Osaka och Kyoto

När jag skriver detta sitter jag på Shinkansen - Japans snabbtåg - på väg från Osaka till Tokyo. Jag har just tagit farväl av journalistgänget och våra fantastiska japanska värdpersoner, och det kändes verkligen sorgligt faktiskt. (If you read this Mamiko-san or Tomoko-san: thank you for eveything!)

De sista dagarna var bra, värmen har fortsatt och vissa dagar har det varit 20 grader. Som svensk är det givetvis något man måste notera. En dag åkte vi till Kyoto, Japans förra huvudstad som är centrum för geishor och tempel, det historiska och kulturella Japan. Vi var med på en te-ceremoni, pratade om manga med en mangaprofessor och på kvällen letade vi upp gatan som beskrivs som den vackraste i hela Asien. Såhär såg det ut:

Igår fick vi bo en natt i varsin värdfamilj i Osaka, och besöket blev över all förväntan. Jag bodde hos Satomi-san, en kvinna som är kalligrafi-lärare. Hon hade ett fint hus och en go familj som lärde mig att vika origamifåglar (kolla på bilderna vilken miniliten jag kunde göra!). Hon lärde mig också kalligrafi förstås, och vi hade en intressant diskussion om att samma mekanismer som skapar harmoni i ett foto skapar harmoni i en kalligrafimålning. Varje gång jag gjorde en "snygg" linje så utbrast hon ett "ooooh, oooh!" och varje gång jag gjorde en liten potatisklump med penseln sa hon mycket artigt "ok, next line..". Jag fick också ta på mig en kimono. Det tog nog 20 minuter och var bland det mest detaljerade jag varit med om, varje liten rynka på kimonon ska ligga rätt. Jag blev till och med pimpad med rosa pärlor i håret. Samt uppställd på en tatamimatta för fotografering.

Hela dagen hade jag och de andra skojat om skräcken vi kände inför risken att inte gilla maten, så förstå min glädje när Satomi-san frågade om jag gillar sushi. OM jag gör. Vi lagade Temaki sushi vilket är sushi man äter med händerna, typ som taccos. David: beware, det här ska vi laga hemma! Det var så färskt och löjligt gott, jag sa oischi (gott!) kanske 70 gånger och glufsade i mig säkert 20 bitar. Till det drack vi sake med guldflingor i, fint ska det vara!
Oväntat nog såg vi på en japansk version av Jackass på tv samtidigt som vi åt, och även den 84-åriga mormordern skrattade och tjoade när någon grindande skejtare fick en metallstång i skrevet.

Av Osaka där vi bott de senaste dagarna har jag faktiskt inte hunnit se så mycket, men såhär var utsikten från mitt hotellrum. Förstår att intresseflaggorna viftar för fullt.

Och när vi besökte en sopförbränningsstation såg den förvånansvärt nog ut såhär:

Och idag gjorde jag bästa fyndet någonsin i skivaffären i hotellets källare. Där stod jag, i en skivaffär på andra sidan jorden, bläddrandes bland skivorna och plötsligt var den där: Obliqs skiva Antenna! MIN BRORS SKIVA. Köpte den såklart, den kostade 23.000 yen och jag blev lite rörd och enormt stolt. Det kändes så stort. 

Uppdatering: Nu har jag mött upp Erik på ett hostel i Asakusa, det regnar och är ganska kallt plötsligt men vi är laddade inför en vecka av jobb. Det blir spännande! I morrn börjar vi lite light med reportage om folk som hyr husdjur och om trånga lägenheter i Tokyo. Senare i helgen åker vi till Fukushima. Hej så länge!