Min stora hemliga dröm, samt en liten fundering kring överkastets vara eller icke vara.

Sådär! Nu har min benlösa sängbotten på golvet förvandlats till en fantastisk dubbelsäng med sängstomme, nya apdyra påslakan, ett överkast (!), en filt och tusen kuddar. Pappa har varit här och hjälpt mig med sängstommen, medan jag tog mig an det minst lika svåra sängbordet. Det är ju inte direkt en slump att mitt hemliga drömyrke är möbelsnickare...!
(Okejdå, det var inte SÅ himla svårt. J brukade skratta åt mig i uppskattningsvis 38 minuter varje gång jag nämnde det där med möbelsnickare. Men jag är åtminstone väldigt bra på att "snickra" Ikea-möbler.)

Över till överkast: I helgen lät jag mor min köpa ett sådant åt mig, något man ju tror att man aldrig kommer använda. För att man är en lat jävel. Jag och mamma enades om att det är en generationsfråga, hennes generation har överkast på sängen alternativt ett sovrum dit gästerna inte går. Min generation bor alla i trånga lägengheter där man slänger sig på den överkastlösa sängen så fort man besöker någon. Men nu måste jag erkänna: det blev hur fint som helst med överkast! Sängen fick den här "Lager-på-lager-så-som-det-bara-ser-ut-på-hemtex"-looken. Mammor har visst alltid rätt.