söndag 18 november 2007

Om dagen som för alltid definierade ordet vinter

Jag känner att det här med 17 november* borde få lite mer utrymme än den där enda lilla meningen i förra inlägget. 17 november är ju ändå nån sorts milstolpe i ens liv. Åtminstone om man är från Göteborgstrakten och född på 80-talet. Den dagen är en starkt lysande stjärna på himlen över fina och roliga barndomsminnen. En dag som skapade definitionen för vinter, och som gör att vi numer aldrig blir riktigt nöjda längre. Det blir aldrig mer vinter som den dagen. Nåväl. De härliga minnena väger tyngst.

Jag minns mitt 17 november mycket väl.
Det var en torsdag. Jag gick i femman på Oxledsskolan i Sävedalen. Mina föräldrar kom in och väckte mig på morgonen och sa att det snöat så mycket på natten att vi inte kunde gå till skolan. Fröken Mari hade ringt och sagt det. Jag sa "haha, kul" och försökte ligga kvar och morna mig. Mamma sa "Jaja, det är sant". Jag satte mig upp, spärrade upp ögonen och var ute ur rummet på en halv sekund. I hallen på övervåningen mötte jag brorsan och vi såg på varann och gjorde vår "detta är SÅ-HIMLA-KUL"-min [dvs gapa stort och se galen ut. Vi gör den fortfarande ibland] Vi rusade ner för trappan och in i vardagsrummet, och det var faktiskt sant. Det var snö ovanför fönsterkanten. Man kunde inte öppna dörren.

Jag minns att vi åt frukost hela familjen och det kändes alldeles magiskt. Vi skulle inte gå till skolan. Mamma och pappa skulle inte gå till jobbet. Istället åt vi rostat bröd med leverpastej och drack apelsinjuice och mellanmjölk och när vi ätit upp hejade vi med förtjusta tillrop på pappa när han lyckades öppna dörren så att vi kunde ta oss ut. Sen åkte familjen Lagerfors pulka i backen på andra sidan bäcken. Hela dagen. Ända till kvällen. Det var fantastiskt roligt, minns jag.

Så nu undrar man ju lite. Var är snön? Jag är så oerhört sugen på mössor och vantar, varm choklad och brasa, pulka och röda kinder, knarr under skorna och rökiga utandningar. Och på kyla och krispig luft och stickade halsdukar. Och tända ljus! Och te! Jag och Johanna har hittat ett "Christmas Tea" som man kan köpa på coffee dream för 24 kr. Det planerar vi att göra minst vanannan dag fram till jul. Heja Julen! (För mig får den gärna sätta igång redan nu. Vad är grejjen med folk som vill att man ska vänta till december. Ett november med jul måste ju vara bättre än alternativet -ett november utan jul. Logik at its easiest...)

*17 november 1995, dagen då det var så mycket snö i Göteborg att ingen kunde gå till skolan/jobbet. Dagen vi därmed aldrig glömmer.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ååååå, vad härligt. Jag älskar älskar älskar när världen är vit och jag bara kan kasta mig ut och göra snöänglar! Helt underbart!

lilla J sa...

I couldnt agree more :)

välkommen tillbaka hit, förresten :)

Niccan sa...

jag tycker PRECIS som du! Mörkret är mysigt!Jag köpte för ca 2 v sen ett sånt där ljus, ett rött med guldtomtar på, som man tänder varje dag i december. och jag skulle hemskans gärna ta fram adventsljusstakarna!!! suck. Martin är ju inte riktigt av samma kaliber.

lilla J sa...

haha du är så söt vännen. och din karl också.

vi ses i helgen. jag ska försöka förstå mig på hur man bokar färjebiljett nu...