Plötsligt stod de där på tågperrongen här i Bern: fina Johanna och Erik. Och lika plötsligt har de nu åkt hem igen efter fem goa dagar - det går sjukt fort när man har roligt.
Vi hade som sagt utlovat snowboardåkning i alperna och det är ingen överdrift att säga att Johanna var lite skraj inför det. Det framstod som väldigt förståeligt när vi käkade på Lötschberg i torsdags kväll; då framkom nämligen vissa tecken på en viss brist på erfarenhet vad gäller berg och alpin sport.
Roliga fadäser att minnas från dagen: När Erik först glömde sina handskar i liften, och strax efter tappade sina solglasögon så att personerna i vagnen bakom fick fiska upp dem. Ungefär tre sekunder efter det tappade Johanna sin vante, och sen tappade Erik korken till den orimligt dyra vattenflaskan han just köpt. Mycket underhållande! Det var det också när Johanna för första gången vågade vrida brädan så att hon åkte med ena foten fram, och jag såg hur hon var skitnöjd men helt oförmögen att styra. Resultat: hon for över krönet, studsade på magen, flög upp, vände i luften och satte sig i lössnön i sittande ställning. Stylish.
På kvällen satt fyra leende men knallröda ansikten runt bordet och frossade i Raclette. Erik vann - med råge får man nog säga - tävlingen "bli så röd som möjligt på alla kroppsdelar som stuckit ut från skidkläderna".
Dagen därpå delade vi på oss lite: Erik och David hade inte fått nog av åkning och drog till Grindelwald - jag och Joe tog sovmorgon följt av en vända på stan.
Då fick vi en liten förglimt av Fastnacht, högtiden då Bernarna genom att klä ut sig och festa ute på gatorna firar ut vintern och in våren. Det var kanon att få visa upp ett så spexigt spektakel för våra besökare, även om vi tyvärr klädde ut oss själva i år (jag var ju ko förra året, så jag känner att jag dragit mitt strå till stacken ändå). Sofia och Andreas lagade vänligt nog mat åt oss alla (mycket stort tack allas vår husmor Sofia) och efter vin och grappa knallade vi ner på stan allihop och trängdes med tusentals zebror, robotar, swat-poliser, tandläkare, grisar och bananer.
Sen fick våra trötta kroppar vad de förtjänade: bakissöndag med promenad, fika på terassen vid slussen, stenplockning vid Aares strand, Fondue-middag (man kan ju inte få nog av ost), lite tv-spels-buzz i soffan toppat med en bio.
Johanna och Erik: ni är världsbäst. Har längtat efter er. Mycket glad att ni hann komma hit!
"Är det där ett par carvingskidor eller?" frågade hon lite världsvant. Vi andra vände våra huvuden och betraktade väggen. Där hängde tre par längdåkningsskidor i trä från ett decennium beläget på första halvan av det förra seklet, typ.
När Johanna sedan på Turnhalle höftade till med att Kebnekajse "väl är nånstans runt 8800 meter högt?" insåg vi att berg, det är inget som hon fördjupat sig i så noga tidigare i livet. Johanna är en väldigt intelligent person och jag berättar inte det här för att hon ska skämmas eller så, utan tvärtom för att hon ska känna sig mäkta stolt över att med envishet och stil ha tagit sig an backarna i Adelboden. Det som började lite svajigt utvecklades under dagen till en åkstil som tog henne nerför både röda och svarta backar. Verkligen inte dåligt!
Roliga fadäser att minnas från dagen: När Erik först glömde sina handskar i liften, och strax efter tappade sina solglasögon så att personerna i vagnen bakom fick fiska upp dem. Ungefär tre sekunder efter det tappade Johanna sin vante, och sen tappade Erik korken till den orimligt dyra vattenflaskan han just köpt. Mycket underhållande! Det var det också när Johanna för första gången vågade vrida brädan så att hon åkte med ena foten fram, och jag såg hur hon var skitnöjd men helt oförmögen att styra. Resultat: hon for över krönet, studsade på magen, flög upp, vände i luften och satte sig i lössnön i sittande ställning. Stylish.
På kvällen satt fyra leende men knallröda ansikten runt bordet och frossade i Raclette. Erik vann - med råge får man nog säga - tävlingen "bli så röd som möjligt på alla kroppsdelar som stuckit ut från skidkläderna".
Dagen därpå delade vi på oss lite: Erik och David hade inte fått nog av åkning och drog till Grindelwald - jag och Joe tog sovmorgon följt av en vända på stan.
Då fick vi en liten förglimt av Fastnacht, högtiden då Bernarna genom att klä ut sig och festa ute på gatorna firar ut vintern och in våren. Det var kanon att få visa upp ett så spexigt spektakel för våra besökare, även om vi tyvärr klädde ut oss själva i år (jag var ju ko förra året, så jag känner att jag dragit mitt strå till stacken ändå). Sofia och Andreas lagade vänligt nog mat åt oss alla (mycket stort tack allas vår husmor Sofia) och efter vin och grappa knallade vi ner på stan allihop och trängdes med tusentals zebror, robotar, swat-poliser, tandläkare, grisar och bananer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar