CH Hermanssons köttgryta och en fin slida

Igår bjöd Martin mig och Wiman på CH Hermanssons köttgryta, en rätt som blivit tradition i Martins familj. CH Hermansson var en vänsterpartiledare på sextio- och sjuttiotalet, och var den som på en partikongress myntade uttrycket Kamrater, någon ordning får det väl vara. Köttgrytan var väldigt god och innehöll mycket muskot, som enligt martin själv tas upp ännu bättre om man har vanlig köttfärs, till skillnad från quornfärsen vi körde med då wiman ju inte äter kött.

När vi ätit, druckit, pratat och beundrat Martins utsikt (jävlar vad vi ska krypa ut på det där mjuka taket utanför fönstret och dricka vin och titta på Älvsborgsbron och hamninloppet varenda vårig vårdag framöver) gick vi till Henriksberg där Erik och Samtidigt Som spelade. Roligast under hela kvällen var när Wiman berättade att hennes gynekolog sist hon var där sagt "Du har verkligen en fin slida". Vi tänker oss att "fin" nog betyder "frisk" på gynekologspråk, men det var ändå väldigt roligt. Man vill ju tänka sig att hon menade fin som i snygg/vacker. Wiman var hur som helst väldigt, väldigt nöjd med det hela, och vem hade inte varit det?

Idag stör jag mig offantligt mycket på:

1. Människor som säger "interjuv" och "interjuva". Gode gud människa, det heter interVJU/interVJUa. Det är nästan lika hemskt som när vuxna människor säger ressigör istället för regissör.

2. Folk som inte kan skilja mellan procent och procentenheter. Värst är det när någon som håller på med statistik i sitt yrke står och föreläser på sitt statistiska material, och ändå säger "här ser vi att xxx ökat med 12 procent på fem år", när något ökat från 15 till 27 procentenheter. Den är en JÄVLA SKILLNAD!

3. Regn. Åtminstone såna dagar då regn inte ens är mysigt, utan bara drygt och tråkigt.

Små irritationsmoment till trots, dagen ser ut att kunna arta sig väl då jag ska hem till världens bästa Johanna och dricka vin och spela TP med vänner, och sedan gå till Jazzhuset och lyssna på Samtidigt som.