En naken man och lite grillad haloumi

Ordet tjejkväll är ju ohyggligt fjantigt, men innebörden av det är raka motsatsen! Ikväll var Johanna, Emma, Evelina, Ebba, Natalie, Hanna, Angelica, Åsa och Lisa här och grillade. Alldeles väldigt trevligt. Det konstigaste med kvällen var att Johanna, efter att ha lämnat picknickfilten för att springa upp i min lägenhet och kissa, svär på att hon såg min manliga medelålders granne naken i trappuppgången. Hon skådade hur en naken ryggtavla med tillhörande stjärt och lår kilade in i lägenheten och drog igen dörren efter sig. Oerhört intressant. Jag har märkliga grannar verkar det som.Och då har jag ändå inte berättat om den märkligaste av dem alla men det ska jag göra snart. Hon förtjänar dock ett alldeles eget inlägg, tro mig.

Nåväl, det bästa med dagen och kvällen idag var förstås att det är så sommarvarmt och soligt och underbart. Någon sa att det hela tar slut på måndag så jag har för avsikt att ligga på innergården i bikini hela förmiddagen i morgon också, för att passa på liksom. Jag tänker få skitbruna fötter, och minst 10 solfräknar på näsan.


Igår var jag och Johanna förresten på Röda Sten eftersom Johannas Eriks Samtidigt Som hade Releasekalas för sin nya EP. Det var fint som snus och vi hade kul och kände oss lagom mycket som gamla kärringar när vi
1. ojade oss över slagsmålet som utbröt bland publiken under spelningen (seriöst, hur ofta är folk pinsamma nog att bli fulla och slåss?! Nej, just det)
2. ojade oss över att det var så hög ljudvolym på musiken efter själva spelningen och så kyligt på altanen på utsidan, att vi hängde inne på toan där det var varmt och prat-volymigt.
3. redan klockan ett kände "åh det här är jätteskoj, men man vill ju lite, lite hellre gå hem och äta kvällsmat och somna i sin säng och inte gå vidare och dricka fler öl. Så vi gjorde det. Gick hem. Nöjda och glada och alldeles lagom tantiga.

Förresten har GP tydligen publicerat en bild jag tagit av/åt Samtidigt Som. (Naturligtvis är det inte mobilkamerabilden här ovan dock) Visst borde GP betala mig då? Eller? Vilken oerhört kunnig frilansperson jag är :)

Årets första dopp

Igår eftermiddag fick jag helg. Det kändes smått fantastiskt med tanke på att det var tisdag eftermiddag, och varenda kiosk visade upp löpsedlar med texten "SMHI lovar ännu varmare väder" med ett sånt där rött streck under "ännu". Minst sagt smutt. För även om det är trist att blogga om vädret går det ju inte låta bli. Det är ju sommar nu!

Jag och D åkte till Bexet (sommarstugan) i helgen och göttade oss. När det är 31 grader i solen måste man faktiskt bada, trots att vattentemperaturen fortfarande inte är särskilt imponerande. David, som tydligen enligt honom själv är något utav en badkruka, förstod för första gången i sitt liv vad man menar när man säger att det är sådär "kallt att det värker" i benen, det hade han aldrig känt förut. Den där känslan när det känns som att vattnet är små små nålar var inte bekant för honom. Förrän nu. Med tanke på det var jag oerhört imponerad över att han doppade sig.



Min kära mor och hennes roliga bästis Birgitta var med också i helgen. På dagarna var de väldigt duktiga och räfsade löv i trädgården och skrubbade altanen och sånt. Jag och D sov mest. Vi sov middag två gånger varje dag, under en plansch om svenska flyttfåglar. Sen fiskade vi lite, men eftersom vi inte fick upp låset till båten (läs: pappa var inte där och kunde hjälpa oss) blev det från land, och utan napp. Sen spelade vi "vist" och "hjärter" mot mamma och B på kvällarna.

Mamma tittar igenom högarna av kort som tagits i första rundan.
Jag: Okej, får man titta i efterhand vilka kort som gått?
Birgitta: Nej! Det får man ju inte.
Jag: Alright.
1 minut senare: Mamma tittar igenom högarna av kort som tagits. Igen.
Jag: Men man fick ju inte! Sa ni ju alldeles nyss!
Mamma: Joo, men lite får man ju kolla. Senaste högen får man titta i.
Jag och David: Okej.
4 minuter senare: Jag tittar i senaste högen.
Mamma: ...Baaah, vad gör du? Får man kolla korten igen?
Vi suckar. B flinar.

Note to self: Spela inte kort med några som lärt sig reglerna på sextiotalet. Då har du inte mycket att säga till om! ;)

Jag älskar nätter som inte är som nätter och göteborgska valborgsmässoaftnar

Deadline för Obliq-dokumentären vi gjort var i morse så inatt satt jag i redigeringsholken i skolan och pillade med detaljerna. Det var mest trevligt, jag hade godis och läsk och sällskap från trötta men trevliga klasskompisar. Klockan tre kom David och hämtade mig och sedan åt vi crépes i hans kök och glömde litegrann bort att det var natt. Jag somnade när det var morgon och sexans spårvagn klirrade till när den åkte förbi världskulturmuséet och sedan in i tunneln upp till Chalmers.

I morgon är det Valborgsmässoafton. Jag hoppas på sol och lika tryckande värme som idag och igår (23 grader, TJUGOTRE grader!), och planerar att lyssna på 'Pollenchock och stjärnfall' och dricka öl på en filt i slottskogen tillsammans med övriga 94 % av den göteborgska befolkningen. För att spä på den göteborgska stämningen såg jag Håkan Hellström idag på Vasagatan. Så nu jävlar är jag redo för försommar och slottskog och öl och kubb och uteserveringar och havaianas och rutiga filtar och pilotbrillor och allt annat som hör nästan-sommaren till.

Dagens fråga: Varför firar vi valborg? Jag har ingen aning. Jag vet, man kan googla om man undrar, men nu frågar jag er. Vet ni?

Ich bin ein fondvägg

I en kommentar till förra inlägget påpekade David så fint att jag är påfallande lik en fondvägg (naturligtvis enbart när jag bär min farmors gamla, men snygga, tröja i läskigt gardintyg). Jag tänkte berätta lite hur man bär sig åt för att riktigt förfina fondväggslooken. Man kan till exempel sätta sig i köket, även kallat pentryt, i min skola och äta sin medhavda spaghetti och köttfärssås med burkvitlök. Där finns nämligen en vägg som ser ut som en tröja... och voíla (nej, jag vet inte riktigt var fnutten ska sitta) så ser det ut som att du och fondväggen skiftat färg och mönster likt kameleonter.




Åh, just det ja: Johan fyller 24 idag! Grattis grattis grattis! Men lite mer än det han tänkt fira sig själv, har han tänkt fira Anders Sandahl, som fyller 25 idag. Grattis till Anders också. Själv ska jag ikväll fira Jonas, som fyller 30. Grattis Jonas. (Jonas är för övrigt den som insett det roliga i tröjmönstret ovan och knäppt av bilderna med min mobil, medan jag avnjöt den burkvitlökskryddade köttfärssåsen).

Nästan sommar

När det är sol och sommarvärme ute är det ju inte helt vältimat att sitta inne i ett redigeringsrum hela dagarna och redigera en dokumentär. Men igår lyckades jag i alla fall njuta ordentligt av eftermiddagssolen. Först var jag, Nat, Emma och Ebba på Coffee Dream och sedan drack jag och David vin (som heter Tall Horse men som har en giraff på etiketten, bara som en parentes) på en rödrutig filt vid näckrosdammen och spelade Jakten på den Försvunna Diamanten. Livet har sina goda stunder. Åh, vad jag önskar att jag inte just citerade ett stort multinationellt företag. Nåja, det är nästan sommar och alla är glada!

Världens bästa uppfinning...

...måste vara det som jag nyligen upptäckt i hyllorna bland burkmajs och taccoskal: Vitlök på burk. Det är sant, det finns! Det är en ganska liten burk, den kostar inte mycket, och den innehåller ett vitt klet som motsvarar 50 stycken färdigmojsade vitlöksklyftor. Fullkomligt genialsikt, av så många olika anledningar:

1. Man slipper pressa vitlöken och störa sig på att halva klyftan fastnar i pressen som sen inte går att diska rent hur mycket man än försöker.
2. Vitlöken på burk är ju redan kletig och födelar sig jämnt i kycklinggrytan/köttfärssåsen/dipen. Man slipper då de vitlöksklumpar som blir resultatet då man på grund av metoden i punkt 1 valt att hacka vitlöken med kniv.
3. Man får lyxen att äta vitlöksberikad mat väldigt ofta, något man INTE får om man inte har vitlök på burk. För vem orkar ta till metoderna från punkt 1 och 2 särskilt ofta? Nej just det, jag tänkte väl det.

Seså, gå och köp!
=)

Hipp Hipp Hurra

Idag fyller min mamma år! Efter ett underbart jobbpass på Ågrenska (jag låg i solen och åt glass hela hela dagen) var jag ute och åt med familjen och firade lilla mor. Sedan spelade vi kort (Casino) hemma på Ådäljan. Anders vann, vilket han alltid, alltid, alltid gör. Some things never change.. :)


Grattis älskade mamma!

Stockholm -snart kommer jag!

Whoa, jag är så glad!! Jag har fått praktik på DN! Mitt förstahandsval av de fyra sökta! Det är en sån sjuk lättnad, de senaste veckorna har varit så stressade pch pressade för alla i min klass. Vi har sänt direktsända nyheter i TV varenda dag, vi har sökt praktikplatser, valt specialkurs och hetsat ganska mycket över allt och alla hela tiden. Men nu är jag så glad över att kunna andas ut, det känns superbt. Jag är sjukt glad att få vara på DN och ser jättemycket fram emot att vara i Stockholm i höst. Jag gissar att jag kommer att bo i Göteborg sen "när jag blir stor", men eftersom jag bott här i hela mitt liv känns det så skoj att flytta till Stockholm bara ett tag sådär.

Stockholm är så trevligt och jag är säker på att vi kommer trivas tillsammans. Och Sofia bor ju där! Åh, det kommer bli så bra, så bra, så bra.

Jag var på en intervju idag på Sveriges Radio Göteborg också. Det var hur fint som helst, världens flashigaste hus och enormt trevliga människor. I eftermiddags ringde de och sa att jag fick platsen, och då fick jag faktiskt världens beslutsångest. Trots att SR var mitt fjärdeval och DN mitt första. Det är kanske troligare att jag i framtiden vill jobba på SR Gbg än på DN, men samtidigt är DN världens bästa merit. Man kan inte säga nej till det. Och Gbg är smidigt på många sätt men Sthlm är nytt och lite kul. Dessutom ska jag ju jobba med radio i sommar så jag kommer få massa go radioerfarenhet då...
Jag tog världens längsta lunch med David i en mysig källarrestaurang och sen åt vi årets första mjukglass i vårsolen på bryggan vid paddan-båtarna. Och efter det kände jag att jag faktiskt vetat hela tiden att det är till DN jag helst vill. Jag ringde radion, som till min Stora Lättnad sa att jag absolut inte stänger några dörrar hos dem, utan tvärtom är välkommen att höra av mig så fort jag är intresserad av att vara där. De sa att de tyckte att jag gjorde rätt som tog DN...haha. Lättnaden just nu är därmed helt enorm.

Det vill gärna bli bra. Otroligt bra. Livet funkar så verkar det som.

Sällskapsspelkväll

Sällskapsspel, rödvin och grymma vänner är en fantastisk kombo. Igår kväll var Martin och Justina här och spelade Carcassonne med mig och David.

Klubbklubb och sällskapsspelkväll

I lördags var det klubbklubbspremiär hemma hos Evelina. Klubbklubben är en klubb vi (Eve och Wiman, kanske?) startat för att testa klubbar i Göteborg man ännu inte varit på och se till att vi kommer ut och klubbar lite. Lördagen var skitkul, vi dansade loss hemma hos Evelina till fantastiska 90-talshits, Hanna välte en hel bokhylla med CD-skivor och sen hamnade några av oss på Uppåt Framåt trots att vi kom in en halvtimme innan de stänger, och några (däribland jag) hamnade på Nef.

Press i pressen.

Idag har jag varit på praktikintervju på GP, och sedan varit programledare i direktsänd TV. Rätt mycket stress för en och samma dag, men det var väldigt skoj. Jag trodde att jag skulle bli nervös inför sändningen men det blev jag absolut inte, kanske för att min programledarkollega Erik var så cool. Vi genomförde en bra sändning allihop och det var himla skoj!

Snart är 4 veckors TV-sända nyheter över och det ska bli lite skönt. Men det är faktiskt kul att få göra något i skolan som ändå är "på riktigt" (även om Öppna Kanalen kanske inte ska kallas "riktig"... en kanal som oftast kapas av religiösa galningar och som trots att de når 250.000 hushåll förmodligen inte har särskilt många tittare).

Nåja, våra nyhetsprogram är ju bra i alla fall. Hehe.

Vad gäller GP är det ju jättekul att vara kallad på intervju, men de andra tre som hittills också blivit det är helt otroligt duktiga och jag tror att vi har ungefär samma chans allihop, att knipa en av de två praktikplatser som finns. Det känns skönt att konkurrera med så bra folk ändå, då blir man ju inte lika knäckt om det blir ett nej. Det som talar till min fördel är definitivt att jag varit på Utland på kortpraktiken och att det gick så bra där. Det som talar till min nackdel är nästan samma sak: de vill eg inte ha nån som är så nischad på utrikes eftersom de i princip aldrig nyrekryterar till den redaktionen. En tjänst var 10:e år, och då brukar det gå till någon medelålders man som jobbat som korre och med utrikesjournalistik i ungefär trettio år. Där är man ju körd. Jag hoppas att de på GP förstår att jag såklart KAN tänka mig lokaljournalistik också, och att de väger in att jag faktiskt fick skitmycket eget ansvar på Utland.

Hjälp. Lite nervös är jag nog.

Havsöringspremiär

Idag har jag fiskat havsöring med David, Per och Kalle B. Jag och Per gjorde ett TV-inslag av det hela, vilket motiverade att vi kunde ägna en hel morgon och förmiddag åt att vara i naturen denna vackra aprilmorgon. Vi tänkte ganska länge att vi skulle få vinkla på att det inte fanns någon öring att få upp, men till slut träffade vi på en kille från Malmö som åkt till Göteborg enbart för havsöringspremiären, och kunde filma när han tricksade och fick upp en stor firre på land. Själva fick vi inget, men det blev ett bra TV-inslag till eftermiddagens sändning!

Hej igen.

När det är stiltje på bloggen i många dagar kan man lätt tro att det inte händer nåt skoj. Men det gör det. Till exempel har jag varit i Stockholm på en ypperligt härlig familjehelg som vi har varje år med alla mina kusiner. Vi shoppade lite, gick på Cosmonova, spelade spel och åt massor av mat. Mmm. Min släkt är go.

I övrigt har jag haft fullt upp med lite allt möjligt. Under påsken maratonjobbade jag hela helgen och förra veckan höll jag på att gå under av stress över alla val vi står inför hela tiden i skolan. Jag satt uppe till 4 i torsdags och filade på prakikansökningsbrev (efter den naturligtvis oerhört livsviktiga måndagspokern, som nu är på torsdagar). Blir spännande att se vart jag hamnar i höst, på praktiken. Den kan bli här i Göteborg. Det kan bli Stockholm. Vilket som känns ju riktigt fint, det kryllar av plus vilket det än blir. Som i "allt blir lättare om det blir här i Göteborg. Jag har en lägenhet, alla mina vänner och ett nytt gymkort som man inte kan frysa" eller "Stockholm är ju skittrevligt och hur ofta har man möjligheten att bo på en ny plats ett par månader, bara sådär? Dessutom bor Sofia i Stockholm och jag gillar tanken på att bo någon annanstans ett tag". Ja, ni ser, bara fina alternativ.

I morgon ska jag fiska havsöring. Det är premiär, både för mig och för havsöringen.

OBLIQ "Antenna", Releasefest!

I fredags var det releasefest för Antenna, Obliqs första album som är alldeles fantastiskt bra. Det var smockat med folk på Musikens Hus, massor av musiker, branschfolk, vänner, vänners vänner och stolta familjemedlemmar.
När Obliq drog igång på scen var jag en omåttligt stolt syster. Jag vet hur oerhört mycket tid, pengar, slit, passion och engagemang som ligger bakom skivan, och det gör mig lycklig ända ut i fingertopparna att få se min brors dröm gå i uppfyllelse med sådan bravur. Albumet har recenserats av flera tidningar och magasin i veckan och den har hittills enbart fått fullkomligt lysande recensioner. (Titta gärna på myspace.com, de har reklam för Antenna på förstasidan den här veckan. Under den tiden kan ni även pre-lyssna hela albumet där).

Jag älskar dig brorsan. Och jag är gränslöst stolt över dig.

J.

Igår kväll var J här. Jag bjöd på mat och visade min nymålade vägg och resten av min lägenhet som han inte sett förut. Han skrattade åt min gamla skrivmaskin och inspekterade maten i mitt kylskåp. Vi pratade och skrattade väldigt mycket. Det var mysigt.
Sen blev det väldigt mycket av allting, också. Samtidigt som det är både fantastiskt trevligt, roligt och härligt att ses, och underbart att prata, är det ju jobbigt. Och ganska mycket sorgligt. Och både konstigt och oerhört okomplicerat på samma gång, sådär okomplicerat som det alltid varit mellan oss och alltid kommer vara. Igår var vi väldigt glada ihop, och vi var väldigt ledsna ihop. Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här, men det går ju inte. Ibland blir det väldigt tydligt att ni faktiskt finns, ni som läser. Det är ju fenomenalt, men det gör det svårare att skriva ibland. Vi säger så.


Idag har vi sänt TV på riktigt för första gången i skolan (det var jättekul och gick sjukt nog riktigt bra) och sen har jag och Emma varit i Angered och gjort ett reportage om en boxningsklubb för Göteborgs Fria. Jag är för trött för att skriva mer än så om det.

Söndagar är bra dagar.

För då får man laga god mat, dricka vin och låtsas att det är lördagkväll igen. Söndagkvällar är på många sätt veckans skönaste dagar tycker jag.
Igår var just en sådan söndagkväll. Den innefattade förutom thaisoppa och vitt vin också del XIV i sjuttonkampen. Om jag inte förklarat tidigare vad sjuttonkampen är ska jag göra det nån dag -påminn mig. Det är en väldigt skojig kamp. Hur som helst var det dags för den fjortonde delen i den väldigt viktiga och ideligen ihållande kampen mellan mig och D, och igår var grenen grodhoppning. Små plastgrodor i glada färger skulle med vår hjälp ta sig från köksbordet, ner på golvet, ut i hallen, in i vardagsrummet via en U-turn, vidare in under och igenom bordet, och ner i en grön kopp. Det var tillåtet att gena genom luckan jag har i väggen, men det luckades, jag menar lyckades (en omedveten men jag vet, tråkig, ordvits) ingen av oss med. Efter en match som jag ledde marginellt men konstant lyckades David pluppa i sin röda groda i koppen aaaalldeles före min gröna och besvikelsen var enorm. Se bara så redo han var, Mr. Green, där han stod i startfältet på köksbordet:

Hiram -barberaren

Jag har tre saker att skriva om idag. Vi tar dem väl i bakvänd kronologisk ordning:

• I en veckas tid har jag stått och målat väggarna i mitt kök. Framför allt nattetid, för det är ju då man har tid, och nu är det äntligen klart! Trots att en tjej hemma hos Björn förra helgen upplyste mig om att det är ute med fondvägg nu, blev köket vitt med en olivgrön sådan. Mamma var här idag och hjälpte mig, sen kom pappa med pizza till oss, och när vi svullat i oss och berömt mina snygga väggar låg vi alla tre på min säng och glodde på slutet av melodifestivalen. Väldigt trevligt. Pappa blev lycklig när han förstod att Carola måste ha åkt ut. Ja det var då för väl. Mitt kök är jättefint och jag älskar att gå runt och ställa tillbaka alla saker som plockats ner. Nu fattas bara lite hyllor och sånt därnt. Jag är evigt tacksam att den gröna väggen efter strykning 3 faktiskt är olivgrön, och inte fläckigt bajsbrun som den var efter första. Bajs är inte så hett, tycker jag.
• Igår ringde jag Toni & Guy för att beställa klipptid. Eftersom jag förra gången blev klippt av en tjej med två färger och två längder i sitt hår (och resultatet av hennes klippning blev hjälmfrilla) var jag laddad till tusen för att se till att bli inbokad hos någon annan den här gången. Det var minsann inte så lätt. Den här L hade tydligen tusen lediga tider. Vilken surprise... Till slut fanns ingen annan utväg än att fråga om de inte hade nån tid hos någon av de -ännu- dyrare frisörerna. Det hade de, och det kändes lätt värt att betala en hundring extra för att få nån annan. Så idag klippte jag mig hos en mexicansk kille som hette Hiram och klippte hår som en gud. Han var så jävla noggrann och sa saker som "disconnect the fringe" och "give it a little more texture" kanske 350 gånger. Och sen blev det jättebra. Jag tror bestämt att jag skaffat mig en fast frisör att återvända till.
  
• Igår kväll var vi hos Martin och drack öl och tequila. Vi snackade rätt mycket skit, och sen diskuterade vi det faktum att vi snackade skit. Gruppdynamik är ju väldigt spännande, och pratade länge om våra egna och andras goda och mindre goda sidor. Plötsligt var klockan fyra och vi förstod inte hur den hade kunnat bli det. Vagnarna hade slutat gå, så jag och Per tog en taxi hem till vår del av stan. Ikväll känns det så jäkla rätt att bara ligga här i min säng, gotta mig i nerladdade serier och veta att jag i morrn kan gå och dona med mina prylar en hel dag. Mmmm.
  

Radio radio radio radio radio!

Whoaa, jag fick jobbet på Sveriges Radio och är hur glad som helst. Det är inte som trafikuppläsare, inte som nyhetsreporter heller, utan som programledare! Jag och David ska tillsammans ha "Morgonskiftet" i P4 i sommar, 4 timmar varje morgon under sju veckor. Vi får jättefria händer och får göra egna lyssnartävlingar, bestämma upplägg och göra roliga återkommande inslag, bjuda in liveartister i studion och prata om vad vi själva vill. Det känns verkligen som en dröm. Jag kan knappt tro på det, så skoj ska det bli!
Jag har ju aldrig gjort radio förut, så att de vågar tro på mig som programledare känns ju en smula spännande. En rätt stor smula, mer som en limpa. Jag är taggad som aldrig förr! Vi sänder från Jönköping så det blir till att hänga där måndagar till fredagar under dessa sju veckor. Det är en söt liten stad verkar det som. Den har kullerstensgator, en stor strand och en trevlig pir med restauranger. Och alla gånger jag har varit där (kanske totalt i mitt liv två eller tre gånger) har solen strålat från en klarblå himmel. Nu ska jag ringa barndomskompis-Per och se om man kan få hyra hans lägenhet där över sommaren.

Så över till en annan rolig sak. Jag hittade just en trevlig recension av Obliqs nya album Antenna. Den är från Eskilstunakuriren, 5 mars. (Återigen vill jag tipsa om releasefesten fredagen den 14 mars.)

Obliq

Antenna (Triada)

Låt er inte luras av omslaget eller det faktum att Martin Brändström från Dark Tranquility medverkar på den här plattan. Obliq spelar pop med elektroniska inslag och har mer gemensamt med Kent, 10 CC och 22 Piste Pirkko än något annat.
Bandet levererar tio bländande vackra och sköra låtar, snyggt arrangerade och synnerligen genomarbetade.
Och den numera berömda göteborgska popkänslan som artister som Broder Daniel och Håkan Hellström har fått det svenska folket att omfamna har även den sin plats på Antenna. Så fäll ut känselspröten och ge Obliq en rejäl chans.
Jörgen Bröms

Du vet väl att vi har Sveriges bästa kebabsås?

Jag är så jävla jävla glad. Jag måste bara få skriva det. Det är en sån härlig dag idag. Jag åkte hastigt och lustigt till Jönköping på spontantripp och solen sken som den alltid verkar göra där och vi åt pommespizza på evergreen och hälsade på min barndomskompis Per. Och så var jag på nån form av anställningsintervju på Sveriges Radio, vilket föranledde besöket i den rara staden vid Vätterns södra spets, och det verkar lite som att de vill ha mig. Vilket känns bisarrt, men så löjligt kul att jag bara vill hoppa omkring.
Tillbaka i Göteborg igen har jag också hunnit stå och vinka lite till en färja, skickat många många pengar till mina fantastiska människor i Nicaragua och nu ska jag snart brottas i sumodräkt med mina jobbarkompisar.

Tack livet för den här dagen.

Min granne är också en nattsudd

Klockan är halv fyra på natten och min granne spelar Robbie Willams och gamla klassiker på jätte- jättehög volym. Jag tycker att det är helt underbart. Inte låtarna just, utan fenomenet att kunna med att spela musik jättehögt på nätterna. Precis så vill jag att man ska ha det! Heja grannen!

Själv kom jag nyss hem efter en väldigt trevlig kväll på Uppåt Framåt. Vi började med förfest i Björns nya lägenhet i Amerikahuset, och fortsatte med Absint (björns fel) och trevligt umgänge på Uppåt. Jag tycker väldigt mycket om Uppåt Framåt, av en rad olika anledningar. 1. Det är trevligt folk, trevlig musik och en trevlig lokal. 2. Det är litet och trångt, och ändå får man alltid ett bord. Konstigt men bra. 3. Jag stöter alltid på min vän Ylva där. Alltid. Ylva är en vän jag tycker jättejättemycket om, men som jag träffar jättejättelite. Jag börjar fundera på om någon som driver klubben kanske har henne i en liten lucka i golvet, och plockar fram henne just när det kommer folk. Det verkar lite så. 4. De stänger klockan två. Det briljanta i det är att om man vill gå ut ännu mer än man redan gjort, är det två timmar kvar till klockan fyra (och inte en timme kvar, som när man är på ett ställe som stänger klockan tre), och vill man åka hem kommer man hem i rimlig tid. Så jävla smart.

Heja Uppåt Framåt, och Heja alla mina fina vänner. Jag tycker om er.

UPPDATERING 03.41:
Nu ligger mina grannar med varandra.. Jag hör dem. Det känns minst sagt märkligt att ligga här och lyssna på deras ljud. Vem vill ligga till Robbie Willams och gamla 80-tals-klassiker? Riktigt osexigt låter det. Själva musiken alltså. De andra ljuden låter ju... tja...sex-iga, I guess. Hä. Nu lyssnar de på Torn, med Natalie Imbruglia.
Ehum.... heja grannen? Heja heja.

Cellprovskontroll

Häromdagen var jag på min första cellprovskontroll. Jag brukar faktiskt inte vara rädd för så mycket saker i livet, men frasen "knipsa med en tång i livmodertappen" var rätt svår att få ur huvudet när jag satt på vagnen på väg till Munkebäckstorget. Det blev inte bättre av att det sista wiman sa var "uuh, det gör ont!".
Jag kom fram och satte mig i väntrummet, där ungefär 400 bebisar trängdes med sina mammor, och 200 gravida kvinnor som sneglade avundsjukt på de skrikande små barnen. En ung och snygg barnmorska kom förbi och ropade något namn, och jag hoppades alldeles innerligt att hon var den Linnea jag skulle träffa. Det var hon inte. Hon var en Christina. Jag satt kvar och tänkte att nu är det kört, nu får jag en vårdslös 60-årig tant som Nicole fick! Jag försökte fokusera på något annat än att jag snart skulle bli knipsad i livmodertappen, men det var inte så lätt. Efter att ha fyllt i ett "vilken P-typ är du?"-test som låg där, fick jag veta att jag är "Rörliga Rebecka", en aktiv tjej som reser mycket i världen. Sen kom Linnean jag skulle träffa. Hon var blond och ung och jag andades ut. Inte för att jag tror att medelålders barnmorskor behöver vara hårdhänta, men man vet ju aldrig. De kan ju vara det. Själva undersökningen blev ett stort antiklimax. Det kändes ju inte överhuvudtaget. Jag tror att undersökningen tog kanske 18 sekunder, totalt, och det gjorde absolut inte det minsta ont. Efteråt köpte jag tre avocados av min favvofrukthandlare och åkte hem.

Alla som har ett Z i sitt företagsnamn är töntar

Är det bara jag som hatar KakelPalatzets tv-reklamer? De säger "En smak av xxx (där xxx alltid är ett trevligt resmål, som exempelvis Marrocko), endast 799 kronor..."
... sen kommer den, dödsstöten: ".... per kvadratmeter! Med våra kök kan du... bla bla"

På den lilla stunden där emellan har jag alltid hunnit tänka "grymt, dit vill jag åka, oj gud vad billigt, vad braaa, åh vad skoj, undrar om man måste åka inom en viss tidsperiod, vem kan tänkas vilja hänga på?". Sen får man veta att det är en jävla kökslucka man får för det priset. Och blir irriterad och lite besviken. Detta har hänt mig tre gånger nu. Dumma, dumma kakelpalatzet.

Om sovmorgon, poker, manlighet, Obliq och bra dagar.

Att inte behöva vara i skolan förrän på eftermiddagen på måndagar borde skrivas in i grundlagen eller nåt. Det är så fantastiskt. Jag har sovit ut, solen strilar in genom min träpersienn på Stockholmsgatan och jag ligger här i mina härliga randiga olivgröna lakan på alla mina miljontals kuddar i grönt och guld och det är ändå två timmar kvar tills jag måste göra något. Såhär borde alla måndagmorgnar se ut.

Helgen har varit väldigt bra. Jobb fredag-lördag med mina änglar till ungar på Ågrenska. Sen Pokerturnering hos Jonas i lördags kväll. 12 personer samlades i en liten lokal och började stacka marker. 12 personer = 11 män och jag. Poker är en manlig företeelse, om ni inte visste det. Så är även whisky, vilket också plockades fram, och där är jag bra faktiskt. Jag gillar att sippa whisky ur snygga glas och samtdigt göra smarta bluffbettar, taktiska minibettar och vettiga foldar. Härligt. Turneringarna gick okej spelmässigt, kom strax utanför pengarna i båda.

Söndagen var det familjedag med familjen Lagerfors och D. Vi gick på bio och såg den nya Morgan Pålsson-filmen, sen käkade vi pizza och efter det satt vi helt tysta i soffan och lyssnade igenom hela Anders och OBLIQs nya skiva som släpps alldeles snart. Jag hade tårar i ögonen för jag var så stolt, men jag torkade bort dem lite snabbt. Man vill ju inte visa vilken fjant man är. Hela albumet är fullkomligt sagolikt bra och den 14 mars är det relesefest på Musikens Hus. Jag rekommenderar verkligen er alla att närvara.

(Man kan lyssna på albumets första singel, Among the crowd, på Obliqs hemsida. Man kan också lyssna på både den och andrasingeln The loneliest figure på bandets Myspacesida)

Nattsudden

Radion äter upp mig den här veckan. Det gör inte så mycket, för det är väldigt skojigt att göra radio. Verkligen. Men jag blir inte så aktiv i alla andra delar av mitt lilla liv.

I morgon ska jag och Per vara programledare i ett entimmes-radioprogram, som ska handla om segregation och utanförskap. Det ska bli väldigt spännande. Per var här ikväll och vi ägnade kanske tio minuter åt lite upplägg och prator inför sändningen i morrn. Sen tog Per en öl och kollade på UEFAcup-fotboll, och jag laddade ner lite nya avsnitt av diverse serier. Man måste faktiskt få ha ett liv också.

Nu tänkte jag skriva att jag skulle vara en ansvarsfull programledare som går och lägger mig tidigt, men klockan är visst två. Så det kan gå. Jag förstår aldrig vad som händer de där snabba timmarna efter tolv..
__________________
Sen jag skrev texten ovan har letat upp en kamerasladd (har mitt första riktiga foto-jobb i morgon), pratat i telefon och satt upp gardiner. Klockan är 02.36. Nu ska jag sova.

Replokalen i Gårda

Utgång igår, en ypperligt fin sådan. Jag hade på mig ett par vinröda pumps och var tämligen säker på att jag skulle dö av smärta innan jag nått spårvagnen. För säkerhets skull fanns converse och raggsockar i handväskan, man vill ju inte vara oförberedd. Jag mötte Johanna på Olskrokstorget och vi inledde kvällen hemma hos Martin L & Andreas, där vi halvtittade på melodifestivalen och drack rödvin ur Johannas medhavda Bag in Box. Sedan gick allihop till Uppåt Framåt och premiären av klubben Replokalen i Gårda, som med sitt alldeles fantastiskt briljanta namn var hela anledningen till att jag ville gå ut. Replokalen i Gårda visade sig vara riktigt bra, precis som jag tänkt mig och hoppats. De fina pojkarna i Samtidigt Som spelade på scen, Kitty Jutbring skällde ut Martin på toan med frasen "Jag HATAR när killar bara kan gå före kön sådär!" (när han gick till pissoaren) och i baren såldes turkos "punk-öl" för 45 kronor. I burk. Alldeles strålande.
Bäst av allt var att det var så många jag kände där. Från alla möjliga gäng. Det är kul att kombinera sina olika vänkretsar ibland, och det hela kändes mycket lyckat. David anslöt efter hemkomsten från grannlandet, och nån gång i slutet av kvällen stod han, jag och Martin L och spelade Black Jack inne på Sticky. Vi gick plus. Sen vinglade vi hem och när jag gick från taxin insåg jag att jag hade klarat av att gå i pumps hela kvällen utan att på något sätt avlida. Det är en seger, måste jag säga. Hurra! Jag trodde bara att flickor som exempelvis Karin F klarade av det, men tydligen kan även jag. En stor upptäckt.

Idag har jag lite ont huvudet, men det är ändå världens bästa söndag. Bara så ni vet. Per och David är här och jag ska laga min bästa svamppaj till dem. Sen ska vi "plugga" (Läs: spela sällskapsspel på mitt golv).

Barnförakt bland journaliststudenter

(Härom-)dagens bästa journalisttips från Malin Jonsson:

"Intervjua aldrig barn! De är helt dumma i huvudet... och de kan inte ens prata ordentligt!"

Polishmannen

Igår när jag kom hem stod en man utanför min port och meddelade att det kunde bli lite svårt att komma hem under eftermiddagen idag eftersom de skulle rengöra trapphuset och kleta på massa polish på golvet. På vägen hem idag funderade jag lite över detta. Jag hade ju inga planer på att hänga kvar i stan hela kvällen, så jag var fullt inställd på att ta mig in. Skulle mina converse bli kletiga? Skulle jag lämna märken efter mig som syntes så att någon arg tant sedan skulle kunna skälla på mig varje gång jag kom hem?

Nej, det kom inte på fråga. När jag kom hem stod nämligen polish-mannen här och vaktade så att ingen gick in. Jag fick helt enkelt inte tillåtelse att gå in i min lägenhet före klockan fem. Jag tog en promenad, handlade godis, hängde lite på pizzerian utan att köpa nåt, och kom tillbaka åtta minuter i fem.

-Det är åtta minuter kvar tills polishen har torkat", sa mannen.
-Okej, log jag, satte mig på stentrappan och fingrade på Ipoden.
-För polish är som målarfärg. Det är samma sak, bara det att det är genomskinligt. Annars är det precis samma. Du skulle ju inte vilja kliva i grå målarfäg, till exempel, sa mannen.
-Nej, det förstås. Jag väntar gärna, sa jag.
-Vi står här, varje dag, i fem timmar och glor och väntar tills polishen har torkat, fortsatte polishmannen.
-OJ, fick jag fram. OJ. Det låter inte så roligt.
- Nej, det är ju nästan som att stå och se målarfärg torka...

Sen erbjöd han sig att se om polishen var torr. Det var trots allt bara fem minuter kvar. Han bytte försiktigt om till ett par svarta små tofflor, som han noga förklarade var platta på undersidan och därmed okej att gå med. Efter en stunds inspektion bestämde han sig, två minuter i fem, för att jag kunde få gå in. Han bad mig ta av mig skorna, och följde mig upp. Jag log entusiastiskt och berömde honom för att det såg så rent och fint ut i trappen. Då log han som en sol och sa "Åh, tack, ja visst blir det?" och tackade mig sedan ytterligare tre gånger. Jag tror inte att alla människor har vett att visa uppskattning inför sin polish-man.

Kontenta I: Det är jävligt coolt att någon kan vara så urbota rar att han lyckas få mig att stå och frysa utanför min lägenhet i en hel timme när jag verkligen vill in, utan att jag blir det minsta lilla irriterad. Heja polishmannen!

Kontenta II: Jag bor i en lägenhet där de lägger fem lager polish i trappen då och då. Det känns ganska ombonat och trevligt faktiskt.

Min stora hemliga dröm, samt en liten fundering kring överkastets vara eller icke vara.

Sådär! Nu har min benlösa sängbotten på golvet förvandlats till en fantastisk dubbelsäng med sängstomme, nya apdyra påslakan, ett överkast (!), en filt och tusen kuddar. Pappa har varit här och hjälpt mig med sängstommen, medan jag tog mig an det minst lika svåra sängbordet. Det är ju inte direkt en slump att mitt hemliga drömyrke är möbelsnickare...!
(Okejdå, det var inte SÅ himla svårt. J brukade skratta åt mig i uppskattningsvis 38 minuter varje gång jag nämnde det där med möbelsnickare. Men jag är åtminstone väldigt bra på att "snickra" Ikea-möbler.)

Över till överkast: I helgen lät jag mor min köpa ett sådant åt mig, något man ju tror att man aldrig kommer använda. För att man är en lat jävel. Jag och mamma enades om att det är en generationsfråga, hennes generation har överkast på sängen alternativt ett sovrum dit gästerna inte går. Min generation bor alla i trånga lägengheter där man slänger sig på den överkastlösa sängen så fort man besöker någon. Men nu måste jag erkänna: det blev hur fint som helst med överkast! Sängen fick den här "Lager-på-lager-så-som-det-bara-ser-ut-på-hemtex"-looken. Mammor har visst alltid rätt.

Förmodligen världens bästa spårvagn (eller "Mitt nya kvarter")

Vet ni om att det finns en spårvagn i Göteborg som heter Johanna? Det gör det. Första gången jag såg den var förra veckan när jag och Johanna Wiman stod på Järntorget och hade filmat lite till vår sexfilm (se föreg inlägg). Johanna sa "Oj, kolla! Den heter Johanna". Jag tänkte "åh, den heter som du", men innan jag hann säga det högt kom jag på att jag ju också heter Johanna. Det är litegrann vår egen spårvagn. Den heter som oss.

Ikväll var vi några stycken hemma hos Calle-Sebbe. Vi drack öl och vin, tittade på när Martin gjorde sin Dallas-walk och pratade ganska mycket om klassangelägenheter som Sebbes skånska vänner förmodligen inte tyckte var så spännande. Och så kollade vi hur många som kan ställa sig upp från sittande läge utan att ta händerna i golvet. Det vara bara jag som kunde det. Det är mitt allra bästa partytrick och jag tror att gud lärde mig det som kompensation för att jag aldrig kunnat hjula.

När jag, Wiman, Ann och hennes David skulle åka hem berättade jag om Johanna-vagnen och precis då kom just den! Johanna-vagnen tog mig hela vägen från Kaverös hem till Bagaregården,och på den lilla promenaden från Redbergsplatsen fick jag chansen att småanalysera utbudet på Ånäsvägen som är något utav "mitt nya neighborhood". Det gav en hel del faktiskt. På min gata ligger:

• Retrobutiken "Retro", som har JÄTTE-fina saker. Lampor, stolar, tavlor, telefoner. Jag stod en lång stund och gluttade genom fönstret. Det såg ut exakt som det gjorde hemma hos min farmor och farfar på Galoppvägen 2b i Partille någon gång på nittiotalet när de båda fortfarande levde och farfar alltid hade en grönsvart kofta på sig.
  
• En fotobutik. Bra.
  
• Ett café. Väldigt praktiskt att ha i sitt närområde. Speciellt när det heter "Café med mera". Det låter ju väldigt praktiskt, men jag vet inte vad "mera" det är de erbjuder. Kanske är det en resebyrå, kanske ett bibliotek. Who knows?
• Sävedalens Boupptäcknings-bla bla. Jag vet knappt vad en boupptäckning är för något, men det märkliga är ju "Sävedalens". Jag är uppvuxen i Sävedalen och det ligger faktiskt inte här. Sådetså.
  
• Stork Zoo. De har en stor skylt med texten "Hund, Katt" så att man inte ska tro att de bara säljer storkprylar.
• En second hand-butik för böcker och skivor.
  
• Ett glasmästeri. Alldeles perfekt när man behöver en glasmästare som kan skära till en spegel med exakta mått när man köpt en konstig rostig spegelram i ett konstigt afrikanskt land och släpat hem den. Jag gör sånt då och då.
• Frisörsalongen Bed Head. Det finns nog en 3-4 frisersalonger (heter det frisersalong eller frisörsalong!?) men jag väljer att bara kommentera Bed Head, för dess coola namn. Alla vet ju att man är snyggast när man sovit på sitt hår. Klipper de "bed haircuts" lär de ju gå hem riktigt ordentligt hos kunderna.
• Videobutik med massa, massa filmer som man får hyra i fem dagar. De har öppet till 23 varje dag. Bara hela konceptet med att hyra film känns lite retro och lite trevligt, tycker jag.
• Någon form av cybercafé. Jag trodde inte att sådana fanns längre, eller alls, i Sverige.
• En hel stor butik med massa coola lampor.
• Ganska långt ner på gatan ligger det jag förmodligen kommer att ha minst nytta av: "Bygg och Anläggningsinstrument. Laser och geodesi". Förväntas man veta vad geodesi är?
• Ånäs pizzeria. Och en thairestaurang. Och en pizzeria till och ett kebabställe. Okej, det passar kanske inte så väl in med resten, men det är Faen så gott att ha lite restauranger och hämtmatsalternativ nära sin lägenhet. (Nu citerade jag Wiman, inte på hämtmatsgrejjen, men på "Faen").
  
• Sist men inte minst. Min närmsta närbutik: Karamell Gubben. Han säljer Lös Godis. Höhöhö. Det finns några tobaksbutiker till, som också särskriver. En heter "Blosset". Snyggt.
  

...och jag som var så sugen på att bo i Majorna för att få en gata med mysiga ställen på. Här har jag ju kommit till ett fantastiskt ställe! Och då är ändå inte Ånäsvägen NÅNTING jämfört med Danska vägen här i närheten, som jag inte ens börjat tänka på än. Där finns Lejonet och Björnen-glass och en möbelbutik, bland annat. Wohoo, jag har ett neighbourhood. Det vet man ju.

En liten film om att förlora sin oskuld

Den här veckan har vi fått fria händer att göra små kortfilmer i skolan och idag var det visning av dessa. Ämnen och teman blandades verkligen hejvilt. Skitskoj att se, alla var kanonbra.

Min och Jo´s film har balanserat på tråden mellan komik och allvar i vår lilla film med namnet "Första gången -en liten berättelse om att förlora sin oskuld". Den inleds med en lite novellfilm Bullen-stuk med Calle-Sebbe som helt fantastisk, skånsk berättare. Vi har bildsatt den med snygga hångelscener från Kommendörsgatan, där Johanna och Erik (tack Erik!) verkat statister. Erik ställde upp på det mesta, inklusive att kissa framför kameran. Roligt, tyckte vi.
Novellfilmen följs av två intervjuer där Chris och Emma i klassen berättar om sina sexdebuter. Väääldigt intressant kan jag berätta. Chris fick på nån minut in följade fraser:

"..det var med en tjej som hette Karin, i folkmun kallad Skabb-Karin. Lite orättvist, men ändå inte helt ogrundat".
"...jag var nöjd bara jag fick stoppa in min snopp någonstans."
och
"Jag tog ut den och åkte hem. Håret fladdrade i vinden och jag kände att.. ja, nu är det överstökat."

Christoffer Friman är en citatmaskin. Fantastiskt. Hurra!
Emma var också väldigt rolig, stort tack till henne också. Hon pratade väldigt ärligt och öppenhjärtligt, och sa bland annat att det "gjorde ont när hennes huvud dunkade i spjälorna i sängen" och "skit i ljusen, skit i musiken. Man vill ju inte höra Håkan Hellström dra igång när man ligger där".

He.

Rödvin och mormorskakor på Stockholmsgatan

Det har hänt ett flertal blogg-worthy saker den här veckan. Till exempel har jag flyttat, gjort en dokumentär om sexdebuter, invigt mitt nya kök med att laga världens godaste köttfärssås med D och traskat omkring på Coop med J när han handlade middag åt sin nya dejt. Om man ska följa kronologin borde jag berätta om alla möjliga saker, men nu skiter jag i kronologin och tänker endast blogga om min fina onsdagskväll i mina fina nya lägenhet.

Jag fick besök ikväll, av mansduon. De kom hit runt midnatt, efter att ihärdigt ha redigerat film i skolan hela kvällen. Jag bjöd på rödvin och mormorskakor, och en plats på golvet (eftersom jag hittils har ungefär en möbel i mitt vardagsrum) där vi snackade om tatueringar, kondomer, livet, oskulder, mobiltelefoner, tapeter, sex och annat intressant. (Ganska många av samtalsämnena kommer från inspiration av de kortfilmer vi just nu gör i skolan. Jag kommer förmodligen att berätta om min och Johannas sexfilm en annan dag.)

Här ska det ligga en bild på mig och mansduon. Det är en tjusig bild som vi tog med självutlösaren på min kamera. Om minneskortet (som är sprllans nytt och heter något med ultra och därför borde vara jävligt bra) hade funkat som det skulle hade den bilden legat här nu.

En sista sak: Jag lovar härmed att jag ska bli en bra bloggare igen. En sån som bloggar bra, och roligt, minst varannan dag och som varvar bilder och text på ett bra sätt. Det enda Ni behöver göra är att lova att läsa, jämt, och att kommentera, jämt, för när jag får många kommentarer väcks narccisisten i mig och jag blir alldeles till mig av fötjusning och vill blogga hela tiden. Och det har mänskligheten en hel del att vinna på, sägs det.

Dagens bild

Bexet Juni 2007