Så här känner jag inför Sverige just nu.

 

Jag skäms, å det grövsta. Jag är ledsen och jag är förbannad.
Fy fan för er som röstat in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag. Fy. Fan. 

VIKTIGT!

Om tre dagar är det val i Sverige. Mycket tyder på att Sverigedemokraterna kan bli vågmästare och ta mandat i riksdagen. Detta är inte okej.

Högerpopulismen har fått fäste på flera håll i europa, ett skräckexempel är ju här i Schweiz, där partiet SVP (som bland annat låg bakom det ökända minaretsförbudet i november förra året) har blivit landets största parti.

Så för bövelen: gå och rösta i helgen! Eller du som är i utlandet: skicka in din poströst, gå till ambassaden, vad som helst. Det finns ingen ursäkt för att inte rösta. Det spelar roll, det spelar till och med jättestor roll.

SVT och SR har ett samarbete som de kallar Valpejl. Det är en sajt där man kan ta ställning i 50 olika frågor och få fram ett resultat för vilka partier man sympatiserar mest respektive minst med. Skitbra! 

(Skönt att se att procentsatsen för de olika partierna såg ut precis som väntat.)

Idag har David...

...köpt en sån här! Han har velat länge och väl mellan en iPhone och en android-mobil, och det blev alltså det senare, en HTC Desire. Han erkänner själv att han frångår alla principer och överger Apple den här gången enbart för att han vill vara lite unik och haka på den allra senaste trenden. ;)

Själv är jag ju uppfylld av en gränslös längtan efter en iPhone och kämpar mellan valet att köpa en nu, eller vänta några månader tills de släpper den nya versionen. Kruxet är förstås att inget vet säkert när det blir, även om det spekuleras vilt på nätet. Står man ut att vänta några månader till? Och är inte den gamla (bulliga, plastiga) iPhonen lite snyggare än den nya (platta, aluminiumiga)? Ser den ens ut som de tror i länken...? Och kommer den att kunna låsas upp och användas i flera länder, som jag behöver? Annars blir det ju verkligen kris.

Ja, det här med val är inte min starka sida. Tur att jag inte måste bestämma mig på studs. Nu: ost-fondue och Svenska Hollywoodfruar. (Förresten har fru Montazami börjat blogga, här. Lyckan!)

Fy.

Idag skäms jag något oerhört över att bo i det här landet, av den här anledningen.

Schweizarna (framför allt de här i den tyskspråkiga delen) röstade igår igenom ett förslag som innebär att Schweiz blir det första landet i världen att totalförbjuda byggandet av minareter. Det hela känns så obildat och främligsfientligt att jag blir bestört.

De här reklambilderna hänger lite överallt här i Bern och budskapet går ju fram med all önskvärd tydlighet. Riktigt obehagligt.

Hurra för Obama!

Jag satt uppe halva natten och kollade på valet, så fantastiskt skönt att det gick vägen. Det har varit synnerligen kul att jobba med utlandsnyheter just idag! Morgondagens tidning blir verkligen en att spara och visa barnbarnen. "...Första svarta presidenten, kan ni tänka er att alla före honom hade varit vita gubbar i övre medelåldern. Ja, alla! Varenda en."
Det känns kul att få vara med och göra den tidningen!

Jag och Martin hamnade i en diskussion igår natt under valvakan, och den handlade om att någon på tv tyckte att det är märkligt att vi bryr oss så mycket om det amerikanska valet, nästan mer än om våra egna val. Martin höll med om det, men jag tycker inte alls att det är konstigt! Verkligen inte. Jag menar, självklart är det svenska valet viktigt för oss. Men hur mycket påverkar det oss konkret -egentligen? Inte jättemycket. Dessutom är vi 9 miljoner invånare, och inte så värst många fler än så påverkas av vilket styre vi har här.USA har drygt 300 miljoner invånade och många av dem kommer i allra högsta grad påverkas av vem som styr i Vita huset. Dessutom berörs en stor del av övriga världen av vilka utrikespolitiska beslut som fattas av USA. Visst, den partipolitiska bredden är inte gigantisk i USA, men valresultetet påverkar sjukt många människor. Och det gör det amerikanska valet intressantare för mig personligen än det svenska valet. Åtminstone minst lika intressant. Inget av dem påverkar egentligen mitt dagliga liv, och då blir förstås det beslut som påverkar hundratals miljoner människor, viktigare än styret i mitt eget land, där invånarna dessutom har det förhållandevis fantastiskt om man sätter det i relation till andra delar av världen.

Hur lokalpatriotisk ska man vara? Hur resonerar ni?

Hej igen.

När det är stiltje på bloggen i många dagar kan man lätt tro att det inte händer nåt skoj. Men det gör det. Till exempel har jag varit i Stockholm på en ypperligt härlig familjehelg som vi har varje år med alla mina kusiner. Vi shoppade lite, gick på Cosmonova, spelade spel och åt massor av mat. Mmm. Min släkt är go.

I övrigt har jag haft fullt upp med lite allt möjligt. Under påsken maratonjobbade jag hela helgen och förra veckan höll jag på att gå under av stress över alla val vi står inför hela tiden i skolan. Jag satt uppe till 4 i torsdags och filade på prakikansökningsbrev (efter den naturligtvis oerhört livsviktiga måndagspokern, som nu är på torsdagar). Blir spännande att se vart jag hamnar i höst, på praktiken. Den kan bli här i Göteborg. Det kan bli Stockholm. Vilket som känns ju riktigt fint, det kryllar av plus vilket det än blir. Som i "allt blir lättare om det blir här i Göteborg. Jag har en lägenhet, alla mina vänner och ett nytt gymkort som man inte kan frysa" eller "Stockholm är ju skittrevligt och hur ofta har man möjligheten att bo på en ny plats ett par månader, bara sådär? Dessutom bor Sofia i Stockholm och jag gillar tanken på att bo någon annanstans ett tag". Ja, ni ser, bara fina alternativ.

I morgon ska jag fiska havsöring. Det är premiär, både för mig och för havsöringen.