Juligt och kuligt.

Alltså, jul. Vilken oerhört bra högtid det är. Man liksom bara myser och äter choklad och träffar alla och umgås och fikar hela dagarna och har massa fina saker överallt. Och i år hade vi även SNÖ. Lyckan.

Och så firar man så himla länge. David och jag smygstartade julfirandet innan jul i Jönköping med hans familj och vänner. Den 22:e sov vi hos Davids gamla bästis Janne och hans tjej Nina. De har lärt sin lille son Love att fnysa till påståendet Nu gjorde HV71 mål och att ta sig för huvudet med förtvivlad min när han hör frasen Åh nej, jag är halvtysk, vilket var oerhört underhållande att få beskåda innan lillen skulle knalla iväg till dagis på morgonen.

Den 23:e firade vi jul med Davids familj. Det spelades spel och skivor och åts mycket och god mat. David fick ett flugfiskespö i julklapp, och verkade så sugen på att få prova det att jag övervägde att stanna till vid Munksjön med honom på hemvägen så att han skulle få provkasta lite.

Sen kom den riktiga julen, jul på Ådäljan. Som jular ska vara och alltid är. Vi åt lussekatter i sängen, spelade Kinaschack (ryktet säger att D fuskade), tittade på Kalle och lämnade - trots att vi ätit oss sprängmätta - säkert två tredjedelar av julbordet kvar.

Pappa gick som vanligt iväg till grannen utklädd till världens finaste tomte i vit päls och träskor. Och med tanke på julklappsberget under vår gran och klapparnas väldiga braighet misstänker jag att han kanske faktiskt är den riktiga tomten. Och resten av familjen den riktiga tomtefamiljen. Tack snälla ni!

Nytt inslag för i år hos oss var Julklappsleken. Väldigt rolig. Alla ville åt ett snyggt guldigt ljus och efter lite byteshandel när slutsignalen gått blev det mitt. Det var lite orättvist att mamma hade fixat alla klapparna, men nästa år får vi ta och köpa en var!

På juldagen åkte vi som alltid ner till Hylte och gick på det i raden tjugonde släktkalaset ute i de småländska skogarna i Vare. Jag har ju tidigare berättat om maten vi bjudits på genom åren, alltid något spännande. Bland annat har det varit bäver, canadagås, rådjurs-carpaccio och struts. 2009 var inget undantag, i år blev det hare. Totalt åtta stycken. Sju av dem var skjutna - jag visste inte riktigt om Alf skojade när han sa att det kunde finnas hagel kvar i köttet, men det gjorde han inte, visade det sig - och en var påkörd. Imponerande att orka bjuda mer än 50 personer på middag dagen efter julafton, och att dessutom göra det till ett kulinariskt äventyr varje gång. Den hemlagade glassen med blåbär är ett stående och omåttligt populärt inslag.

På juldagskvällen firade vi som vanligt bonusjul med "närmaste släkten" som numera innefattar hela 23 personer tack vare nya kusinbarn. Det är så skoj att ses allihop på en gång, inte så ofta man gör det direkt. Även om man väldigt gärna skulle vilja.

Kronan på verket efter allt julfirande är att få somna i stugan i Bexet och se ett långsamt snöfall över isen när man tittar ut genom fönstret på annandagens morgon. Som jag älskar det stället.

Hoppas ni haft en god jul!

Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus.

Idag borde man förstås skriva om Lucia. Men jag har inte direkt något Lucia-relaterat att skriva, mest för att det kanske inte blir så där värst mycket specifikt luciafirande. (Visserligen väldigt väldigt mycket frosseri i jul och tredje advent, men inga lussetåg just). Det brukar ju bli så, man sitter och väntar och väntar den trettonde på att det ska komma en rar liten skock barn och bara skämma bort en med pipig sång så vacker att man trillar av pinn, som för att beta av den inneboende skulden alla dagens barn besitter*.

Jag tar upp en annan väldigt viktig sak istället. Varför har alla (andra) lägenheter i vårt hus genomskinliga vita gardiner som täcker hela fönstren? Det är så fult så man dör. Ni vet såna där skira smutsbeige nät-tyger i syntet, som bara hänger där och ser sunkiga ut. Det undrar jag verkligen.
Och samma dag som jag kommenterade detta viktiga till David, påpekade Sofia exakt detsamma angående deras grannhus borta i Wankdorf-trakten på andra sidan stan. Det är tydligen nåt man gör här, sätter upp sunkpolyestergardiner. Förmodligen för att man obemärkt ska kunna spana in sina halvnakna frukostfixande grannar utan att de ska kunna spana in en tillbaka. (Sofias teori). Himla girigt faktiskt.

Nu ska jag ägna dagen åt att plugga franska, kolla på serier, äta julgodis, beundra vår lille julgran, glädja mig åt att Köniz fantastiskt nog vann sin match igår trots att ungefär åtta av de tio bästa spelarna var skadade eller sjuka, och sen ska jag på adventsfika nere på Spühlirain. Alltså hemma hos Daniel och Linda. Happy Lucia på er alla!

Och en sak till: vad betyder egentligen natten går tunga fjät? Att natten liksom sänker sig över gårdarna? Och den HÄR raden: kring jord som sol'n förgät, skuggorna ruva? Kring jorden som solen glömde? (Jag har nog alltid trott att det är förlät man sjunger, inte förgät.)

* ni vet Skulden som dagens kids självklart har gentemot oss som på 80- och 90-talet gick från dörr till dörr med glitter och ljuskrona med fuskljus och sjöng och sjöng och sjöng och sjöng. Okej att vi fick sjuuhuukt mycket godis och att det typ var årets roligaste event, men nog hade man också väntat sig att efterträdarna skulle stäppa upp och göra detsamma när man själv blev för gammal (läs: 11). Visst?!

You´d better watch out - Lilla Smuts is coming to town!

Idag, den 6 december, firar schweizarna St Nikolaus Tag och då kommer den schweiziske tomten Samichlaus för att ge presenter och godsaker till barnen. De får bland annat lebkuchen, en form av mjuk pepparkaka (dock inte det minsta god) och grittibänz, bröd som är bakat i formen av gubbar.

Samichlaus bor inte på nordpolen utan i Svarta Skogen, och accompanjeras av en åsna och en synnerligen märklig och skrämmande figur som ska väga upp och balansera det goda och snälla. Han kallas för Schmutzli (betyder ungefär "Lilla Smuts") och har traditionellt svarta kläder, svartmålat ansikte och röda ögon.

Schmutzlis uppgift är att skrämma barnen till att vara snälla, och att straffa dem om de inte är det. Jag vet inte om jag tycker att det är en jättebra idé, men det är åtminstone en intressant företeelse att betrakta som svensk invandrare i Bern.
En annan udda detalj är att tomtens luva inte är en luva utan en sån där mitra som biskopar har på huvudet. (Men jag tror att tomten allt oftare ser ut som amerikanska Santa Claus även här).

(Bilderna är stulna från internet eftersom vi inte lyckades få syn på någon Schmuzli idag på julmarknaden vi var på.)

Zibelemärit - kvällen då vi vadade i konfetti.

När jag var liten trodde jag alltid att konfetti var godis. Om det hade varit det, hade högtiden som firades idag i Bern inneburit att det regnade godsaker hela dagen i hela stan. Nu var det inte så, men dagen innehöll rätt mycket gott även som det var. Högtiden heter Zibelemärit och börjar klockan fyra på morgonen med en lökmarknad, då hundratals stånd öppnar och säljer allt som man kan göra och baka med lök i. Vilket tydligen är mycket. Sen under dagen springer alla barn omkring i stan och kastar konfetti på varann och alla andra tills det bokstavligt talat är så tjockt med små färgade flingor på marken att det liknar drivor av snö. Faktiskt ganska fint.

Vi åkte in först på kvällen för att känna på stämningen, få flingor kastade i håret av söta barn och dricka Heisser Glühwein som tinar upp kvällsfrusna fingrar. Men eftersom glühweinet var slut överallt blev det en lång, lång fika på Starbucks istället. Mmm, blueberry cup cakes och double chocolate super-duper-extra cupcakes och hot chai tea latte yummyyum. Allt låter extra gott på engelska, och lite extra gott på Starbucks. Jag säger som Borat. It's nice.

En av de bästa traditionerna.

När jag och Sofia gick i högstadiet och gymnasiet hade vi något som vi kallade "Johanna-och-Sofia-onsdag" nästan varje onsdag. De dagarna gick ut på att vi efter skolan var hemma hos någon av oss, kollade på halvbra tv-program (det som bjöds helt enkelt, ett tag var det alltid Roswell) och så köpte vi allt gott vi kunde hitta på hemköp. Det vill säga BÅDE mat, glass, godis, chips och dip. Sen satt vi och frossade i oss det.

Igår gjorde vi ungefär samma sak. Först sol och bad vid havet, sen taccos, chips och godis och "det som bjöds" på tv. Jag gillar traditioner. Speciellt sådana.

Jul på Ådäljan

Så var klockan mer än tre och julafton är över. Jag hoppas ni alla haft en magnifik jul. Det har jag! Snölös men oerhört familjär och trevlig. Ungefär såhär blev den:

Hela familjen sov ut och åt frukost i sängen. Mysigt. Sen letade jag och Anders traditionsenligt efter varsin julklapp som "tomten varit inne och gömt under natten". Ja, jag är 23 år och min bror är 20, men vissa traditioner är helt enkelt för trevliga för att sluta med. I år låg klapparna under pianostolsfårskinnsfällen.
Vi hann precis med att tända ljus på farmors och farfars grav innan det var dags att bänka sig framför Kalle Anka. Jag älskar Kalle. Nicole sa idag att hon tyvärr tröttnade på det för några år sen, en känsla jag verkligen inte kan relatera till. Alls. Kalle ÄR julen, ju. Min familj brukar skratta extra mycket och kommentera under de här tillfällena: 1. När en av tomtens nissar målar ett schackbräde med rutig färg.
2. När en av askungens möss slickar på tråden, måttar, och sedan stoppar in hela armen i nålsögat.
3. När Piff kastar en röd kula på Pluto och han tar emot en grön.
4. När en av dvärgarna i Snövit drar sitt solo på gitarr och fingrarna liksom flyger omkring.

I år såg vi inte Kan du vissla Johanna som går efter Kalle varje år, men jag vill ändå skriva om den för vi har sett den rätt många jular och den är antagligen den allra finaste film som någonsin gjorts.

Vid maten som avnjöts en stund efter Kalle stod min pappa upp och introducerade "3 nya smaker på julbordet". Det var enbärsdricka, kallsupen och öl med chokladsmak. Den sistnämnda var väldigt intressant. Den smakade verkligen choklad, och öl. Samtidigt. Och det var inte alls äckligt men det konstiga tog liksom överhanden och det gjorde det svårt att säga att det var gott. Lite som oliver är innan man lär sig äta dem. Alltså finns det kanske hopp för den. (Banan-och-choklad-läsken som finns på Netto finns det dock inget hopp för. Jag smakade den en gång och är helt säker på min sak).

Efter maten drog pappa på sig sin fantastiska tomteutstyrsel och vandrade iväg för att tomta inne hos våra grannar. Han är en sagolikt vacker tomte varje år, med stor fårskinns-kappa, ullig vit luva, röda mysbyxor instoppade i rödrandiga stickade strumpor, stort skägg och träskor.
När han kommit tillbaka fick han slänga av sig de oerhört varma kläderna och så såg vi Karl-Bertil Jonssons jul. Den är verkligen så bra att man önskar att man hade gjort den själv. Jag älskar hur den är tecknad och hur Tage pratar. Vi ägnade finheten i filmen några kommentarer som "den är otroligt bra, och tänkvärd!" och sen tog vi itu med vår egen -gigantiska- julklappshög. Den var i år liksom varje år väldigt stor trots att vi alla sagt att vi "inte skulle köpa så mycket". Man kan verkligen undra hur det kan bli så varje gång. Men paket är ju oerhört skoj. Jag har väntat som ett barn hela dagen, och är stormförtjust över att få öppna paketen, även dem jag på förhand vet innehållet i. Årets skörd blev som vanligt en succé, jag fick bara bra saker. Jag är nog rätt lätt att ge saker till, ända sedan jag var liten har jag alltid blivit jätteglad för allting. Jag var/är en glad och tacksam unge :) Med en familj som alltid köper bra klappar.
Idag fick jag två jackor och en halsduk som kommer göra mig väldigt snygg i vår, pengar till ett kameraobjektiv och massor av andra saker. Till exempel ett TP. Men inte vilket TP som helst, utan ett TP Deluxe. Det är som vanligt TP fast med ett bonusvarv längst ut med några skojiga bonusregler. Hör ni nu alla som brukar vara med på TP-torsdagarna. Så fort jag skaffar mig en ny lägenhet ska jag bjuda in er oftare än ni orkar till mig och så kan vi spela TP tills vi spyr av all chokladtryffel jag kommer bjuda på. Idag har jag bakat väldigt mycket tryffel. Vit chokladtryffel med lime och brun chokladtryffel med mint. Receptet är choklad + smör + vispgrädde. (Därav insikten av att ni kommer att spy. Jag kommer själv självfallet inte göra det, jag är härdad).

Julaftonen här på Ådäljan rundades av med en invigning av ovan nämnda spel, en omgång som pappa föga förvånande tog hem. Jag kom väldigt, väldigt tätt bakom, flåsandes i nacken på far min. Sen spelade jag och bror poker, casino och stress. Jag vann rubbet. Annars brukar Anders ofta ha en otroligt stor, oförklarlig och helt ofärtjänt tur i kortspel.

I morgon åker vi till Hylte och Bexet och myser och spelar spel och äter mer julmat och träffar släkt. Jag längtar. Jag älskar att julen inte är slut ännu!

Hoppas ni haft en riktigt skön dag, allihop.