En jeep, en soldat och en vrickad tidszon.

(från vår resedagbok på resdagboken.se)

Hej!

Nu ar vi framme pa Isla de Margarita och gottar oss. Resan hit gick valdigt fint, vi irrade omkring pa Frankfurts enorma flygplats innan vi gick pa 10-timmarsflighten. Vi trodde att 2 timmar i Frankfurt var gott om tid, men efter att ha promenerat i 40 minuter utan att komma till ratt vinge forstod vi hur stor flygplatsen ar! Skont var dock att man slapp ga, overallt fanns rulltappor som inte var trappor, utan platta aven i uppforsbackarna.

Naval. Fram kom vi till slut och i Caracas bytte vi till ett mindre, lokalt plan som flog oss till on. Pa flygplatsen i Caracas fick vi vanta nagra timmar sa vi spelade kort pa golvet och sprang och kollade vilken gate vi skulle till hela tiden, eftersom de bytte den var 10e minut. Men SEN kom vi fram till on och hotellet, som, enligt en slovakisk tjej vi snackat med "ar byggd i valdigt lokal arkitektur", vilket innebar att det ser ut som en karibisk version av Fylke i Sagan om Ringen. Runda dorrar, hangmattor mellan bananpalmerna, fina farger och ibland gras pa taken.

Rummen ar snappet battre an vi tankt oss. En origamivikt handduk som paminner om en svan, halsade oss valkomna forsta dagen. Luftkonditionering och kylskap (valfyllt med tre kronors-ol) har blivit var lycka, och myrorna ar inte storre an en valskapt Fylke-tumme.

Det springer omkring katter pa innergarden och vi brukar smygmata dem med venezolansk skinka som vi inte ar sa fortjusta i. En av katterna har vi dopt till Gizmo Bolivàr och den vill Johanna ta med sig hem. David ar inte lika sugen utan kallas dem da och da for ackliga. Sedan tar han tillbaka det. "De ar sa skrangliga men fina i palsen" motiverar han det hela med.

Stranden ar hur fin som helst och 97 meter fran var dorr. Dar ligger vi och glassar och mellan varven skuttar vi omkring lite i de bla vagorna.

Forsta dagen regnade det. For forsta gangen pa tre och en halv manad, tydligen. Sjukt. Men efter en timme var det over, och sedan dess har solen skordat manga branda offer. Ett av dem borjar pa D och slutar med avid.

Andra dagen bestamde vi oss for att aka en svang med en jeep pa ett jeep-safari. Det var en helt fantastisk tripp som inneholl manga hojdpunkter. Innan utflykten upptackte vi nagot valdigt konstigt med tiden. Kamerorna och mobilen, som vi stallt efter tiden pa planet, OCH efter den forprogrammerade tidszon-grejjen pa systemkameran, verkade inte stamma. Vi trodde att klockan var 30 minuter mer an den var, och det verkade ju konstigt eftersom alla tidszoner i hela varlden justeras enligt hela timmar. Utom har. Hugo Chavez har namligen hittat pa en egen tid, som skiljer sig 30 minuter fran resten av den har tidszonen. Har kor de alltsa Chavez-tid, och den ar 5 och en HALV timme ifran Sveriges.
Ett annat litet trick Chavez kor ar att han skickar ut poliser fran sin egen polisstyrka, for att kaka frukost pa Coco Paraiso, hotellet dar vi bor. Plotsligt stegade det in en mystisk filur med en och en halv-meterlangt automatgevar av typen Kalashnikov, beige uniform och en reserv-pikadoll vid hogerbenet. Tufft.

Jeepsafarin borjade med ett besok i huvudstaden La Asuncion, en snabbvisit i en marsipankyrka som malas om nagon gang per ar, beroende pa vilka politiker som styr Margarita, en battur genom ett mangrovetrask med otroliga trad, vars grenar blir ett hem for massa ostron nar de kommer ner i vattnet. Har sag vi aven tigerfiskar, sjostjarnor och en javla massa pelikaner.

Sen brummade jeepen vidare och fick anvanda sin fyrhjulsdrift. Vi tog oss ut till en strand dar vi var helt ensamma, som verkligen definierar karibien som man tanker sig det. Otroligt.

Efter det fyllde chaufforen oss med Coco-locos. Det ar en drink med kokosmjolk, kokoskott, socker och rom. En javla massa rom. For den smakar inte ett skvatt i den kombinationen.

Pa kvallarna kakar vi grillad nyfangad fisk pa stranden och dricker fler nastan gratis-ol. Valdigt smutt!