lördag 17 december 2016

Nils 20 månader

Oj, skrev för ett litet tag sedan men glömt lägga upp. 


Hej lelle rumpnisse!

Nu har det redan blivit december, du är 20 månader och lite till. Vi kom just in från en kall och solig långpromenad i Slottsskogen, vi har tittat på både pingvinerna och sälarna och älgarna och hästarna. Nu ligger du och sover middag.

Det är roligt att det snart är jul! Förra året var du ju för liten för att förstå så mycket, men nu uppskattar du myset. När vi hängde upp adventsstjärnor häromdagen blev du helt till dig och sprang mellan köket och vardagsrummet och pekade på dem. Snart är det luciafirande på förskolan också, då ska du nog vara pepparkaka i en liten dress du ärvt av Klara och Linnea. Vi märker att ni övat på lussesånger för du sitter och sjunger ”tipp tapp tipp tapp” här hemma med små pekfingrar i luften.
I förrgår började julkalendern på tv också så nu bänkar vi oss i soffan på morgnarna kvart över sju för att titta på den med ett täcke runt oss. Sånt himla mys. Selmas saga heter den i år, du sitter och tittar med andakt. Sen öppnar vi julkalendrarna: du har en med Pixiböcker, jag en med jättegod choklad som Axel köpt till mig och han själv har en trisskalender (som iofs jag också öppnar/skrapar, om det är vardag och han hunnit cykla till jobbet redan).
Du gillar Bolibompa på SVT också, som du får titta på ibland, och du älskar att göra alla rörelserna till Drakens dans i slutet av varje avsnitt. Den låten är nog den som jag och Axel oftast har på hjärnan och går och nynnar på, tror jag. ”Så häng nu med, på Drakens dans, skaka rumpan och vifta med din svans. Och klappa händerna och stampa takten…”.

Livet är fullt av en massa roliga små ögonblick – som i morse när du stod på en stol och ”diskade” medan jag dukade av frukosten och sjöng med till radion. Plötsligt släppte du alla roliga vattenfyllda kastruller och spelade luftgitarr istället, med en liten virvlande högerhand, och ackompanjerade mig. Det där luftgitarrspelandet kommer nästan direkt när du hör musik och i bilen sitter du gärna och headbangar i takt. (Och du har fått en riktig liten minigitarr av Anders! Eller det kanske är en ukulele?).
Jag tänker hela tiden att jag måste skriva ner allt som händer för det är förbi så snabbt på något vis. Vill komma ihåg hur roligt du rullar med ögonen på ett såsom pappa lärt dig att Vildingarna gör i boken. Hur du bygger kojor och smyger och säger ”schhh” med fingret för munnen, för att sedan hoppa fram och skrämmas. Hur du springer och gömmer dig bakom dörrar eller bestämmer att vi ska byta plats med varann vid köksbordet så att jag får sitta på din tripptrappstol. Hur du har stenkoll på namnen på alla barn och lärare och vikarier på förskolan, och hur vi kan bli väckta på morgonen när du sovit mellan oss av ett HEJ HEJ en centimeter bort och en blöt liten puss, med eller utan förkylningsvirus i.
Din pappa tjatar om att få ta alla läggningar nu för ni har så mysigt på kvällarna när ni läser böcker. Sen får jag gå in och väcka honom för han somnar alltid som en sten där intill dig. Just nu somnar du på fem minuter med Axel, men lever rövare och vill aaaaaldrig släcka lampan när jag lägger dig. (Fast jag är bättre på att då dig att somna om på morgnarna, vilket är mycket praktiskt!)

Det är så roligt med ditt prat också och det utvecklas hela tiden. Dagens fras: ”Godissss! Meer!”. Vet inte vem som lärt dig detta men kanske Gustav och Lilly? Och så kan du räkna till fem! (Eller egentligen bara till tre, för du hoppar oftast över fyra.) Det var kul när du bara kunde räkna till ett:

Nils, ska vi räkna träden därborta?
Ja! Eeett! (Och så höll du upp ett finger. Sedan total tystnad).

Det är lätt att skriva milslångt om allt detta som händer i det lilla, här i vår lilla värld. I den stora världen händer också saker förstås. I USA valdes Donald Trump till president för några veckor sedan. Jag hoppas att du inte har så bra koll på honom när du är vuxen och läser detta, för det skulle ju kanske kunna betyda att han aldrig lyckades ställa till med så mycket elände som vi befarar att han kan göra. Hillary Clinton som förlorade mot honom hade blivit USA:s första kvinnliga president om hon hade vunnit.
Det är fortfarande krig i Syrien och dåligt säkerhetsläge i många andra länder. Sverige tar emot många flyktingar men skickar också tillbaka en del till sina hemländer där de riskerar att fara illa. En del av dem är din pappas elever. Det är overkligt hur privilegierade vi är och hur utsatta andra människor är. Jag har blivit (ännu) mer känslig för det sedan du kom.

Men glöm aldrig att världen också är en magisk plats! Med spännande människor och storslagen natur och pulserande städer och en massa fantastiska saker. Jag hoppas så att du ska få uppleva precis allt du vill i livet. (När du är 20 och vill resa jorden runt och vi nojjar ihjäl oss över att det ska hända dig något får du påminna oss om det! Världen är din Nils. Din din din.)

Som tur är är det ett bra tag kvar tills dina 20 månader blir 20 år. Och nu väntar oss en massa goa grejer. Som jullov! Och tomten! Och snö! (Well det finns ju inga garantier för snö i den här stan... men hoppas!)

Pussar och kramar och nosgos.

Din Mamma.

5 kommentarer:

Den där om Jenny sa...

Har visserligen inget motstånd alls just nu men det där om att världen är hans? SÅ JÄVLA FINT JOHANNA!

S sa...

Eller hur! Vad Jenny sa alltså, blir helt gåshudig.

Annika sa...

Åh <3

Linnea i Colorado sa...

<3 Sa otroligt fint skrivet!!

Hanna sa...

Så himla fint skrivet!! Blir alldeles gråtig. <3