Blod, svett och ett riktigt högt berg

Nu har vi tagit oss en sadar 200 mil soderut - till Kapstaden, den stad dit alla i Sydafrika verkar vara pa vag. Har ar sjukt mycket mer avslappnat, man kan som turist till exempel ga pa gatorna vilket var helt, helt uteslutet i Joburg (!). En viss lattnad ar det forstas, aven om vi var helt overens om att det var bra och viktigt att fa se Johannesburg.
Vi kom till Kapstaden i gar, agnade kvallen at att sitta pa golvet och ata svenskt paskgodis (forlat, Sonja, vi kunde inte halla oss) tillsammans med de tva amerikanska tjejerna i vart dorm. Efter lite hang pa en parkbank i tradgarden somnade vi med varsitt lyckligt flin pa lapparna.

I morse hade vi inga sarskilda planer utan bestamde oss for att, lite spontant, bestiga det lokala berget. Table Mountain ar ett storslaget plataberg som utgor en helt fantastisk kuliss till Kapstaden. Det ar ett berg som, forutom att vara fantastiskt vackert, ar ratt sa hogt.

Vi kopte varsin liten flaska vatten och packade fyra applen, bestamde oss for att tygskor och varsin kamera var tillracklig utrustning och tog en taxi till bergets fot. Vi fick ga ganska lange innan vi ens hade natt sjalva utgangspunkten och gick till en borjan ut ganska hart. Vi blev snabbt trotta. Berget var som sagt bade hogt och brant, solen stekte, varmen angade fran stenblocken som utgjorde klattringsleden. Alla vi motte var fullstandigt utslagna och hade fatt vanda om. De flesta hade inte ens tagit sig halvvags. "No, we didn't make it to the top" var standardsvaret. Vi blev varmare, trottare och lite, lite oroliga.

Efter en absolut evighet motte vi en kanadensisk hiker i svarta sportklader med stora muskler som satt och pustade i skuggan. Hon forklarade att hon var en van bergsbestigare men att hon helt enkelt hade tvingats ge upp. "It's the heat". Sedan uppskattade hon att vi hade gatt ungefar en sjattedel. Det borjade att kannas lite tufft.

Men. Nar vi val forklarade hur garna vi ville ta oss upp pa det forbannade berget, log hon at oss och sedan sa hon: ga ner till backen. Hall vatten i hela haret, ta av er trojorna och doppa dem i floden, drank in sjalarna och vira dem om huvudet. Och fyll pa era vattenflaskor med backvatten. Ga sakta. Da KANSKE ni klarar er upp.
Vi tittade pa varandra, garvade lite och sa korde vi. Drankte alla vara klader, fyllde vattenflaskorna med iskallt backvatten och gav oss fan pa att ta oss upp till toppen.

Ni kanner oss. Klart att vi inte gav oss. Med mjolksyra i laren, solen stekandes i nacken, svetten parlandes i rannilar och flasandandes stretade vi upp mot toppen.

Det tog tre timmar. Minst. Men att kliva upp pa Table Mountains topp, spana ut over Kapstaden och se Indiska oceanen mota Atlanten var en upplevelse vard varenda svettdroppe. Vi luktade ratt sa illa men kande oss anda tio ganger battre an alla andra turister som hade varit lata nog att aka linbana till toppen.

Sedan akte vi linbana tillbaka. Dareftter taxi hem. Att ta mer an tio steg i rad var uteslutet. Men vi har utan att overdriva varit drygt stolta och malliga over var prestation.

I morgon ska vi nog gora nagonting som inte kraver sa mycket fysisk aktivitet. Nagonting stillasittande.
Vi lovar att snart hora av oss igen. Tack for alla kommentarer och ta hand om er darhemma!
Massvis med kramar
Johanna och Johanna





Fler bilder finns här.