En torsdag i januari

Herregud vilken pissmorgon jag hade idag. Den började fint med glada ungar och nybakat bröd. Sen blev N var arg för några orimliga saker, bland annat att O hade tagit på sig jackan före honom. Kaos uppstod, kaos eskalerade, och jag tänkte att jag nog aldrig någonsin mer kommer komma fram till jobbet. Ni vet som när man drömmer att man springer och liksom inte kommer framåt? Så var det. Bröt ihop inombords. Och efter en stund även litegrann utombords. Till slut visade det sig att N egentligen inte var arg på sin bror, eller mig, utan bara supernervös för gymnastiken som han ska börja på i eftermiddag (som han längtat efter i ett år). När vi väl kom på det blev han som ett fromt litet lamm och ville bara prata av sig om vad som ska hända där osv. Lilla hjärtat. Lilla fyrasnartfem-åring. Så många känslor. Så konstiga sätt att kanalisera dem på. Så trött mamma idag.