen som i hemlighet rekryterats av al-Assads regim brutalt slaktar civila i Syrien. Dödar hela familjer med kniv, bränner människor levande. Ungefär 16 000 har dödats i konflikten hittills, av våld från båda sidor.
Idag är en sån där dag då man får stålsätta sig inför verkligheten.
(Och den där mannen ringde förresten från skyddat nummer. Oväntat liksom. Folk med sådana åsikter brukar sällan stå för dem öppet.)
Då sa han "Men Syrien har ju ungefär 20 miljoner invånare. Det är ju mycket bättre att de utplånar varann, än att en enda av dem får asyl här. Eller hur?" Jag frågade om han menade allvar, om han tyckte att det var bättre att 20 miljoner människor dödades än att en syrisk medborgare skulle få bo i Sverige. Det gjorde han.
Alltså. Jag blir kall i hela kroppen. Jag ville skrika åt honom, men tvingade mig att avsluta genom att säga "Jag tror att du är ganska ensam om din åsikt. Det här samtalet ger absolut ingenting, och nu kommer jag att lägga på."
Och så fortsätter jag att skriva på min text som handlar om hur Shabiha-milisen som i hemlighet rekryterats av al-Assads regim brutalt slaktar civila i Syrien. Dödar hela familjer med kniv, bränner människor levande. Ungefär 16 000 har dödats i konflikten hittills, av våld från båda sidor.
Idag är en sån där dag då man får stålsätta sig inför verkligheten.
(Och den där mannen ringde förresten från skyddat nummer. Oväntat liksom. Folk med sådana åsikter brukar sällan stå för dem öppet.)
18 kommentarer:
Men gaaahh! :( Vad är det för en jädra människa??
Fy fan fy fan FY FAN!!! Vad ÄR det för fel på människor?!
Jag vet! Kändes så jävla läskigt att bara ha honom i andra änden av telefonlinjen. Fy fan så sjukt.
Försökte mig tidigare i samtalet på en liten diskussion. "Men varför tycker du dig ha rätt att neka människor rätten att bo här? Varför skulle nationsgränser vara absoluta gränser som bara finns för att skydda personer som bor rätt sida om dem?"
Värt ett försök kanske, men det blev ingen särskilt fruktbar diskussion kan man säga...
Ont i magen på den!
Som vanligt är jag så sjukt impad av hur du får mig alldeles vansinnigt intresserad av utrikesnyheter genom den här bloggen. Go Johanna!
/A
Men fy faan, vilka idioter det finns! Man kanske borde låta dem bo där ett tag, så de får se hur människorna där faktiskt har det. Hur kan man vara så otroligt inskränkt och utan omtanke av andra?
Alltså fy vad ledsen jag blir! Och mest för att han ju tyvärr inte är ensam i sin åsikt.
Kära Syster: Tack du! Vad kul att höra!
Jojjo: Mycket bra idé. Helt övertygad om att det skulle hjälpa. Människor med sådana åsikter är ofta inskränkta personer som inte sett så mycket om världen. Det är vad jag tror i alla fall.
Ann: Ja man blir ju hemskt ledsen/uppgiven. Och ja, tyvärr finns det som sagt fler som tycker likadant. Usch.
Fattar att det där kan vara påfrestande som fan, jag skulle bli vansinnig. Å andra sidan tror jag att dels att du kanske kan känna hur vIKTIGT ditt arbete trots allt är + att det är så nyttigt att liksom fatta att bakom en enda person som hör av sig finns det kanske 10, 20, 200 som inte hör av sig.
(alltså, jag vet att du fattar ovan, det låter lite hårt, men mest en kommentar bara).
Det som är mest skrämmande är att den där idioten med största sannolikhet kommer försöka föra över alla sina åsikter till hans barn/barnbarn. Blir sjukt rädd av tanken på att det alltid kommer finnas så många människor med farliga åsikter.
Fast också: han är i minoritet. Han är i minoritet.Han är i minoritet.Han är i minoritet.Han är i minoritet.Han är i minoritet.
Egon: Ja alltså jag vet ju att det finns många fler som tycker som den där mannen. Det gör mig skräckslagen. Men ja, självklart gör det också att mitt jobb känns viktigt, och det är ju en bra känsla förstås.
Lisa: Ja, hu.
Jenny: Bra. Man måste fokusera på det. En del är dumma, men DE FLESTA är vettiga. De allra allra flesta. Så måste det vara.
Sånt där är så läskigt, har svårt att fatta att det ens är verkligt, att någon på riktigt kan tycka så.
Inskränkt människa som inte kan ha sett mycket av världen, som inte fattar att det är rena rama TUREN att han bor här och kanske är född här. Med den turen har man givetvis en skyldighet att dela med sig till de som har mindre tur.
Bra avslut av samtalet.
Fyfan alltså, det där gör mig så jävla ledsen. Människor är så dumma i huvudet, även om dom är i minoritet. Fanfanfanfanfan. Å, pucko.
Men, bra att du försökte ta diskussionen med honom, jag blir ba så frustrerad och vill skrika när jag möter såntdär.
Gah, vilka jävla idioter det finns! Bra svar på tal där!
Men herregud. Jag skulle vilja se ditt inlägg som en krönika, kan du inte puffa in det? Kram!/Julia
Asså helvete. Man blir ju så trött. Ryser i hela kroppen.
Håller med mammas machete. Och alltså. Jag är sjukt imponerad av att du lyckades behålla ditt lugn och din professionalism och försökte resonera. Heja dig!
Skicka en kommentar