Nils åtta månader

Hej min lilla ärta.

Idag är du två tredjedels år gammal. Två tredjedels år ung. Jag fick av någon anledning för mig att det skulle vara ett lite lugnare utvecklingstempo den här perioden men hjälp vad fel det var. Det händer saker varenda dag! Du kryper omkring som en liten iller, drar dig upp och ställer dig vingligt mot soffbordet. Du undersöker allt och blir så himla exalterad över att kunna göra saker på egen hand. Vänder vi bort blicken en sekund har du krupit in under en fåtölj på jakt efter nåt spännande, världen är ett enda stort lekland. Jag är livrädd att du ska hitta någon liten pryl på golvet och stoppa den i munnen.

När du var lite mer än sju månader slutade vi amma på natten. Det gick jättesmidigt och efter det började du sova hela nätterna igenom (!!). Från typ halv nio på kvällen till sju på morgonen. Totalt underbart för oss alla. (Den senaste veckan har du dock ställt dig upp, glad och jättevaken, i din spjälsäng mitt i natten några gånger. Då får du somna om mellan oss istället. Jag tror att du kanske håller på att få fler tänder?)
Du ammar nästan inget på dagen heller nu längre, bara lite på morgonen. Har älskat att amma dig och jag har haft den stora stora turen att slippa både smärta och mjölkstockning. Det har bara varit praktiskt och mysigt. Allra mest mysigt! Men nu verkar både du och jag känna oss rätt klara med det kapitlet. Glad att vi tycker samma, för det har liksom fasat ut sig av sig självt.

Den här veckan är den sista av min föräldraledighet. Kan nästan inte förstå det. Det är sanslöst hur fort den här tiden har gått, men det har varit den bästa i livet. På tisdag nästa vecka börjar jag jobba igen, och inte bara det: på ett nytt jobb dessutom. Det ska bli jättekul, men det känns också helt knäppt att jag inte ska vara med dig jämtjämtjämtjämt längre. Du kommer fattas mig på dagarna! Men det gläder mig att du och din pappa kommer ha det härligt här hemma – han har haft nedräkning hela hösten till dagen då han ska få byta av mig. Vi har sparat ganska mycket föräldradagar också så att vi ska kunna vara hemma med dig mer sen, kanske ta ut någon dag i veckan när du börjat förskolan och fortsätta ha två månader ledigt tillsammans på somrarna. Att ha två månader ledigt varje sommar är mitt livsmål. Vi får se hur det blir. Men vad fantastiskt det är att bo i ett land där staten betalar för att föräldrarna ska få vara så mycket med sina barn. 

Jag är väldigt glad att vi delar lika på föräldraledigheten. Det har varit helt självklart hela tiden att vi skulle göra det. Jag hoppas att när du är äldre och läser det här en dag, så är det en självklarhet för alla föräldrapar att vara hemma lika mycket med sina barn. Men idag är det fortfarande så att kvinnorna tar ut mest, och männen missar en massa värdefull tid som de hade kunnat vara med sina ungar. Det är konstigt.

Lilla du. Jag och din pappa blir mer och mer kära i dig för varje dag som går. Du är en sån rolig människa! Du som gapar stort, lutar dig tillbaka och njuter när vi borstar dina tänder. Du som ser ut som en bebisemoji med din lilla virvellock i pannan och små kanintänder. Du som älskar att bli skrämd och skrattar ihjäl dig när vi hoppar fram bakom ett hörn eller låtsastappar dig eller rusar fram och vrålar bööööhhhh. (Fast när någon hostar eller nyser för nära dig blir du rädd-rädd istället för glad-rädd. Det är det värsta du vet.) Du med de milslånga ögonfransarna och den lilla lena rösten, du som skrattar när vi pratar med knasiga dialekter, du som tycker att tvättmaskinen är görrolig och som kan göra klockrena high fives (we taught you well). Du som ibland tittar rakt upp på kökslampan när vi frågar dig var den är, men lika ofta kikar åt ett annat håll.

Jag. Är. Så. Kär. I. Dig.

Nils Erik Olle Lagerfors. Min största lycka.