El trabajo.

Det har varit en riktigt go vecka. Stämningen på min redaktion är grym och när seriösa och väldigt duktiga reportrar skriver "bajs" i varandras artiklar och skickar sexmail på skämt till varandra blir jag lite glad. Flams välkomnas när det annars är så seriöst. Det är nu en extremt trivsam stämning. Seriös och proffsig, OCH rolig.
Jag har gått från att ogilla nyheter till att tycka att inrikes på DN är hur kul som helst. I veckan har jag haft ett uppslag som fick inleda vår artikelserie som granskar ojämlikheten i den svenska sjukvården. Mycket intressant och något som många hör av sig kring. Det känns så coolt att skriva något, och sen få tio telefonsamtal och tio mail av folk som vill prata om det. Jag har också skrivit del tre i min serie om Lukas och hans familj. Nu har han äntligen fått den mest akuta hjälpen från kommunen!

I veckan har jag också gjort lite mer märkliga jobb, som "Johanna, kan du åka ut till förorterna och haffa nån muslimsk familj på Ica och hänga med dem hem? och skriva om Eid al-Fitr som avslutar ramadan?".
Jag och fotografen drog till Alby, gick omkring i centrum och kände oss asdumma när vi frågade "hej, firar du ramadan?". Det lät ju ungefär som "hej, du ser ut som en muslim, typ, öh, får vi hänga med dig hem?". Det löste sig dock väldigt bra, vi blev hembjudna till en gambisk släkt och fick fira eid al-fitr med dem. I sådana stunder känner man att det här yrket ger så många annorlunda och intrsssanta upplevelser och det är faktiskt jävligt skoj.