Flight of the conchords -The humans are dead

Sluta regna NÅN JÄVLA GÅNG

Vad fan, måste det regna och hagla hela jävla tiden i den här stan? Vad. I. Helvete!?
Nu vill jag ha sol och vår och gröna små blad och sånt. Fåglar som kvittrar, öppna skor och slottskogshäng. Det lär ju dröja i och för sig, även om vi förra året kunde spela ölbrännboll där redan i mars.

Fast förresten, jag reviderar lite; det får gärna vara höstvinter-ruskigt ett litet tag till så att jag hinner uppleva te- och myspotentialen i nya lägenheten. DET vill man faktiskt inte missa.

Om 11 dagar...

...flyttar jag. Ljuvligt. Jag tänker konstant på var jag ska ha vilka möbler, hur många gröna växter jag ska köpa, hur jag ska ligga på tvären utspridd i min 140-säng och vilka färger jag ska ha på de tusentals blockljusen som ska matcha de minst 100 kuddarna i sängen. Jag tänker också lite (läs: oavbrutet) på var jag ska sätta upp hyllor och vilka foton och bilder jag ska ha på väggen.

Åh, härliga härliga tankar.

Jag hade dock en viss ångest igår när jag slutgiltigt skulle välja mellan två olika lägenheter. Det är såklart ett lyxproblem att behöva välja mellan två bra lägenheter. Men ändå. Jag tänker oja mig lite trots att det finns människor som inte har någon bostad och yada yada. Det får man.
(De ligger i samma stadsdel, nära Redbergsplatsen men åt olika håll. Båda kostar 4500/månad.)

Lgh 1: Mysiga landshövdingehus, väldigt fin innergård och omgivning, 45 kvm, charmig med trägolv och "gamla dörrar", jättenära spårvagnarna. Större badrum än lgh 2, men med lagom kul våttapet. Rolig planlösning, med ett "hål" i väggen mellan kök och vardagsrum.
Lgh 2: Högst uppe på berget = fin utsikt över hela stan (dock inte från lägenheten, men direkt utanför porten), 38 kvm, helt nyrenoverad och fräsch (men ett nytt men opersonligt kök). Yttepyttelitet men väldigt fint badrum med badkar.

Valet gäller alltså ungefär följande:
Charmigt vs Nyrenoverat,
Stort vs Fräscht,
Nära vagnen (slippa uppförsbacken) vs Utsikt
Hyra bostadsrätt vitt men inte helt säkert hur länge (dock minst ett år) vs Hyra hyresrätt svart men med större chans att hyra längre.

Valet kommer med allra, allra största sannolikhet att bli... Gissa/Tyck till! (Och säger ni fel lägenhet nu blir jag riktigt sur.)

Things as they are

Jag har ju tidigare skrivit om min förkärlek för såna där fantastiska böcker man vill ha men sällan unnar sig. Jag älskar verkligen att sätta mig i en djup fåtölj i en bokhandel och bara bläddra i alla fantastiska och coola fotoböcker. Och tänka att jag vill ha dem allihop. Och jag vill köpa såna där smala hyllor så att man kan ha böckerna på väggen hemma så att de syns och så att man kan titta på dem. Sådana böcker är det jag älskar.
Den senaste i raden är en bok jag gått och fingrat på länge; en snygg, intressant och grym bok som jag verkligen, verkligen ville ha.
I går fick jag en present, av D, för att det gått så bra på praktiken. Och i det silvriga paketet låg just precis den boken.

"Things as they are -World Press Photo"


Jag vill liksom ta på det snygga omslaget hela tiden och bläddra i den fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

GP-praktiken är över. Det känns 1. Tråkigt, för det var så jävla roligt. 2. Roligt, för att det gått bra och för att jag trivts.
På måndag börjar skolan igen, vilket känns lite märkligt faktiskt. Men kul. Jag saknar alla, jag saknar att ha ett slappare schema, och jag saknar den halvgoda kycklingbaguetten från skolcafét. Det ska bli intressant att se om vi alla nu har blivit lite, lite journalistigare än vi var tidigare.

Här kommer på beställning några länkar till det jag skrivit. I morgon och på måndag publiceras några fler grejer, om hindunationalister i Indien och om afrikanska mästerskapen i fotboll.

18 januari: Översvämningar hotar södra Afrika
Mocambique, Zimbabwe, Zambia.
De senaste veckornas ihållande regn och oväder har orsakat kraftiga översvämningar i södra Afrika. Hus och odlingar spolas bort och krokodiler förs med vattenmassorna in i tättbefolkade områden, där de dödat flera människor.

16 januari: Kolleger hedrade död reporter
Afghanistan.
Artikeln handlar om efterspelet efter talibanernas senaste attack i Kabul (där en norsk journalist dödades) och om hur den blomstrande opiumhandeln finansierar talibanernas väpnade uppror och korrumperar den afghanska statsmakten.

15 januari: Har kämpat i över 40 år
Colombia.
Bakgrundsartikel om den colombianska Farcgerillan. En kortare "Detta har hänt"-text för dem som inte är insatta i landets kidnappningsdramatik och i alla politiska krusiduller den orsakat.

15 januari: Nu ska Clara Rojas lära känna sin son
Colombia.
Clara Rojas som släppts ur Farcgerillans gisslan efter sex år i fångenskap har återförenats med sin treårige son, som togs ifrån henne när han var 8 månader. Fadern är en av Farcrebellerna. Gerillan hade lovat att släppa honom i december enligt en uppgörelse med Chávez, men Colombias regering upptäckte att Farc inte hade pojken, utan hittade honom på ett barnhem i Bogotá. Där han återförenats med sin nu frisläppta mor.

12 januari: Hugo Chávez stora triumf
Colombia/Venezuela.
Frigivandet av Clara Rojas och Consulo Gonzales som suttit gisslan i djungeln hos Farcgerillan i sex år, blev en stor framgång för Chávez som agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen. Colombias president Uribe har tidigare anklagat honom för att försöka föra gerillan till makten i landet.

11 januari: Sex år som gisslan är över
Colombia/Venezuela.
Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan sex år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

9 januari: Aborter stridsfråga när Latinamerika går åt vänster
Latinamerika (Uruguay, Bolivia, Brasilien, Colombia, Mexiko, Nicaragua, Chile, El Salvador).
Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar.

8 januari: Något är ruttet i Italien
Italien.
Artikeln handlar om sopkrisen i Neapel, där maffian har under årtionden dumpat giftigt industriavfall i regionen så att soptippar svämmat över. Nu är krisen akut och staden badar i 110.000 ton sopor. Giftig gas sprids i området när människorna börjat elda sopbergen.

Lite trevlig helgläsning :)

Här är min artikel från i onsdags. Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar. Väldigt spännande, läs den! :)

Här min artikel från igår. Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan fem år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

Idag skriver jag uppföljning om Farcgrejen. Deadline är om 90 minuter för då ska jag ta färjan till Danmark för att hjälpa Sofia, som ska bli svensk igen, att flytta. Eftersom Stena Danica gick på grund igår (!) ska vi åka klockan 16 istället för klockan 19. Lätt stressad nu... Men det är väl sånt man ska klara som riktig journalist. Nu kör jag!

GP Utland, wanna marry me?

Jag ÄLSKAR att vara på GP Utland. Det är verkligen en drömarbetsplats, det har jag förstått efter de här tre dagarna! Det är så otroligt roligt och spännande och man får göra roliga jobb och får stor frihet över det man skriver och ÅH, vad jag är glad.

Jag som inte ens trodde att dagspress var kul. Så fel man kan ha. På Utland skriver de ju om vansinnigt intressanta och angelägna saker och gör fantastiska reportageresor! Idag satt jag inne på Marina Malmgrens fotofyllda kontor och hon berättade om resan hon gjorde till Tschad i november. (Bilderna ovan är hennes, därifrån) Hon berättade om jeepfärder, om flyktingläger med tiotusentals flyktingar och om hur hon fick flyga i läkare utan gränsers lilla propellerplan tvärs över landet. Det hela låter väldigt spännande. I december var hon i Thailand och nu ska hon eventuellt till Pakistan i februari och bevaka valet. En inte helt trist yrkesvardag :)

Här är min artikel som publicerades idag. Jag måste erkänna att det var hemskt kul att se sitt namn i tidningen, och speciellt som artikeln var så stor och på mittuppslaget. Sånt här är man ju då rakt inte van vid!
I morgon kommer en text som kartlägger vad som hänt de senaste åren med latinamerikanska länders abortlagstiftningar. Den är väldigt väldigt spännande faktiskt, tycker jag förstås själv eftersom jag valt att skriva om det. :)

Varm choklad och sopberg

En av de grymmaste sakerna med praktik på GP är den goda gratislunchen (med världens bästa salladsbuffé) och ännu bättre är den ännu godare varma chokladen som finns på redaktionens alladryckerivärlden-maskin.
Mmm.

Idag har jag skrivit om sopkrisen i Neapel hela dagen, om maffialigor, om våldsamma demonstranter, nattliga bränder, krisiga politikermöten och om de 100.000 ton sopor som hela Neapels nu badar i. Utrikesredaktionen skatoppa med min artikel i morgon. Å vad skoj! Jag är smått sugen på att gå upp klockan fyra när tidningen kommer och kika.

Jag har ett eget skrivbord så det så :D

Första praktikdagen är klar, och det känns otroligt bra eftersom 1. förstadagar alltid är hemska och 2. förstadagen inte var hemsk, utan jätterolig!

Den började med att jag fick vänta i GPs foaje en halvtimme, i en röd fåtölj, innan utrikeschefen kom inflängandes med andan i halsen. Han mumlade något i hissen upp om "journalistikens rolls royce" och sa sedan "sätt dig där, jag ska på morgonmöte nu, har bråttom, ses sen!". Försiktigt satte jag mig ner vid min lilla workstation med en dator och penställ med en massa olika pennor i. Jag tittade mig nervöst omkring, låtsades fingrandes på telefonen att jag var en riktig journalist och bet lite i en av pennorna. Jag hann även konstatera att unga killar och medelålders kvinnor är sådana som säger hej och välkommen. Unga tjejer och äldre män gör det inte. Popklädda Vikarie-Jonas från nyhetsredaktionen var hjärtligast av dem alla, och en av få som saknade måndagsmorgonstonefacet, hann jag tänka. Sedan kom bossen tillbaka. Då tog han sig tid med mig och vi satt och pratade länge och väl vid ett runt bord med en ny röd fåtölj, fast en annan stort, utanför hans kontor. Han berättade om sina visioner för utrikesjournalistiken, och han bjöd på många anekdoter från sina resor. De handlade om journalistkonversationer i hotellbarer och om en vild jeepfärd genom Nicaraguas inre, då han och en fotograf med ett journalistigt namn skulle träffa Contras någonstans i djungeln mitt i den nicaraguanska revolutionen. Och om mycket annat. Spännande.

Någonstans där nämnde jag att Nicaragua är mitt absoluta favoritland och att jag är intresserad av hela Latinamerika, som ligger nära mitt hjärta. Det var ett smart drag. Då sa bossen nämligen, till min stora förvåning: "men skriv något om Latinamerika då! Nåt du tycker är intressant". Jag blev alldeles paff. Jag har fått helt fria händer och får skriva om vad jag vill. Hur roligt som helst! Det är ju min dröm! Jag är så glad! Aaah!

Jag satte mig och funderade över vad som är tillräckligt intressant för att skriva om, tillräckligt aktuellt för att skriva om, men samtidigt inte dagsfärskt eftersom det ska in på onsdag. En stund senare smög jag in till bossen och sa att jag ville skriva om abortlagstiftningarna i latinamerikanska länder och om hur utvecklingen sett ut det senaste året angående det, och angående andra sexualpolitiska tendenser. Chefen gillade min idé så nu håller jag på med en artikel om det. Det känns bisarrt, men väldigt kul, att få skriva en riktig artikel om något jag själv "hittat på".

Heja Utlandsredaktionen!

Ringa?

I morgon börjar jag min tvåveckorspraktik på GP Utland. Det ska bli ganska spännande och förhoppningsvis även roligt. Då jag inte hunnit få något svar på mitt "vilken tid ska jag komma?"-mail vet jag inte när jag börjar, men jag tänker mig kvart i 9. Det är väl en normal tid att komma? När jag frågade ett par av klasskompisarna, visade det sig att samtliga ringt och talat med sina redaktionschefer i telefon. Det är såklart så man gör! Jag hade helt glömt bort att det finns telefoner och tanken att ringa dem och fråga slog mig faktiskt aldrig. Nåväl. Hoppas de är redan på förhand förtjusta i en praktikant som de bara haft e-mail-kontakt med. Och att de ger mig roliga uppdrag och kanske skickar mig på en tvåveckorsresa till Georgien, eller så. Nej just det ja, Jan Arell är redan där.

I själv verket kommer jag förstås vara oerhört tillfreds om jag får sitta vid en dator på utrikesredaktionen och skriva om lite byråartiklar till eget material och sätta mitt namn under. Bara det är ju faktiskt jätteroligt. Och jag tänker absolut inte bli nervös.

CH Hermanssons köttgryta och en fin slida

Igår bjöd Martin mig och Wiman på CH Hermanssons köttgryta, en rätt som blivit tradition i Martins familj. CH Hermansson var en vänsterpartiledare på sextio- och sjuttiotalet, och var den som på en partikongress myntade uttrycket Kamrater, någon ordning får det väl vara. Köttgrytan var väldigt god och innehöll mycket muskot, som enligt martin själv tas upp ännu bättre om man har vanlig köttfärs, till skillnad från quornfärsen vi körde med då wiman ju inte äter kött.

När vi ätit, druckit, pratat och beundrat Martins utsikt (jävlar vad vi ska krypa ut på det där mjuka taket utanför fönstret och dricka vin och titta på Älvsborgsbron och hamninloppet varenda vårig vårdag framöver) gick vi till Henriksberg där Erik och Samtidigt Som spelade. Roligast under hela kvällen var när Wiman berättade att hennes gynekolog sist hon var där sagt "Du har verkligen en fin slida". Vi tänker oss att "fin" nog betyder "frisk" på gynekologspråk, men det var ändå väldigt roligt. Man vill ju tänka sig att hon menade fin som i snygg/vacker. Wiman var hur som helst väldigt, väldigt nöjd med det hela, och vem hade inte varit det?

Nyårsfirande på mimersvägen

Summera opp'et

Jaha. Så var det dags att summera sitt år och sånt. Det är just nu en alldeles förtjusande nyårsafton med frost och sol. Härlig kontrast till julaftonens regn och plusgrader. Jag kikade på förra årets nyårsinlägg och insåg att jag varit duktig och listat låtar och skrivit i punktform vad som hänt under året. Läsningen resulterade i två reflektioner:

1. 2006 måste ju för bövelen ha varit mitt livs roligaste år. Man vill ju gärna peaka varje år, men jag tror att jag kan få svårt att toppa årets "detta har hänt" med fjolårets, faktiskt.
2. Min blogg var ungefär 718 gånger roligare/intressantare/bättre skriven i dec 2006 än i dec 2007. Härligt att se sitt eget förfall.

Nåväl. Här kommer den. Detta har hänt i Johannas liv under 2007:

• Jag har läst 2 terminer på journalistprogrammet och träffat flera sagolikt härliga nya vänner.
  
• Jag har dykt en vecka i röda havet och sett massor av sköldpaddor och hajar och simmat omkring inuti stora vrak.
• Jag har lärt mig att surfa, och lyckades faktiskt ta flera riktiga vågor, inte bara skummet. (Det var när jag reste i sex veckor i Hongkong, Filippinerna, Indonesien, Malaysia och Singapore med Johan, Nicole och Martin. Fantastiskt på alla sätt och vis.)
• Jag har blivit bestulen på min Nikon d70 och köpt en d80 istället. Efter att ha ältat vilka objektiv som är bäst i minst 7 dagar.
  
• Jag har unnat mig att jobba en sista sommar på Ågrenska och insett att jag från och med nästa sommar borde bli vuxen och duktig och sommarjobba med något journalistiskt. Press press.
  
• Jag har till min stora lycka sett enorma, enorma manta rays (under dyk i Filippinerna).
• Jag har varit pris i en radio p4-tävling mellan Smålands alla turistbyråer.
• Jag har "förlorat" två av mina bästa vänner till studier i utlandet. Sofia i Danmark och Karin i Tyskland.
  
• Jag har flyttat ifrån solrosgatan och J. Vilket förmodligen är anledningen till att årets lista inte kändes lika peak som förra årets.
  
• Jag har kommit tvåa i Måndagspokern säsong 4. (Säsong 2 för min del). Det måste jag ändå räkna som någon form av bedrift.
  
• Jag har tillbringat två hela nätter i min skola. En gång när jag och D var inlåsta, en gång när jag och P satt och pillade klart detaljer i layouten på vårt uppsatsmagasin. Också en bedrift.
  

Så. Nu ska jag prova min spontaninhandlade guldiga nyårsklänning och slänga på lite matchande guldaktigt nagellack. Sedan ska jag äta nyårslunch med min fina familj innan jag och Nicole drar till Sofia och förbereder middag och fest och grejer. Wohoo.

Gott Nytt År, allesammen! Jag hoppas ni alla peakar 2008. ;)

Oblique i GP

Helsida med Oblique i dagens (torsdagens) GP.

Jul på Ådäljan

Så var klockan mer än tre och julafton är över. Jag hoppas ni alla haft en magnifik jul. Det har jag! Snölös men oerhört familjär och trevlig. Ungefär såhär blev den:

Hela familjen sov ut och åt frukost i sängen. Mysigt. Sen letade jag och Anders traditionsenligt efter varsin julklapp som "tomten varit inne och gömt under natten". Ja, jag är 23 år och min bror är 20, men vissa traditioner är helt enkelt för trevliga för att sluta med. I år låg klapparna under pianostolsfårskinnsfällen.
Vi hann precis med att tända ljus på farmors och farfars grav innan det var dags att bänka sig framför Kalle Anka. Jag älskar Kalle. Nicole sa idag att hon tyvärr tröttnade på det för några år sen, en känsla jag verkligen inte kan relatera till. Alls. Kalle ÄR julen, ju. Min familj brukar skratta extra mycket och kommentera under de här tillfällena: 1. När en av tomtens nissar målar ett schackbräde med rutig färg.
2. När en av askungens möss slickar på tråden, måttar, och sedan stoppar in hela armen i nålsögat.
3. När Piff kastar en röd kula på Pluto och han tar emot en grön.
4. När en av dvärgarna i Snövit drar sitt solo på gitarr och fingrarna liksom flyger omkring.

I år såg vi inte Kan du vissla Johanna som går efter Kalle varje år, men jag vill ändå skriva om den för vi har sett den rätt många jular och den är antagligen den allra finaste film som någonsin gjorts.

Vid maten som avnjöts en stund efter Kalle stod min pappa upp och introducerade "3 nya smaker på julbordet". Det var enbärsdricka, kallsupen och öl med chokladsmak. Den sistnämnda var väldigt intressant. Den smakade verkligen choklad, och öl. Samtidigt. Och det var inte alls äckligt men det konstiga tog liksom överhanden och det gjorde det svårt att säga att det var gott. Lite som oliver är innan man lär sig äta dem. Alltså finns det kanske hopp för den. (Banan-och-choklad-läsken som finns på Netto finns det dock inget hopp för. Jag smakade den en gång och är helt säker på min sak).

Efter maten drog pappa på sig sin fantastiska tomteutstyrsel och vandrade iväg för att tomta inne hos våra grannar. Han är en sagolikt vacker tomte varje år, med stor fårskinns-kappa, ullig vit luva, röda mysbyxor instoppade i rödrandiga stickade strumpor, stort skägg och träskor.
När han kommit tillbaka fick han slänga av sig de oerhört varma kläderna och så såg vi Karl-Bertil Jonssons jul. Den är verkligen så bra att man önskar att man hade gjort den själv. Jag älskar hur den är tecknad och hur Tage pratar. Vi ägnade finheten i filmen några kommentarer som "den är otroligt bra, och tänkvärd!" och sen tog vi itu med vår egen -gigantiska- julklappshög. Den var i år liksom varje år väldigt stor trots att vi alla sagt att vi "inte skulle köpa så mycket". Man kan verkligen undra hur det kan bli så varje gång. Men paket är ju oerhört skoj. Jag har väntat som ett barn hela dagen, och är stormförtjust över att få öppna paketen, även dem jag på förhand vet innehållet i. Årets skörd blev som vanligt en succé, jag fick bara bra saker. Jag är nog rätt lätt att ge saker till, ända sedan jag var liten har jag alltid blivit jätteglad för allting. Jag var/är en glad och tacksam unge :) Med en familj som alltid köper bra klappar.
Idag fick jag två jackor och en halsduk som kommer göra mig väldigt snygg i vår, pengar till ett kameraobjektiv och massor av andra saker. Till exempel ett TP. Men inte vilket TP som helst, utan ett TP Deluxe. Det är som vanligt TP fast med ett bonusvarv längst ut med några skojiga bonusregler. Hör ni nu alla som brukar vara med på TP-torsdagarna. Så fort jag skaffar mig en ny lägenhet ska jag bjuda in er oftare än ni orkar till mig och så kan vi spela TP tills vi spyr av all chokladtryffel jag kommer bjuda på. Idag har jag bakat väldigt mycket tryffel. Vit chokladtryffel med lime och brun chokladtryffel med mint. Receptet är choklad + smör + vispgrädde. (Därav insikten av att ni kommer att spy. Jag kommer själv självfallet inte göra det, jag är härdad).

Julaftonen här på Ådäljan rundades av med en invigning av ovan nämnda spel, en omgång som pappa föga förvånande tog hem. Jag kom väldigt, väldigt tätt bakom, flåsandes i nacken på far min. Sen spelade jag och bror poker, casino och stress. Jag vann rubbet. Annars brukar Anders ofta ha en otroligt stor, oförklarlig och helt ofärtjänt tur i kortspel.

I morgon åker vi till Hylte och Bexet och myser och spelar spel och äter mer julmat och träffar släkt. Jag längtar. Jag älskar att julen inte är slut ännu!

Hoppas ni haft en riktigt skön dag, allihop.

Har du bytt frisyr?

Jag har klippt mig. En tjej som nådde ungefär till min navel och som hade både kort och långt, rött och blont hår på samma gång klippte mig och plattade sedan hela håret spikrakt, som frisörer alltid gör.

Min pappas reaktion när han träffade mig var "Jaså har du klippt dig nu? Det är ju ingen skillnad. Hur kan de ta 500 spänn för det?!"
Sen jobbade jag, och en kille på mitt jobb (som känt mig i fem år) sa "Oj, det är ju du! Jag såg dig förut men tänkte 'undrar vem den där tjejen är'. Men det var ju DU. Har du bytt frisyr?".

8 år...

...hade det varit idag. Du är den som känner mig allra bäst. Inifrån och ut. Den jag aldrig behöver göra mig till inför, den som alltid förstår hur jag fungerar. Den som bara vet. Du är en alldeles fantastisk människa, till och med i situationer där man inte behöver vara det.
Jag kan inte nog beskriva allt du betytt, och för all framtid kommer att betyda för mig. Det är klyschigt men alldeles sant. Du är min bästa vän. Och jag älskar dig för alla de sakerna.

Jul är kul

Idag har jag gått i stan hela dagen och nu har jag JÄTTEmånga kassar framför mig med JÄTTEfina julklappar till alla mina JÄTTEfantastiska vänner och familjemedlemmar.

Nu ska jag till Sofia och baka julgodis och äta räkor och dricka glögg och slå in alla presenterna. Mmm. Jag gillar jul.

Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan

Jullov jullov julllov.

Eller ja, vi har opponering i morrn. SEN är det jullov. Veckan har hittills bjudit på:

• fest-måndag, på en fantastisk takterass, sen
• sova-nästan-precis-hela-dagen-tisdag följt av
• baka julgodis-tisdagskväll, hos en av bröderna Jihde med familj, tillsammans med D
• handla julklappar-onsdag som blev till en handla en julklapp och sen fika i två timmar-onsdag

Allt är så ju(v)ligt just nu att jag inte haft tid att blogga ordentligt. Det är sånt som händer. Hejdå, vi ses i morgon. Eller på fredag, eller så.

Notera tidpunkten

Hej.

En gång blev jag inlåst på skolan.

Nu har jag tillbringat den andra natten i mitt liv här, men den här gången var jag inte inlåst. Per och jag har skrivit på uppsatsen hela natten, och är klara rätt snart. Deadline är klockan åtta. Det är om två timmar.

Nu tjuter det väldigt högt, för Per försökte gå upp på fyran med sitt kort. Det får man tydligen inte.

Snart ska jag nog åka hem och äta frukost. Och kanske sova lite. Sen blir det säsongsfinal i måndagspokern OCH världens kanske mest efterlängtade klassfest någonsin. Jag anar många grova fyllor. Jag anar rolig kväll.

EDIT: Nu är klockan strax efter sex. Två väktare har varit här, eftersom larmet tjöt, och de har skrivit ner våra ID-nummer. Jag känner mig väldigt fnissig och lite trött. Hejdå.

Uppsatsplugg i skolan en sen kväll

Kom hit med ljus och sång förihelvete

Idag är det Lucia. Jag har inte lussat eller blivit lussad -jag hade sovmorgon. Faktiskt ett mycket bra val. Men jag önskar lite att någon kom in här och förgyllde vår uppsatsskrivardag med strålande ljus och finstämd sång.
Har ni tänkt på att en sak är lite snopen? När man själv var liten gick man minsann från hus till hus på Lucia och lussade och sjöng och var söt och frös om tårna i träskorna och spillde stearin på händerna (okej jag ljög, vi hade alltid elektriska ljus, men ni fattar grejen.)
Sen blev man för gammal för det, och väntar varenda år på att några andra gulliga ungar ska komma och sjunga i ens vardagsrum. Men inte fan händer det! Suck. Dagens ungdom. Jag säger då det. Vem kan man lita på egentligen?

För att orka med skrivandet utan strålande ljus och finstämda sånger, har vi nyss varit på Hemköp och på 4-Gott och jag har inhandlat:

2 avocado
2 clementiner
1 god fralla med ost på skalet
1 risi frutti sommarbär
1 liter apelsin- mandarin- och äppeljuice
1 påse väldigt gott godis

Och nu jävlar ska här redigeras! För sen ska jag och Wiman belöna oss med att gå till Jazzhuset och dricka glögg. Nu äre jul hörrni.

Kuklukt på JMG. (Premiäranvändning av det ordet. Då syftar jag inte på JMG)

Inne på den högra toaletten på plan tre på JMG har någon haft lite roligt. Jag är helt säker på det. Det luktar nämligen kön, på ett sätt som det inte luktar kön när människor har besökt en toalett med vanliga tråkiga avsikter.

Det finns inget som helst utrymme för att jag skulle kunna ha fel. Odören fullkomligen slog emot mig när jag öppnade dörren. Det festligaste är att vi nu suttit och diskuterat det hela en stund i datasalen, där det sitter ganska många personer. Risken/chansen att det är någon av dem känns rätt påtaglig. Haha. Hoppas att han (eller hon) inte känner sig alltför uthängd.

Var det DU?

In your face, chokladadventskalendern

Jag gjorde just nånting som jag aldrig har gjort förut. Någonsin. Jag åt morgondagens choklad från chokladadventskalendern. Det får man ju inte. Men jag förtjänade det, för nu har jag skrivit klart 3 texter till B-uppsatsen. Och räknat ut massa resultat från vår undersökning med miniräknare, och sen analyserat dem fint i text med pratminus från diverse utrikesredaktioner på svenska dagstidningar, (från intervjuerna vi gjorde i Stockholm). Jag känner mig nästan lite journalistig igen, efter en flera veckor lång "vad-i-helvete-jag-har-ju-glömt-hur-man-skriver-nåt-annat-än-fnösktorr-skit"-period.

Ps. Jag insåg just att klockan är mer än tolv. Den är noll-tre-tolv. Det är alltså den tolfte december. Då får man ju äta chokladen bakom lucka tolv. Så skönt. Jag är laglig. Jag har inte förstört julen. Tomten kommer.
Ps 2. Chokladadventskalendern är ett jättelångt ord. 23 bokstäver långt.

"I would have stayed up with you all night"

Just idag är jag upp över öronen förälskad i albumet How to save a life med The Fray, och i låten Little House i synnerhet. Hela den skivan går för övrigt väldigt bra ihop med Oh Lauras Oh Laura. Jag har provat. Det blir ungefär som Buenos Aireskt kött med västargentinskt rödvin till. Och det gillar man ju.

A-rotation

Min bror har varit här, och uppdaterat mig lite om hur det går med skivinspelningen och allt jox inför skivsläppet. Det går satans bra, tydligen. Jag blev alldeles till mig när jag såg den här radio-listan där de listar vilka låtar som fått a-rotation (dvs spelas en gång varannan timme) och vilka som har B- och C-rotation. Bland banden som spelas lika ofta som Oblique finns bland annat Arctic Monkeys. Bland banden/artisterna som spelas mer sällan än Oblique finns Bloc Party, Jens Lekman, Gwen Stefani, Stereophonics, Kapten Röd m.fl, m.fl.
Lotsa STIM-stash Im telling you. (Bilden är väldigt klickvänlig)

Sen vill myspace.com göra massa reklam för dem på myspace startsida inför skivsläppet, också grymt.

Tror ni att jag är världens stoltaste syster? Tror ni det? Ha?

Ett av de värsta snusken som finns...

Roligaste löpsedel-ordet på väldigt länge:

KÖTTSNUSK
(Från Expressen häromdagen)

Stockholm i mitt hjärta

DEL I; Resans syfte och inledning: I tisdags kväll åkte vi fem personer i en väldigt liten bil hit till Stockholm, och dagen därpå intervjuade jag och Wiman en kvinna på Expressen, till vår B-uppsats. Det var intressant att se hur flashiga alla kvällstidningsmedarbetare är. Vi gick omkring på redaktionen och kände oss ganska små, när backslick-män och "jag har världens största stövlar"-kvinnor utbytte dialoger i stil med -Har du läst? -Ja. Fruktansvärt. Fruuktansvääärt. -Vi får snacka om det sen. -Verkligen.
Efter intervjun spankulerade vi omkring i stan och hade en fantastisk dag. Vi fikade på ett källarfik i gamla stan från halv tolv till kvart över fyra, exempelvis. Sen tjatade vi [jag] till oss [mig] att få gå ut på altanen på Kulturhusets tak och fota julvimlet lite.


 





 DEL II; Vilse i Pannkakan. Dag två blev lite mer...actionfylld. Den började med en intervju med utrikeschefen på DN. Sen skulle vi ta oss till söder för att intervjua Andreas från nyhetsbyrån IPS. Vi visste att vi skulle ta buss 4, och det gjorde vi. Sen hände följande:

Någonstans i närheten av Fridhemsplan konstaterade vi att vi åkte åt fel håll. Vi hoppade av i en korsning och bytte sida. Efter en stund kom det på en man som såg ut ungefär som..tja..Becks granne. Han skällde ut oss efter noter, men utan att tala direkt till oss. Istället berättade han högljutt för alla passagerare vilka hemska människor jag och Wiman är, för att vi satt på "tant med käpp"-platserna. Vidare utvecklade han att kärringar tydligen heller inte förstår nånting, och absolut inte invandrare.
En stund senare passerade vi Mariatorget, och där kom Kristoffer Bergström på bussen. (En kompis till oss som jobbar på Aftonbladet nu.) Vi hade pratat om honom precis och det kändes såklart helt absurt att han bara klev på vår buss sådär. Vi pratade ironiskt nog med honom om "att hamna fel när man åker Stockholms kollektivtrafik", och ändå visste vi föga av vad som komma skulle...
Vi gick alla av vid Gullmarsplan. Där skrattade två busschaufförer åt oss länge och väl, när vi sa att vi skulle ta buss 43. "Ni är HEEELT fel" sa de. Heeeeelt fel!" En av dem erbjöd sig att skjutsa oss i en tom buss (...), men vi avböjde. Istället tog vi buss 4 igen, samma buss tillbaka som vi redan åkt med både länge och väl åt alla möjliga håll. Vi åkte hela vägen tillbaka och gick av nära ändhållplatsen i andra änden, när chauffören sa till oss att vi var vid "roslagsgatan" dit vi tydligen skulle enligt honom. Jag hade ringt Andreas på IPS, som bekräftade att vi skulle av på en gata som hette "ros, nånting".
Väl framme frågade vi folk vart vi skulle. En dam sa "Jag har bott i Vasastan i TJUGOSEX ÅR, och jag har ALDRIG hört talas om den vägen". Jag tänkte Vasastan!? vadå där är vi väl inte? Vasastan ligger inte på söder, och vi ska till söder... Men jag sa inget, utan lät Wiman fråga vidare. Nästa man sa samma sak. Vi ringde Andreas igen. Han kiknade av skratt, och meddelade att vi var i helt fel stadsdel. Igen.

Nu övergav vi bussjävlarna och tog tunnelbanan, vilket var mycket lyckat. När vi äntligen var på rätt spår ringde Johannas mamma, som hade budat fram en tågbiljett hem åt sin dotter via Tradera. "Johanna, jag har betalat den nu men det står att det är från Göteborg till Stockholm på den. Det är ju fel håll!" sa hon. Såklart. Vad kunde inte gå fel den här dagen?
Vi gick av vid Mariatorget och när vi började gå insåg vi att vi var vid hållplatsen där Kristoffer hade stigit på, för kanske tredje gången. Vi hade bara aldrig fattat att vi skulle av där...Haha! Jag har -på riktigt- aldrig känt mig mer vilse i en stad. Någonsin.

Sen hände det bästa av allt. Den sura roliga gubben från bussen dök upp! Igen! Helt fantastiskt skoj! Han stod och skällde på en trafikvakt och vi var tvungna att smygfota honom.

DEL III: Epilog. Johanna kom hem till slut. Hennes fantastiska mamma köpte en ny dyr SJ-biljett åt henne så hon slapp åka nattbuss i 7 timmar med 2 timmars paus i Jönköping. Jag själv stannade ett dygn till i huvudstaden och sista kvällen var vi ute och drack öl ett gäng på diverse märkliga barer på söder. En av dem såg ut som Koh Pha Ngan i Thailand. En hade kristallkronor, boule och pingis. En var bara trevlig och gammal och fin.