Efter två år av innebandyjoxande här nere har vi plötsligt kommit till dagen som kan innebära den allra sista matchen för David som Floorball Köniz tränare. Slutspelet drog igång förra veckan och Köniz möter - precis som förra året - Tigers i kvarsfinalen. Ett starkt bonnagäng från vackra Emmental utanför Bern. Det är bäst av sju matcher som gäller och de tre första såg ut såhär:
1. Bortamatch. Blev svinjämt och Köniz förlorade i förlängning.
2. Hemmamatch. En Tigersspelare slog sönder fem (!) tänder på en kille i Köniz, sen funkade ingenting och Köniz förlorade med 2-12.
3. Hemmamatch. Ungefär samma som match ett, det blev oavgjort och förlängning som Köniz oturligt nog förlorade. Mycket störigt.
Så vid en eventuell förlust i morgondagens match är det slut. Mycket, mycket konstig känsla. Mest för David såklart, men för mig med. Det gick så himla fort här på slutet, det var ju alldeles nyss vi hade evighetsmånga månader kvar i alplandet, nu är det snart bara två. TVÅ. (Men det kommer bli två grymma månader med massor av besök och roligheter, icke att förglömma, som min gamla samhällskunskapslärare skulle ha sagt.)
Anyho, såhär gick snacket från Davids mun inför slutspelet (artikel från Der Bund):
Det går bra att hålla tummarna lite i morrn kväll (torsdag) runt åttasnåret, och vill man följa matchen via Livetickern (man ser bara målen och i skrift vad som händer, ingen bild) kan man klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar