En gång om året har vi familjehelg med hela min nära släkt. Vi är rättså många nu för tiden, Linnea som kom för två veckor sedan blev den tjugofjärde familjemedlemmen. Mitt sjätte kusinbarn. Har alltså sex stycken små trollungar att leka med när vi ses allihop - mycket nöjd med det upplägget. (Ja, jag har noterat att min blogg visst huxflux har förvandlats till en bebis-/barnbildsblogg de senaste veckorna. Men kan inte hjälpa't, det kryllar ju av gulliga barn. Misstänker att mitt omedvetna jag kör en kampanj för att förkasta det där med att göra karriär ett gäng år innan man skaffar kiddos. Andra tecken på ett visst barnlängt: när jag hör mig själv säga "Ni kan väl skicka upp barnen till oss en helg så att vi kan f... jag menar DE kan få gå på Liseberg?")
Den här helgen var en sån där helg när det regnade hela tiden. Det regnade och regnade. Men det gick att bada, och att försöka fånga abborrar med håv. Och det gick att duka långbord i ett stort vitt tält och lyssna på smattret och tänka på hur glada mormor och morfar hade blivit om de sett oss sitta där allihop på en och samma gång, vid stugan som de byggde för mer än femtio år sen.
I pausen mellan regnskurarna promenerade vi på slingriga grusvägar till grannbyn Ekenäs, där en tjej öppnat en liten butik i en gammal lada i sin trädgård. Tänkte uppmana er att åka dit om ni har vägarna förbi, för det var väldigt fint, men man har ju liksom inte "vägarna förbi" Ekenäs. Om man säger så. Men jag tänker i alla fall passa på att knalla dit varenda gång vi är i Bexet, det kan ju vara så att man råkar vara i akut "behov" av ett fint kakfat eller en ljuslykta eller så.
