Jo and Jo in Jo'burg

Nu ar vi antligen har och allt ar an sa lange langt over forvantningarna. Vi nyper varann i armen ungefar en gang i halvtimmen och kan agna andlost langa stunder at att prata om hur bra vi har det.

Vi landade har i ett soligt och varmt Johannesburg i gar formiddag efter nastan ett dygns resande. Vi hade ju ingen aning om var vi ville bo, men av en slump hittade vi den vite sydafrikanen Patrick som driver ett hostel och tog oss med. Vi hakade pa och blev hiskeligt glada vi var over det beslutet nar vi kom fram. Hostelet ar en stor villa med vaggar i glada farger, ett vardagsrum med tusen filmer och en stor tradgard med en gront gras, en pool och en bar. Det tog nog max en minut innan vi hade bytt om till bikinis och kastat oss i vattnet.
Pa kvallen hangde vi med hostelfolket, Nina och Ole fran Oslo och Berlinaren Bjorn som lagade svingo gorgonzolapasta at oss alla pa eget initiativ. Johanna W deklarerade att hon alskar manniskor som lagar mat at henne Sen spelade vi backgammon och drack ol i baren pa kvallen, lite brunare an vi varit pa morgonen, och tyckte att allt liksom var lite for bra for att vara sant.

Johannesburg, har Jo'burg, ar en valdigt marklig stad. Den ar gigantisk och allt handlar hela tiden om sakerhet. Allting ar inhagnat med enorma murar, grindar och las, aven vart hostel. Anda bor vi i en trygg stadsdel dar man utan problem kan ga till affaren och handla mat. I stadens centrum daremot kan man inte ga som vit. Dar finns inte en enda vit person, och skulle man knalla runt dar ar man garanterad att bli ranad, om man far tro vad folk sager. White people dont walk. They drive. Dock kan man pa manga stallen inte stanna for rodljus, da blir man ranad direkt.
Segregationen har ar sa pataglig och total att man blir radd, landets politiska historia ar extremt narvarande och verklig.

Vi gick upp tidigt i morse for en heldagstur i kakstaden Soweto. Vi var bada i de rikare delarna, dar bland annat Mandela och Desmond Tutu bor, men ocksa i de valdigt valdigt fattiga delarna dar manniskor lever i platskjul. Sjukt intressant dag. Det kanns ju valdigt markligt att komma dit som turist och betrakta pa det sattet.. Samtidigt vill man ju aka dit och det finns verkligen ingen som helst mojlighet att kunna gora det pa egen hand. Familjerna vi besokte ar en del av ett projekt som ska hjalpa de som har det samst stallt, sa pengarna vi spenderar gar atminstone till nagot bra.
Vi var ocksa pa tva museum om landets historia, ett om studentupproret 1976 och Apartheidmuseet. Nar vi gick in fick Johanna L ett kort dar det stod Black, och Johanna W ett med White. Det innebar att vi fick ga in i separata dorrar till separata korridorer -en valdigt effektiv illustration av det bisarra apartheidsystemet. Det ar inte utan att vi mar javligt daligt nar vi laser om det och det ar tydligt hur samhallet praglats och fortfarande praglas av det. Fram till for femton ar sen var apartheid lagstadgat i Sydafrika.

Summa sumarum ar att vi trivs makalost bra och har valdigt skoj. Vi har redan lart oss saker om varann som vi inte visste innan, tex att vi har varsitt likadant fodelsemarke pa varsitt markligt stalle.

I morrn ska vi sova skitlange, sen ga ut i tradgarden och sola oss bruna. Darefter bar det av till Kapstaden dar vi ska satta igang mer med sjalva exjobbandet.

kram kram kram,

Jo x2




Fler bilder finns här.