för vi har tagit... exaamen!

Det är svårt att tro att hela journalistutbildningen redan är klar när jag tänker på hur vi alla satt nervösa och skrev antagningsprov på Sprängkullsgatan i december -06. Men nu är den finito. Vi är färdiga journalister som ska ut i arbetslivet och bli vuxna på riktigt och det känns roligt men också lite sorgligt. Helst vill man ju plugga alltid.
Examensdagen i fredags blev i alla fall allt vi hade hoppats på; i skolan bjöds det champagne, vin och jordgubbar och lärarna hade förbrett ett roligt quiz och ansträngt sig. Vi fick fina ganska oseriösa diplom också som data-Heiki hade gjort. Det kändes fint.
På kvällen var vi symboliskt nog där vi en gång hade den allra första tentafesten; hemma i rivningshuset på Guldheden hos Christopher Friman. Klassens allra bästa fixare hade varit där och satt upp ballonger (vad bra ni är), alla tog med mat (Malins och Björns paj var oförglömlig), dansgolvet var tätbefolkat nästan hela tiden, Chris lärde sig att hans köksskåp går att stänga och altanen rasade inte ihop. Den höll faktiskt ända fram till morgonen, då fåglarna började låta, himlen blev ljus igen och vi fortfarande satt kvar.

En sån kväll var det.

En sån som aldrig vill ta slut. Men till slut var den tvungen att göra det. Jag och David har bilat till Schweiz och Bern och vi drog tidigt i lördags, så tidigt att jag aldrig ens hann gå och lägga mig. Det blev med andra ord precis som jag hade tänkt mig.

Jag luktar sådär.

Skämmigast under presentationen av exjobbet idag:
Jag och Johanna trodde att man skulle fylla 10 minuter. När alla snackade om sina exjobb i cirka 30 sekunder förstod vi att vi varit lite fel ute. Sist av alla ställer vi oss upp, och -tadaa- slänger fram vår presentation. Som är 8 minuter och gjord i Power Point. Utan ljud.

Extra krydda kom när Erik H mitt under de allvarligaste bitarna om hiv/aids skriker rakt ut "Vad är ett hospice?" och uttalar det hoe-spice. Vi mumlar något om 'den sista vården för döende' och visar en bild på ett svältande barn. Då skriker han "spice girls!". Det blir tyst. Sedan "Är det den sista spicegirlsmedlemmen eller? hoe-spice". Alla skrattar och vrider sig lite obekvämt samtidigt som det kommer fler bilder på svältande barn.
Lärar-Torsten, som nästa vecka ska examinera just vårt arbete, tittar ner i sina papper.

Stämningen hade redan från början blivit väldigt konstig när vårt fnitter över powerpointmissen stod i kontrast till det allvarliga budskapet, och blev inte direkt mindre konstig av Eriks utspel.

Åh, vad du kommer att fattas oss Erik. Det är verkligen något befriande över folk som agerar semi-tourettes i helt fel lägen.

Som alltid när man är klar med något rättså jobbigt och äntligen blir ledig, har jag idag också blivit sjuk. Jätteont i halsen och sånt. Det har däckat mig i sex timmar och nu har David googlat "huskur förkylning" och letat fram att man ska äta stark indisk mat. Därför står han nu i köket och gör linssoppa, chicken punjabi med köttfärs och yoghurtsås. Och kuckelimuckmedicin av laktits och choklad.

Sen har han också rott ihop följande huskur till mig:

* ett helt paket koncentrerad apelsinjuice, i ett svinstort Hoegarden-glas (som jag och Martin Lu stal från en bar i Danmark en gång)
* saften från en hel citron
* tre stora skedar krossad vitlök (vilket motsvarar ugnefär en hel vitlök)
* piripiri
* några dl vatten.

Vem som helst förstår ju att jag snart kommer att lukta något ohyggligt. Värst blir det nog för David själv som måste sova bredvid mig. Han är beredd på att öppna ventilen i sovrummet säger han. Enligt ett första utlåtande är "den dominerande odören från min andedräkt: vitlök".

________________________
Update: Kom just på att jag ska till tandläkaren i morrn 8.30. Stackars stackars tandläkar-Uffe. Att döma av Davids asgarv är risken att jag aldrig mer får komma tillbaka ganska stora.

Det började redan på vagnen

På grund av viket på dn kommer jag ju missa de två första skolveckorna. Men idag hade jag sett till att få jobba hemifrån Göteborg (sweet sweet), så jag kunde vara med första dagen i skolan. Reunion med klassen! Det kändes som en riktig flashback, en bra! Allt var sig likt.
Det började redan på spårvagnen. När jag messade Wiman "Vilken sal? Vi börjar väl kvart över? Annars blir jag sen", ringde hon skrattande upp och sa att hon just hade författat ett exakt likadant sms men inte hunnit klicka på skicka. Some things never change. Men vi hann. Sen satt vi där med klassen och alla skrev lappar till varann och skickade sms med kommentarer om att allt är sig likt. För det var det. Det var nostalgi.

Jag ser fram emot att njuta av vår sista termin av akademiskt ljuvligt liv.

Om några timmar, runt 02:30, kommer David hem från Danmark. På grund av, tja, dålig timing, har vi setts följande tider den här helgen:
Fre natt: 02:30 - 08:00
Lö natt: 23:30 - 07:30
Sö natt: 23:30 - 08:00
och så nu inatt: 02:30 - 05:30, när D släpper mig på perrongen så jag kan åka tillbaka till Sthlm.

Det är tur att vi är så bra på att utnyttja sena kvällar och konstiga tider :) Dagtid har jag också varit hemskt produktiv. Jag har fikat med Emma, jobbat på Ågrenska, varit på tårtkalas hos Björn & Malin, hängt med Martin L, städat undan julen på Eklandagatan och hämtat mina polaroidkameror som jag köpt på tradera. Martin trodde att jag sa "för fem tusen" när jag sa "för femtio spänn", så han var totalt förfärad ända tills vi redde ut missförståndet. Sen tyckte han att kamerorna var väldigt tjusiga. För femti spänn liksom, HELT andra bullar. De ska få äran att placeras i min och D:s retrohörna, där vi ska ha gamla fina kameror, mormors skrivmaskin och en skivspelare att spela LP-skivor på.

Det var allt för nu.

En naken man och lite grillad haloumi

Ordet tjejkväll är ju ohyggligt fjantigt, men innebörden av det är raka motsatsen! Ikväll var Johanna, Emma, Evelina, Ebba, Natalie, Hanna, Angelica, Åsa och Lisa här och grillade. Alldeles väldigt trevligt. Det konstigaste med kvällen var att Johanna, efter att ha lämnat picknickfilten för att springa upp i min lägenhet och kissa, svär på att hon såg min manliga medelålders granne naken i trappuppgången. Hon skådade hur en naken ryggtavla med tillhörande stjärt och lår kilade in i lägenheten och drog igen dörren efter sig. Oerhört intressant. Jag har märkliga grannar verkar det som.Och då har jag ändå inte berättat om den märkligaste av dem alla men det ska jag göra snart. Hon förtjänar dock ett alldeles eget inlägg, tro mig.

Nåväl, det bästa med dagen och kvällen idag var förstås att det är så sommarvarmt och soligt och underbart. Någon sa att det hela tar slut på måndag så jag har för avsikt att ligga på innergården i bikini hela förmiddagen i morgon också, för att passa på liksom. Jag tänker få skitbruna fötter, och minst 10 solfräknar på näsan.


Igår var jag och Johanna förresten på Röda Sten eftersom Johannas Eriks Samtidigt Som hade Releasekalas för sin nya EP. Det var fint som snus och vi hade kul och kände oss lagom mycket som gamla kärringar när vi
1. ojade oss över slagsmålet som utbröt bland publiken under spelningen (seriöst, hur ofta är folk pinsamma nog att bli fulla och slåss?! Nej, just det)
2. ojade oss över att det var så hög ljudvolym på musiken efter själva spelningen och så kyligt på altanen på utsidan, att vi hängde inne på toan där det var varmt och prat-volymigt.
3. redan klockan ett kände "åh det här är jätteskoj, men man vill ju lite, lite hellre gå hem och äta kvällsmat och somna i sin säng och inte gå vidare och dricka fler öl. Så vi gjorde det. Gick hem. Nöjda och glada och alldeles lagom tantiga.

Förresten har GP tydligen publicerat en bild jag tagit av/åt Samtidigt Som. (Naturligtvis är det inte mobilkamerabilden här ovan dock) Visst borde GP betala mig då? Eller? Vilken oerhört kunnig frilansperson jag är :)

Jag älskar nätter som inte är som nätter och göteborgska valborgsmässoaftnar

Deadline för Obliq-dokumentären vi gjort var i morse så inatt satt jag i redigeringsholken i skolan och pillade med detaljerna. Det var mest trevligt, jag hade godis och läsk och sällskap från trötta men trevliga klasskompisar. Klockan tre kom David och hämtade mig och sedan åt vi crépes i hans kök och glömde litegrann bort att det var natt. Jag somnade när det var morgon och sexans spårvagn klirrade till när den åkte förbi världskulturmuséet och sedan in i tunneln upp till Chalmers.

I morgon är det Valborgsmässoafton. Jag hoppas på sol och lika tryckande värme som idag och igår (23 grader, TJUGOTRE grader!), och planerar att lyssna på 'Pollenchock och stjärnfall' och dricka öl på en filt i slottskogen tillsammans med övriga 94 % av den göteborgska befolkningen. För att spä på den göteborgska stämningen såg jag Håkan Hellström idag på Vasagatan. Så nu jävlar är jag redo för försommar och slottskog och öl och kubb och uteserveringar och havaianas och rutiga filtar och pilotbrillor och allt annat som hör nästan-sommaren till.

Dagens fråga: Varför firar vi valborg? Jag har ingen aning. Jag vet, man kan googla om man undrar, men nu frågar jag er. Vet ni?

Ich bin ein fondvägg

I en kommentar till förra inlägget påpekade David så fint att jag är påfallande lik en fondvägg (naturligtvis enbart när jag bär min farmors gamla, men snygga, tröja i läskigt gardintyg). Jag tänkte berätta lite hur man bär sig åt för att riktigt förfina fondväggslooken. Man kan till exempel sätta sig i köket, även kallat pentryt, i min skola och äta sin medhavda spaghetti och köttfärssås med burkvitlök. Där finns nämligen en vägg som ser ut som en tröja... och voíla (nej, jag vet inte riktigt var fnutten ska sitta) så ser det ut som att du och fondväggen skiftat färg och mönster likt kameleonter.




Åh, just det ja: Johan fyller 24 idag! Grattis grattis grattis! Men lite mer än det han tänkt fira sig själv, har han tänkt fira Anders Sandahl, som fyller 25 idag. Grattis till Anders också. Själv ska jag ikväll fira Jonas, som fyller 30. Grattis Jonas. (Jonas är för övrigt den som insett det roliga i tröjmönstret ovan och knäppt av bilderna med min mobil, medan jag avnjöt den burkvitlökskryddade köttfärssåsen).

Klubbklubb och sällskapsspelkväll

I lördags var det klubbklubbspremiär hemma hos Evelina. Klubbklubben är en klubb vi (Eve och Wiman, kanske?) startat för att testa klubbar i Göteborg man ännu inte varit på och se till att vi kommer ut och klubbar lite. Lördagen var skitkul, vi dansade loss hemma hos Evelina till fantastiska 90-talshits, Hanna välte en hel bokhylla med CD-skivor och sen hamnade några av oss på Uppåt Framåt trots att vi kom in en halvtimme innan de stänger, och några (däribland jag) hamnade på Nef.

Press i pressen.

Idag har jag varit på praktikintervju på GP, och sedan varit programledare i direktsänd TV. Rätt mycket stress för en och samma dag, men det var väldigt skoj. Jag trodde att jag skulle bli nervös inför sändningen men det blev jag absolut inte, kanske för att min programledarkollega Erik var så cool. Vi genomförde en bra sändning allihop och det var himla skoj!

Snart är 4 veckors TV-sända nyheter över och det ska bli lite skönt. Men det är faktiskt kul att få göra något i skolan som ändå är "på riktigt" (även om Öppna Kanalen kanske inte ska kallas "riktig"... en kanal som oftast kapas av religiösa galningar och som trots att de når 250.000 hushåll förmodligen inte har särskilt många tittare).

Nåja, våra nyhetsprogram är ju bra i alla fall. Hehe.

Vad gäller GP är det ju jättekul att vara kallad på intervju, men de andra tre som hittills också blivit det är helt otroligt duktiga och jag tror att vi har ungefär samma chans allihop, att knipa en av de två praktikplatser som finns. Det känns skönt att konkurrera med så bra folk ändå, då blir man ju inte lika knäckt om det blir ett nej. Det som talar till min fördel är definitivt att jag varit på Utland på kortpraktiken och att det gick så bra där. Det som talar till min nackdel är nästan samma sak: de vill eg inte ha nån som är så nischad på utrikes eftersom de i princip aldrig nyrekryterar till den redaktionen. En tjänst var 10:e år, och då brukar det gå till någon medelålders man som jobbat som korre och med utrikesjournalistik i ungefär trettio år. Där är man ju körd. Jag hoppas att de på GP förstår att jag såklart KAN tänka mig lokaljournalistik också, och att de väger in att jag faktiskt fick skitmycket eget ansvar på Utland.

Hjälp. Lite nervös är jag nog.

Nattsudden

Radion äter upp mig den här veckan. Det gör inte så mycket, för det är väldigt skojigt att göra radio. Verkligen. Men jag blir inte så aktiv i alla andra delar av mitt lilla liv.

I morgon ska jag och Per vara programledare i ett entimmes-radioprogram, som ska handla om segregation och utanförskap. Det ska bli väldigt spännande. Per var här ikväll och vi ägnade kanske tio minuter åt lite upplägg och prator inför sändningen i morrn. Sen tog Per en öl och kollade på UEFAcup-fotboll, och jag laddade ner lite nya avsnitt av diverse serier. Man måste faktiskt få ha ett liv också.

Nu tänkte jag skriva att jag skulle vara en ansvarsfull programledare som går och lägger mig tidigt, men klockan är visst två. Så det kan gå. Jag förstår aldrig vad som händer de där snabba timmarna efter tolv..
__________________
Sen jag skrev texten ovan har letat upp en kamerasladd (har mitt första riktiga foto-jobb i morgon), pratat i telefon och satt upp gardiner. Klockan är 02.36. Nu ska jag sova.

En liten film om att förlora sin oskuld

Den här veckan har vi fått fria händer att göra små kortfilmer i skolan och idag var det visning av dessa. Ämnen och teman blandades verkligen hejvilt. Skitskoj att se, alla var kanonbra.

Min och Jo´s film har balanserat på tråden mellan komik och allvar i vår lilla film med namnet "Första gången -en liten berättelse om att förlora sin oskuld". Den inleds med en lite novellfilm Bullen-stuk med Calle-Sebbe som helt fantastisk, skånsk berättare. Vi har bildsatt den med snygga hångelscener från Kommendörsgatan, där Johanna och Erik (tack Erik!) verkat statister. Erik ställde upp på det mesta, inklusive att kissa framför kameran. Roligt, tyckte vi.
Novellfilmen följs av två intervjuer där Chris och Emma i klassen berättar om sina sexdebuter. Väääldigt intressant kan jag berätta. Chris fick på nån minut in följade fraser:

"..det var med en tjej som hette Karin, i folkmun kallad Skabb-Karin. Lite orättvist, men ändå inte helt ogrundat".
"...jag var nöjd bara jag fick stoppa in min snopp någonstans."
och
"Jag tog ut den och åkte hem. Håret fladdrade i vinden och jag kände att.. ja, nu är det överstökat."

Christoffer Friman är en citatmaskin. Fantastiskt. Hurra!
Emma var också väldigt rolig, stort tack till henne också. Hon pratade väldigt ärligt och öppenhjärtligt, och sa bland annat att det "gjorde ont när hennes huvud dunkade i spjälorna i sängen" och "skit i ljusen, skit i musiken. Man vill ju inte höra Håkan Hellström dra igång när man ligger där".

He.

Lite trevlig helgläsning :)

Här är min artikel från i onsdags. Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar. Väldigt spännande, läs den! :)

Här min artikel från igår. Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan fem år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

Idag skriver jag uppföljning om Farcgrejen. Deadline är om 90 minuter för då ska jag ta färjan till Danmark för att hjälpa Sofia, som ska bli svensk igen, att flytta. Eftersom Stena Danica gick på grund igår (!) ska vi åka klockan 16 istället för klockan 19. Lätt stressad nu... Men det är väl sånt man ska klara som riktig journalist. Nu kör jag!

GP Utland, wanna marry me?

Jag ÄLSKAR att vara på GP Utland. Det är verkligen en drömarbetsplats, det har jag förstått efter de här tre dagarna! Det är så otroligt roligt och spännande och man får göra roliga jobb och får stor frihet över det man skriver och ÅH, vad jag är glad.

Jag som inte ens trodde att dagspress var kul. Så fel man kan ha. På Utland skriver de ju om vansinnigt intressanta och angelägna saker och gör fantastiska reportageresor! Idag satt jag inne på Marina Malmgrens fotofyllda kontor och hon berättade om resan hon gjorde till Tschad i november. (Bilderna ovan är hennes, därifrån) Hon berättade om jeepfärder, om flyktingläger med tiotusentals flyktingar och om hur hon fick flyga i läkare utan gränsers lilla propellerplan tvärs över landet. Det hela låter väldigt spännande. I december var hon i Thailand och nu ska hon eventuellt till Pakistan i februari och bevaka valet. En inte helt trist yrkesvardag :)

Här är min artikel som publicerades idag. Jag måste erkänna att det var hemskt kul att se sitt namn i tidningen, och speciellt som artikeln var så stor och på mittuppslaget. Sånt här är man ju då rakt inte van vid!
I morgon kommer en text som kartlägger vad som hänt de senaste åren med latinamerikanska länders abortlagstiftningar. Den är väldigt väldigt spännande faktiskt, tycker jag förstås själv eftersom jag valt att skriva om det. :)

Jag har ett eget skrivbord så det så :D

Första praktikdagen är klar, och det känns otroligt bra eftersom 1. förstadagar alltid är hemska och 2. förstadagen inte var hemsk, utan jätterolig!

Den började med att jag fick vänta i GPs foaje en halvtimme, i en röd fåtölj, innan utrikeschefen kom inflängandes med andan i halsen. Han mumlade något i hissen upp om "journalistikens rolls royce" och sa sedan "sätt dig där, jag ska på morgonmöte nu, har bråttom, ses sen!". Försiktigt satte jag mig ner vid min lilla workstation med en dator och penställ med en massa olika pennor i. Jag tittade mig nervöst omkring, låtsades fingrandes på telefonen att jag var en riktig journalist och bet lite i en av pennorna. Jag hann även konstatera att unga killar och medelålders kvinnor är sådana som säger hej och välkommen. Unga tjejer och äldre män gör det inte. Popklädda Vikarie-Jonas från nyhetsredaktionen var hjärtligast av dem alla, och en av få som saknade måndagsmorgonstonefacet, hann jag tänka. Sedan kom bossen tillbaka. Då tog han sig tid med mig och vi satt och pratade länge och väl vid ett runt bord med en ny röd fåtölj, fast en annan stort, utanför hans kontor. Han berättade om sina visioner för utrikesjournalistiken, och han bjöd på många anekdoter från sina resor. De handlade om journalistkonversationer i hotellbarer och om en vild jeepfärd genom Nicaraguas inre, då han och en fotograf med ett journalistigt namn skulle träffa Contras någonstans i djungeln mitt i den nicaraguanska revolutionen. Och om mycket annat. Spännande.

Någonstans där nämnde jag att Nicaragua är mitt absoluta favoritland och att jag är intresserad av hela Latinamerika, som ligger nära mitt hjärta. Det var ett smart drag. Då sa bossen nämligen, till min stora förvåning: "men skriv något om Latinamerika då! Nåt du tycker är intressant". Jag blev alldeles paff. Jag har fått helt fria händer och får skriva om vad jag vill. Hur roligt som helst! Det är ju min dröm! Jag är så glad! Aaah!

Jag satte mig och funderade över vad som är tillräckligt intressant för att skriva om, tillräckligt aktuellt för att skriva om, men samtidigt inte dagsfärskt eftersom det ska in på onsdag. En stund senare smög jag in till bossen och sa att jag ville skriva om abortlagstiftningarna i latinamerikanska länder och om hur utvecklingen sett ut det senaste året angående det, och angående andra sexualpolitiska tendenser. Chefen gillade min idé så nu håller jag på med en artikel om det. Det känns bisarrt, men väldigt kul, att få skriva en riktig artikel om något jag själv "hittat på".

Heja Utlandsredaktionen!

Ringa?

I morgon börjar jag min tvåveckorspraktik på GP Utland. Det ska bli ganska spännande och förhoppningsvis även roligt. Då jag inte hunnit få något svar på mitt "vilken tid ska jag komma?"-mail vet jag inte när jag börjar, men jag tänker mig kvart i 9. Det är väl en normal tid att komma? När jag frågade ett par av klasskompisarna, visade det sig att samtliga ringt och talat med sina redaktionschefer i telefon. Det är såklart så man gör! Jag hade helt glömt bort att det finns telefoner och tanken att ringa dem och fråga slog mig faktiskt aldrig. Nåväl. Hoppas de är redan på förhand förtjusta i en praktikant som de bara haft e-mail-kontakt med. Och att de ger mig roliga uppdrag och kanske skickar mig på en tvåveckorsresa till Georgien, eller så. Nej just det ja, Jan Arell är redan där.

I själv verket kommer jag förstås vara oerhört tillfreds om jag får sitta vid en dator på utrikesredaktionen och skriva om lite byråartiklar till eget material och sätta mitt namn under. Bara det är ju faktiskt jätteroligt. Och jag tänker absolut inte bli nervös.

Notera tidpunkten

Hej.

En gång blev jag inlåst på skolan.

Nu har jag tillbringat den andra natten i mitt liv här, men den här gången var jag inte inlåst. Per och jag har skrivit på uppsatsen hela natten, och är klara rätt snart. Deadline är klockan åtta. Det är om två timmar.

Nu tjuter det väldigt högt, för Per försökte gå upp på fyran med sitt kort. Det får man tydligen inte.

Snart ska jag nog åka hem och äta frukost. Och kanske sova lite. Sen blir det säsongsfinal i måndagspokern OCH världens kanske mest efterlängtade klassfest någonsin. Jag anar många grova fyllor. Jag anar rolig kväll.

EDIT: Nu är klockan strax efter sex. Två väktare har varit här, eftersom larmet tjöt, och de har skrivit ner våra ID-nummer. Jag känner mig väldigt fnissig och lite trött. Hejdå.

Uppsatsplugg i skolan en sen kväll

Kom hit med ljus och sång förihelvete

Idag är det Lucia. Jag har inte lussat eller blivit lussad -jag hade sovmorgon. Faktiskt ett mycket bra val. Men jag önskar lite att någon kom in här och förgyllde vår uppsatsskrivardag med strålande ljus och finstämd sång.
Har ni tänkt på att en sak är lite snopen? När man själv var liten gick man minsann från hus till hus på Lucia och lussade och sjöng och var söt och frös om tårna i träskorna och spillde stearin på händerna (okej jag ljög, vi hade alltid elektriska ljus, men ni fattar grejen.)
Sen blev man för gammal för det, och väntar varenda år på att några andra gulliga ungar ska komma och sjunga i ens vardagsrum. Men inte fan händer det! Suck. Dagens ungdom. Jag säger då det. Vem kan man lita på egentligen?

För att orka med skrivandet utan strålande ljus och finstämda sånger, har vi nyss varit på Hemköp och på 4-Gott och jag har inhandlat:

2 avocado
2 clementiner
1 god fralla med ost på skalet
1 risi frutti sommarbär
1 liter apelsin- mandarin- och äppeljuice
1 påse väldigt gott godis

Och nu jävlar ska här redigeras! För sen ska jag och Wiman belöna oss med att gå till Jazzhuset och dricka glögg. Nu äre jul hörrni.

Kuklukt på JMG. (Premiäranvändning av det ordet. Då syftar jag inte på JMG)

Inne på den högra toaletten på plan tre på JMG har någon haft lite roligt. Jag är helt säker på det. Det luktar nämligen kön, på ett sätt som det inte luktar kön när människor har besökt en toalett med vanliga tråkiga avsikter.

Det finns inget som helst utrymme för att jag skulle kunna ha fel. Odören fullkomligen slog emot mig när jag öppnade dörren. Det festligaste är att vi nu suttit och diskuterat det hela en stund i datasalen, där det sitter ganska många personer. Risken/chansen att det är någon av dem känns rätt påtaglig. Haha. Hoppas att han (eller hon) inte känner sig alltför uthängd.

Var det DU?

Är du en bajstittare?

En sak är lite märklig. När man tillåter sig själv att ta en 2 enheter längre sovmorgon än dagen innan, kommer man bara 1 enhet senare till skolan. Hm. Väldigt weird. Och dumt på ett sätt, eftersom det då på sätt och vis känns som att man "tjänar" tid på att ge sig själv sovmorgon. Men bra, just av samma anledning; man tjänar på att ge sig själv sovmorgon!

Nåväl. Jag kom till skolan ungefär kvart i kvart över tio idag. Nu är klockan tjugo i tolv. Vi sitter i datasalen och bara tjejerna är här, vilket har lett till att vi inte börjat plugga alls, utan istället enbart diskuterat följande ämnen:

1. Bajs. Johanna höll upp ett bajsreportage i GP som var väldigt underhållande. Och på facebook finns grupper där man tvingas välja om man är en person som "tittar på pappret för att se om det är färdigtorkat" eller om man är en person som "inte behöver titta på pappret för att veta om det är färdigtorkat". Sjukt roligt. Efter några sekunders pinsam "herregud vågar vi säga vilken vi tillhör" kom alla fram till att vi tillhör den första. Den fräscha gruppen.

2. Bröst. Ann beskriver på sin blogg hur programledarna i de tyska motsvarigheterna till "Ordjakten" och "Pussel" klär av sig plagg efter plagg och sedan står nakna i TV. Allt för att fler ska ringa in. Är det inte helt sjukt? Ingen kommer ju ringa in, eftersom alla såklart stirrar på tuttarna och därmed inte kan räkna ut vilket ord de söker.

Världen är skum, må jag säga.

"Någon som är sugen på att tugga på en baguette?"

Idag sitter vi i datasalen och jobbar intensivt med vår B-uppsatsundersökning av svenska medier. Jag har just läst Expressens väldigt skojiga rubrik "Top Model-Jenny blev nerkissad av apa -bröt ihop" och vi har fnissat åt den en stund. Då vänder sig Per om, och frågar mig och Johanna:

"Är det nån som är sugen på att tugga lite på en grov baguette?"

Det blev väldigt, väldigt tyst i några sekunder. Sedan råkade jag och Johanna få syn på varandras ansiktsuttryck och då bröt vi ihop helt. Fy farao vad roligt. Vi förstod förstås senare att Per bara hade lite bröd över efter lunchen, och inte alls försökte slänga ut en allmän oralsexinvit. Han försökte bara vara snäll.. Men det hela blev ännu roligare när han i nästa sekund, lite generad, tillade:

"Snälla, blogga inte om det här nu."

(Johanna sa sedan "åh, jag måste blogga med en gång så att jag inte glömmer", och någon gång efter det fick jag tillåtelse att skriva om det här. Bara så att ni vet.)

EDIT: Vi har nu hämtat oss från skrattattacken när Per kom och sa "Johanna, jag vill smaka på din saffransgiffel.." Hahaha...
EDIT II: Johanna, alldeles nyss: "Haha, varför sa vi skäggbiff? Eller, nej, det sa vi ju inte. Vi sa ju kanelbiff!
Jag: "Eh, nej Johanna, inte kanelbiff. Saffransgiffel.."