Snipp snapp snut, så var 2008 slut.

Det har ju blivit en tradition att summera året såhär när det håller på att ta slut. Såhär var 2006, såhär var 2007, och här kommer en summering av 2008, ett axplock:

Jag har

..gått på releasen av Obliqs färdiga riktiga album och varit den stoltaste systern i hela världen.

..bott själv för första gången i mitt liv. Jag har somnat med tända ljus och sjungit jättehögt i köket och struttat omkring barfota på mitt fina trägolv.

..varit bartender på en dansk rockfestival där jag inte förstod vad någon sa.

..jobbat som programledare i radio med 0,0 erfarenhet av radio.

..varit i Venezuela och nästan dött (nåja) när vi flög med ett miniplan i en canyon över världens högsta vattenfall.

..blivit ihop med min David. Vi har inget precist datum, men någon gång under våren 2008 var det onekligen.
..bott en höst i Stockholm och jobbat på DN och trivts kalasbra.

..lagat pumpasoppa från scratch. Bara en sån sak.

..fått min matbutik i Stockholm att köpa in FairTrade-bananer.

Saker jag vill göra 2009:

Gå till Villerkulla i Göteborg lite hungrig och äta mig fördärvat mätt på deras kakbuffé.

Göra (minst!) en ordentlig resa.

Skriva exjobb om något sjukt spännande i något sjukt spännande land och sälja in några sjukt bra rep från det till en sjukt bra tidning.

Starta ett frilansföretag. Det kan ju vara bra att ha.

Läsa mycket böcker.

Bli jätteduktig på alla funktioner på min d80.

Lära mig potatisgratäng. Jag vet att det är lätt men jag har bara aldrig gjort det.
Flytta ihop med David! I februari blir det på riktigt.

Ikväll kommer Björn & Malin, och Jidhe & Jorunn hit, (och Sofia och Nicole om de stackarna lyckas bota magsjuka och feber innan sjusnåret). Så nu ska jag och David svira på oss finstassen och gå och laga civapcici med morotstzatziki.Gott slut och Gott Nytt År!

God Jul i stugan!

Snölös, men så oerhört efterlängtad. Julen kom till Ådäljan och var precis som julen ska vara och alltid har varit. Morgonjulklapp, smarrigt julbord med farmors grönkålsrecept, Kalle Anka, chokladgodis, katterna som leker med julgranskulorna och ett berg av klappar under granen (och såhär efter öppning är jag helt sanslöst nöjd! Jag fick tex en symaskin, hurraa!, och en astuff gammal super-8-filmkamera, Kodak Brownie, en tripod till kameran och fina kläder och böcker som jag verkligen ville ha och tack, kära ni.) Pappa var tomte åt grannarna igen och var så fin så fin i sin varma vita päls och sina träskor, röda strumpor och ljuslykta. Han är lite som den riktiga tomten.

Det har verkligen varit julfirande dagarna i ända. Dagen före julafton tjuvstartade vi julen i Jönköping med Davids familj, och pappa Jansson hade till och med klätt sig precis som Samuel Adams på flaskorna med honungs-öl. Mycket beundransvärt.

Dagen efter julafton var vi som vanligt i Vare på släktkalas djupt inne i de småländska skogarna. Det är mysigt och alltid ett äventyr när det kommer till vad det blir för mat. En gång blev det bäver. Och canada-gås. Någon anna gång struts. I år fick vi kronhjorts-carpaccio med rå kronhjortsrygg, pesto och stark ost. Sinnessjukt gott, men också sinnessjukt att föreställa sig att man skulle ta en vass osthyvel, hyvla lite på en hjortrygg och sedan smaska i sig resultatet. (Jag vet, man tar köttet från frysen när man skär upp det, men det är ju svårt att få den bilden ur huvudet).

Bexet är som en vintersaga såhär års och att bara vara där några dagar och promenera och spela spel hela dagarna var perfekt. Helt perfekt. Dessutom fick jag klappa på kusin Saras gravidmage.

Bland minigranar och drinkar

Alldeles snart är det jul! I love it. Sista veckan på DN gick superfort, och eftersom jag ska vicka där i början av nästa år slapp det bli ett dramatiskt farväl. Vi städade ur lägenheten på Gjörwellsgatan 15 (och hyrandet av den lägenheten har förresten blivit en historia i sig, med dramatik till tusen, som jag ska dra en annan gång) och tog tåget hem den 19:e.

Sedan dess har allt kretsat runt ledighet, jul, glögg, klappar och annat gött. Jag och D gjorde ett eget eget finfint julbord sent på kvällen när jag hade kommit hem och vi har julpyntat lägenheten med guldkulor och tomtar. Igår åkte vi till och med till Ikea för att leta rätt på en sån där liten minigran. Men det fanns ingen. På kvällen var Nicole och Martin hitbjudna på drinkkväll och vad har de med sig som present -en minigran! Hurra för mina perfekta vänner. Som ett resultat av gårdagen är vi numera experter på piffiga drinkar. Se här bara: (de flesta utgår från riktiga recept men är påhittigt och initiativrikt förbättrade på olika sätt)

(not even a )Harry Wallbanger (betyg 3,5 - 5 av sju)
Den kom till lite av misstag, när martin blandade ouzo (som han trodde var vanlig vodka) med grapejuice och pineapple sourz.
Den fick plus för att den är innovativ och man kan dricka mycket (inte sliskig), och minus för den lite väl framträdande alkoholsmaken, och syran.
Citat: "En skitbra 02:00-drink, när man är trött på slisk men inte så kräsen".

Vanilla Sky (betyg 5 - 6 av sju)
Drinken som fick kvällens högsta betyg! Kanske för att den faktiskt är en "riktig" drink. 3 delar pineapple sourz, 4 delar vaniljvodka, fruktsoda, krossad is och lime.
Plus för somrigheten. Citat: "Smakupplevelsen gör en berg- och dalbana", "En bra drink för dem som aldrig blev bra på fotboll [läs: David har druckit den mycket i sällskap av innebandyspelare]" och "Lagom syrlig för att sedan bli lagom söt".
Ett litet minus (och framkrystat, eftersom det nästan inte fanns något minus) för att limen kan göra färgen lite dassig.

Nyckelpigorna (betyg 5 - 5,5 av sju)
Höga poäng och plus för att den är egen, har många ingredienser och roligt namn. Minus för att man måste ha så många ingredienser hemma. Innehållet är blåbär och blåbärssaft, 2 delar vaniljvodka, 5 delar bacardi melon, 5 delar passoa, schweppes russcian, fruktsoda, ananas-apelsinjuice och lime.

Tommy Svensson (betyg 3,5 - 4 av sju)
Vodka mandarin, pineapple sourz, tranbärsjuice pressad lime och krossad is. Lite minus för att den "bara inte var så jättegod, kanske för att jag inte gillar saft". Andra citat var "Lagom, svensson helt enkelt". Nicole plusade för färgen (vacker röd) och för att hon gillar tranbär.

Anti heartburn/neutrilizer (betyg 3,5 - 5 av sju)
Sinnessjuk blandning, cacaolikör från Venezuela, Malibu, whiskey och mjölk, samt krossad is. Ganska äcklig egentligen, men inte så illa som man tror. Stort plus för att den fyller sin funktion, dvs "går in och bryter av det sliskiga och syrliga".

Semi-summer / Lame summer (betyg 4 - 4,5 av sju)
Vaniljvodka, bacardi melon, schweppws russcian och fruktsoda. Frivilligt tillägg: ananasjuice. Lättdrucken, fräsch, somrig. Jättegod, tyckte jag. Lite lam, tyckte någon annan.

Egg nogg (betyg 0,5 - 4,5 av sju)
Det absolut juligaste vi gjorde! Stort plus för det! Nicole höll på att spy av äckelkänslor, smått besviken efter att hon själv tillverkar denna väldigt komplicerade drink. (Man separerar äggvita- och gula, vispar gulan med socker och whiskey, låter stå i en timme, vispar äggvitan med salt, mixar de två blandningarna och fyller på med mjölk). Vårt färbättringsförslag var: värm den! kanske hjälper..? Minusen framgår av Nicoles citat: "Jag tänker inte ens smaka en gång till -så grotesk är den. Så mycket jobb, sen smakar den piss".

Bacardi Highball (betyg 3,5 - 4,5 av sju)
Med curacau istället för cointreu. De låter ju lika... Innehåller bacardi lemon, curacau, sockerdricka och limejuice. Plus för sjukt snygg färg (se bilden) och minus för att den blev lite övermäktig.

Konsumtionshoran eller "Tack frisörhenrik"

Ibland undrar jag om frisörer tänker ut olika fraser som de kör på sina kunder. Jag var nämligen och klippte mig idag och min frisör drog dels den om att min hårkvalitet var "så väldigt speciell" (det har jag extremt svårt att tro på, även om speciell inte alls behöver vara något positivt), dels sade han att håret såg "elegant, klassiskt och dyrt" ut när han var klar med det. Jag höll verkligen med, han hade ju piffat till varenda hårstrå så att det låg alldeles perfekt, men framför allt såg inte frisyren bara dyr ut, den var också dyr, eftersom klippningen kostade sexhundra spänn som sen blev tusen.
Nöjd och glad vandrade jag i alla fall ut från Toni&Guy med lite nya hårprodukter i en påse, ganska så övertygad om att de kommer att revolutionera mitt hår och att det aldrig någonsin mer kommer att vara minsta störigt. Detta trots att jag före klippingen sa till mig själv att Johanna, du ska inte köpa massa dyrt klet sen, det ska du bara inte. Men grejen är nog den att när de fönat och stylat håret till världens Hollywoodsvall inbillar man ju sig att det kommer se ut sådär varenda dag om man bara slänger i samma klet som de gjorde. Och lägg därtill det där lilla dåliga samvetet över att man är så dålig på hårprodukter och borde bli bättre och vara snäll mot sitt hår, och känslan man får inombords när de säger sitt "mjahaa, jo det blir ju lite frissigt om inte tar hand om håret, host, och eh...du använder billigt schampo eller?".
Kan vi inte bara enas om att ett svindyrt schampo och en dito leave in conditioner var det absolut bästa jag kunde köpa idag? Är det här ett onormalt lättlurat beteende eller gör ni också såhär?

Tänk om man kunde trycka Ctrl+Z så att den där sista portionen blev oäten

Som om det inte var nog med lyx den här veckan (jag jobbar en dag och är ledig sex) så var jag på julbord i Gondolen med DN Utland ikväll. Ni vet den där höga utsiktsgrejen vid Slussen, den som jag flera gånger velat åka upp i med min kamera men varit för snål för att betala inträde till. Där var vi. Man såg till Gröna Lund åt ena hållet och till DN-skrapan åt andra hållet och personalen var såna som plockar bort ens tallrik utan att man noterar det, varenda gång.
Det är rent otroligt hur mätt man blir på julbord. Jag gick in i väggen redan innan jag hunnit så mycket som titta åt köttbulle- och julskinkabordet. Frossade loss på all sill och lax och skaldjur och röror istället, och kände mig besegrad när H sa "Väggen är inte ens nära än!" och gick en vända till. Men då lade jag in dödsstöten: chokladbuffén. Där är jag jävligt vass.

mina knän darrar fortfarande

oIgår innan jag slutade jobbet runt midnatt chattade jag med David, och skrev "Nu ska jag gå hem! Jag önskar bara så mycket att du hade varit här också, men man kan ju inte få allt".
Men tydligen kunde man det, för när jag skrev det satt David utanför DN:s huvudentré i bilen och väntade på mig, och hade igång sitt trådlösa internet så att det såg ut som att han var hemma i Göteborg. Olyckligtvis gick jag såklart bakvägen ut från DN, så när jag kommit hem och fått lite glass med glögg (ja, det gick) av Björn och Malin, messade David och frågade efter vår portkod. Min puls dubblades på en sekund, och jag var tvungen att sätta mig på sängen och säga till mig själv "Skärp dig, det är klart att han inte är här!". 3 minuter senare stod David utanför dörren. Det var fantastiskt.
Han fick köra bil lika många timmar som han hann vara här, men vi fick sova ut ihop och snooza länge, äta en snabb lunch och sen åkte han hemåt igen. 110 mil och tio timmars bilkörning, för att vi skulle få hålla om varandra några timmar.

Jag är rörd bortom all sans och reson.

Jag vill gärna tro att det beror på mig.

I min mataffär har det under hösten bara funnits Chiquita-bananer, vilka jag helst undviker att köpa. Jag har tänkt att om fler bara efterfrågade Fair Trade-bananer skulle de ju bli tvungna att köpa in dem, och därför har mitt lilla mission varit att alltid (det var ljug, men ofta i alla fall!) fråga efter andra sorter, trots att jag vet att de bara har Chiquita.
Och nyss, när jag gick dit, fanns det Fair Trade i en ny ställning bredvid Chiquitahögarna! Yes! Trägen vinner.

om jag säger det tusen gånger kanske det når dit du är?

Idag skulle min mormor ha fyllt 85 år om hon hade levt.

Det finns inget jag hellre hade velat göra än att åka till det vita huset på Jonsbogatan 3 och ge henne en enorm blombukett. Med rosor, bara nästan så vackra som hennes egna från trädgården. Och om jag hade kunnat åka dit, då hade vi ätit jordgubbar på altanen -för det var alltid sommar på den altanen- och sen hade vi tittat på gamla saker i stora garderoben på övervåningen tills det var fikadags, vilket det var nästan hela tiden. Och då, då skulle mormor ha dukat fram minst tre olika sorters kakor på det lilla bordet i köket. Aldrig mindre än tre olika. Jag minns fortfarande exakt hur det doftade i det köket och jag hoppas innerligt att jag alltid kommer att minnas det.
Om jag hade åkt till Jonsbogatan idag hade mormor stått på trappan och väntat och vinkat när man svängde in med bilen vid jordgubbslandet. Och man hade sprungit över gräset sitt allra snabbaste, det hade man.

Men nu går inte det, så jag nöjer mig med att säga att jag saknar dig så vansinnigt, fina lilla du.

"Its against american LAW" eller "Den årliga pepparkakshustävlingen"

Amerikanska ambassaden, Im telling you. SO much fun. Nicole har varit här hela helgen (huraa!) och i fredags på dagen drog vi till amerikanska ambassaden för att "kolla om hon fortfarande är medborgare". Eftersom hon på sitt senaste amerikanska pass är 1 år gammal på fotot var hon inte helt säker... Jag upprepade mantrat "men tänk om du hade fått rösta! Och inte gjorde det!" tills Nicole blängde på mig. Säkerhetskontrollen på ambassaden var som på en flygplats, och vi fick inte ta med mobiler och kameror. Det visade sig i alla fall att Nicole har medborgarskap, och en festlig sak kom fram. Hon har ju rest till USA några gånger på sitt svenska pass, och det är tydligen -citat- "ILLEGAL -against the american LAW". En amerikansk medborgare måste alltid resa på sitt am. pass till och från landet, så Nicole har varit "really lucky" att de släppte in henne över huvud taget. Vi garvade länge. Sen kunde jag såklart inte låta bli att fråga kvinnan i luckan vad som händer om ett annat land, säg Sverige, vill ha samma regel. Vilket pass ska man då ha om man reser mellan länderna och har dubbelt medborgarskap? Båda, enligt kvinnan. Nicole påpekade (tyst, när kvinnan inte hörde) att det enda råd hon fått tidigare var att för guds skull inte krångla till det med olika pass under samma resa.

Resten av helgen har varit mer än superb, vi har gått på stan, njutit av juldekorationer som poppar fram överallt, shoppat ganska mycket och tagit långa fikor. På kvällarna har vi druckit glögg, ätit lussekatter och pepparkakor med grönmögelost och pratat hela nätterna igenom. Heja Julen! Och heja mina allra bästaste vänner!

Julfrossandet har inte låtit vänta på sig, nu är det igång! Igår kväll var jag med Sofias klasskompisar på glöggkväll, och idag har jag och en nätt samling läkarstudenter på kanske 14 pers bakat pepparkakshus hemma hos Sofia. Tjejerna mot killarna. En sak är verkligen slående: Hur KAN det alltid, (ALLTID! vi vet, vi har gjort det här med olika gäng varje år sedan högstadiet) bli så att tjejerna gör ett litet, sött, snirkligt, proportionellt och detaljrikt hus som sitter ihop bra, medan killarna gör ett enormt stort hus byggt av stooora pepparkaksblock med insidan ut, som knakar i sockerfogarna och inte har en enda nonstop eller glasyrsträng på sig? Jag lägger ingen värdering, jag bara undrar... Könsstereotyper i sin mest komiska utformning.