Gaselstrasse 12, 3098 Schliern bei Köniz, Bern, Schweiz

Kom på att jag inte lagt upp några bilder på vår trevliga 3,5:a. Såhär bor vi!

(Går att klicka på dem för större bild, det här blev lite fjuttigt.)

Gaselstrasse 12

Idag får vi nycklarna till vår lägenhet och - inte minst - våra möbler! Spännande. Jag håller alla tummar och tår.
En viss liten nervositet uppstod när Christoff som är "svenskansvarig" i klubben (de har en sån, haha) häromdagen sa: Ja.. vi har ju ingen säng ännu. Och inga garderober. Men vi har tre soffor! Och två av dem går i nästan samma färg, de matchar, ungefär.

Jag log och sa Det blir HUR bra som helst och tänkte Tur att det finns tyg på IKEA. ;) Hur det än ser ut kommer det att bli kanon att flytta in och göra oss hemma här på riktigt.
___________________
Uppdatering: nu har vi varit och sett lägenheten. Den är asfin, ljus och stor och med panoramafönster. Och en stor balkong med kvällssol. Hurra!

Polishmannen

Igår när jag kom hem stod en man utanför min port och meddelade att det kunde bli lite svårt att komma hem under eftermiddagen idag eftersom de skulle rengöra trapphuset och kleta på massa polish på golvet. På vägen hem idag funderade jag lite över detta. Jag hade ju inga planer på att hänga kvar i stan hela kvällen, så jag var fullt inställd på att ta mig in. Skulle mina converse bli kletiga? Skulle jag lämna märken efter mig som syntes så att någon arg tant sedan skulle kunna skälla på mig varje gång jag kom hem?

Nej, det kom inte på fråga. När jag kom hem stod nämligen polish-mannen här och vaktade så att ingen gick in. Jag fick helt enkelt inte tillåtelse att gå in i min lägenhet före klockan fem. Jag tog en promenad, handlade godis, hängde lite på pizzerian utan att köpa nåt, och kom tillbaka åtta minuter i fem.

-Det är åtta minuter kvar tills polishen har torkat", sa mannen.
-Okej, log jag, satte mig på stentrappan och fingrade på Ipoden.
-För polish är som målarfärg. Det är samma sak, bara det att det är genomskinligt. Annars är det precis samma. Du skulle ju inte vilja kliva i grå målarfäg, till exempel, sa mannen.
-Nej, det förstås. Jag väntar gärna, sa jag.
-Vi står här, varje dag, i fem timmar och glor och väntar tills polishen har torkat, fortsatte polishmannen.
-OJ, fick jag fram. OJ. Det låter inte så roligt.
- Nej, det är ju nästan som att stå och se målarfärg torka...

Sen erbjöd han sig att se om polishen var torr. Det var trots allt bara fem minuter kvar. Han bytte försiktigt om till ett par svarta små tofflor, som han noga förklarade var platta på undersidan och därmed okej att gå med. Efter en stunds inspektion bestämde han sig, två minuter i fem, för att jag kunde få gå in. Han bad mig ta av mig skorna, och följde mig upp. Jag log entusiastiskt och berömde honom för att det såg så rent och fint ut i trappen. Då log han som en sol och sa "Åh, tack, ja visst blir det?" och tackade mig sedan ytterligare tre gånger. Jag tror inte att alla människor har vett att visa uppskattning inför sin polish-man.

Kontenta I: Det är jävligt coolt att någon kan vara så urbota rar att han lyckas få mig att stå och frysa utanför min lägenhet i en hel timme när jag verkligen vill in, utan att jag blir det minsta lilla irriterad. Heja polishmannen!

Kontenta II: Jag bor i en lägenhet där de lägger fem lager polish i trappen då och då. Det känns ganska ombonat och trevligt faktiskt.

Min stora hemliga dröm, samt en liten fundering kring överkastets vara eller icke vara.

Sådär! Nu har min benlösa sängbotten på golvet förvandlats till en fantastisk dubbelsäng med sängstomme, nya apdyra påslakan, ett överkast (!), en filt och tusen kuddar. Pappa har varit här och hjälpt mig med sängstommen, medan jag tog mig an det minst lika svåra sängbordet. Det är ju inte direkt en slump att mitt hemliga drömyrke är möbelsnickare...!
(Okejdå, det var inte SÅ himla svårt. J brukade skratta åt mig i uppskattningsvis 38 minuter varje gång jag nämnde det där med möbelsnickare. Men jag är åtminstone väldigt bra på att "snickra" Ikea-möbler.)

Över till överkast: I helgen lät jag mor min köpa ett sådant åt mig, något man ju tror att man aldrig kommer använda. För att man är en lat jävel. Jag och mamma enades om att det är en generationsfråga, hennes generation har överkast på sängen alternativt ett sovrum dit gästerna inte går. Min generation bor alla i trånga lägengheter där man slänger sig på den överkastlösa sängen så fort man besöker någon. Men nu måste jag erkänna: det blev hur fint som helst med överkast! Sängen fick den här "Lager-på-lager-så-som-det-bara-ser-ut-på-hemtex"-looken. Mammor har visst alltid rätt.

Rödvin och mormorskakor på Stockholmsgatan

Det har hänt ett flertal blogg-worthy saker den här veckan. Till exempel har jag flyttat, gjort en dokumentär om sexdebuter, invigt mitt nya kök med att laga världens godaste köttfärssås med D och traskat omkring på Coop med J när han handlade middag åt sin nya dejt. Om man ska följa kronologin borde jag berätta om alla möjliga saker, men nu skiter jag i kronologin och tänker endast blogga om min fina onsdagskväll i mina fina nya lägenhet.

Jag fick besök ikväll, av mansduon. De kom hit runt midnatt, efter att ihärdigt ha redigerat film i skolan hela kvällen. Jag bjöd på rödvin och mormorskakor, och en plats på golvet (eftersom jag hittils har ungefär en möbel i mitt vardagsrum) där vi snackade om tatueringar, kondomer, livet, oskulder, mobiltelefoner, tapeter, sex och annat intressant. (Ganska många av samtalsämnena kommer från inspiration av de kortfilmer vi just nu gör i skolan. Jag kommer förmodligen att berätta om min och Johannas sexfilm en annan dag.)

Här ska det ligga en bild på mig och mansduon. Det är en tjusig bild som vi tog med självutlösaren på min kamera. Om minneskortet (som är sprllans nytt och heter något med ultra och därför borde vara jävligt bra) hade funkat som det skulle hade den bilden legat här nu.

En sista sak: Jag lovar härmed att jag ska bli en bra bloggare igen. En sån som bloggar bra, och roligt, minst varannan dag och som varvar bilder och text på ett bra sätt. Det enda Ni behöver göra är att lova att läsa, jämt, och att kommentera, jämt, för när jag får många kommentarer väcks narccisisten i mig och jag blir alldeles till mig av fötjusning och vill blogga hela tiden. Och det har mänskligheten en hel del att vinna på, sägs det.

Om 11 dagar...

...flyttar jag. Ljuvligt. Jag tänker konstant på var jag ska ha vilka möbler, hur många gröna växter jag ska köpa, hur jag ska ligga på tvären utspridd i min 140-säng och vilka färger jag ska ha på de tusentals blockljusen som ska matcha de minst 100 kuddarna i sängen. Jag tänker också lite (läs: oavbrutet) på var jag ska sätta upp hyllor och vilka foton och bilder jag ska ha på väggen.

Åh, härliga härliga tankar.

Jag hade dock en viss ångest igår när jag slutgiltigt skulle välja mellan två olika lägenheter. Det är såklart ett lyxproblem att behöva välja mellan två bra lägenheter. Men ändå. Jag tänker oja mig lite trots att det finns människor som inte har någon bostad och yada yada. Det får man.
(De ligger i samma stadsdel, nära Redbergsplatsen men åt olika håll. Båda kostar 4500/månad.)

Lgh 1: Mysiga landshövdingehus, väldigt fin innergård och omgivning, 45 kvm, charmig med trägolv och "gamla dörrar", jättenära spårvagnarna. Större badrum än lgh 2, men med lagom kul våttapet. Rolig planlösning, med ett "hål" i väggen mellan kök och vardagsrum.
Lgh 2: Högst uppe på berget = fin utsikt över hela stan (dock inte från lägenheten, men direkt utanför porten), 38 kvm, helt nyrenoverad och fräsch (men ett nytt men opersonligt kök). Yttepyttelitet men väldigt fint badrum med badkar.

Valet gäller alltså ungefär följande:
Charmigt vs Nyrenoverat,
Stort vs Fräscht,
Nära vagnen (slippa uppförsbacken) vs Utsikt
Hyra bostadsrätt vitt men inte helt säkert hur länge (dock minst ett år) vs Hyra hyresrätt svart men med större chans att hyra längre.

Valet kommer med allra, allra största sannolikhet att bli... Gissa/Tyck till! (Och säger ni fel lägenhet nu blir jag riktigt sur.)

...och i köket hängde en elefantkrok!

Stockholm var bra på många sätt. På ett sätt för att det var kul att hänga med brorsan några dar, på ett annat sätt för att jag verkligen behövde slappa och ta det lite lugnt (vilket vi gjorde mycket) och på ett tredje sätt för att Stockholm är en så trevlig stad.

Lägenheten vi lånat var väldigt skojig. Jag skrev en lista till D (som ska bo där i höst) med saker jag noterade och tyckte var roliga. Bland annat innefattade den att

* Han som bor där "på riktigt" har fixat 40 eluttag. Hur får man plats med så många elektriska saker på 16 kvadrat?
* Duschen är landets sjukaste. En slang går från kökskranen och in i badrummet, där man får stå i en vit Ikea-låda och tvaga sig. Roligt, men konstigt. Jättekonstigt.
* Hur länge man än tittar på de fem tavlorna ser man inte den röda tråden.
* Han som bor där har en DVD-samling med SEX säsonger av (...trumpetfanfar:) Hem till byn. Det är lika förfärligt som sant.
* På anslagstavlan hänger menyer till olika pizzerior. Inte en, inte tre, inte fyra. Nej, ÅTTA olika pizzerior. Åtta!
* Balkongen är en sån där balkong som inte är en balkong.
* Tapeten har ett spännande, stort, the grudge-inspirerat klösmärke ungefär i huvudhöjd på ena väggen. Jag vet inte riktigt hur man kan försöka förklara det.
* Badrumsspegeln är ett cykeldäck, från en liten, liten BMX. Det må låta spännande, men är bara fult. Verkligen bara fult.
* Badrumshandtagen däremot, i orange plast, tror jag hade kunnat vara otroligt snygga i en annan värld, i ett annat sammanhang och på en annan dörr. Men jag är inte helt säker. Jag är inte så bra på sånt. Och jag är inte så bra på orange, just.

Detta var en ganska kort version av listan jag skrev, som slutade på åtta handskrivna sidor. Tänk er en lägenhet som rymmer så många märkliga ting. Verkligen helt briljant!