En hyllning till pianot.

Väldigt ofta när jag tänker "ja, den!" när min iPod spelar musik för mig är det en låt med piano i. Det är så vackert.

Min mamma är fantastisk på att spela piano. Jag minns när jag var liten och vi ibland på helgmorgnarna vaknade av att hon spelade och sjöng i vardagsrummet en trappa ner. Det var så mysigt. På semestrarna, när hon ville stanna vid precis varenda kyrka vi åkte förbi för att provspela deras orglar, låtsades vi att vi tyckte att det var skitpinsamt men sen stod vi där och var lite malliga, pappa, lillebror och jag. Pappa brukade alltid säga nåt i stil med "alltid ska hon spela!" och sen, när hon satte igång, tittade han alltid dit och sa "fast hon är jääkligt duktig" med beundran i rösten.

Jag önskar att jag kunde spela sådär. Det kan jag verkligen inte, jag kan bara några få låtar som jag övat in, och så kör jag enbart dem om och om igen. Det rör sig om Amazing Grace som jag spelade på mormors begravning, "The Entertainer" från sista sidan i piano-boken jag hade och så Richard Marxs monterhit "Right here waiting" från 1989. 

Och så kan jag Månskenssonaten och början på Für Elise. Anledningen till det var att i skolan när man var liten, var de styckena såna där måttstockar på om man var "bra på piano" eller inte. Jag lärde mig dem alltså enkom för att låtsas att jag var bra på piano när jag i själva verket inte var det. Sicken hybris. (Lite som när jag bokade och genomförde halkkörningen innan jag kört tillräckligt mycket bil för att inte vara livrädd när nyckeln skulle vridas om).

Hur som helst; Piano. Sjukt vackert. Tack mamma för att du spelat så fint för oss. Tack mormor för att du köpte ett piano till mamma när hon var liten.

Så här fint kan det låta när Michelle, Norah, Håkan, USCB, Ben Folds, Miss Li eller Regina spelar piano: