Müsli med juice, någon?

Serviceyrken kan verkligen få en att inse hur märkliga människor är. Jag har ju extrajobbat på ett hotell här i Bern och igår jobbade jag mitt sista pass. Jag kommer sakna medarbetarna och den vrålgoda frukosten, men det finns också en lång rad företeelser jag inte kommer sakna fullt så mycket. 

Jag har listat några av de märkligaste sakerna som hotellgäster mer eller mindre frekvent ägnar sig åt, och kan redan på förhand avslöja slutsatsen; människor är freaks! Såhär kan du göra om du vill irritera personalen: (Samtliga scenarios är copy-pastade direkt från verkligheten.)

* Du står vid buffén och plockar mat. Du kommer till osten. Där ligger en gaffel att plocka med, och då tänker du "den här behöver jag!". Sedan tar du med dig gaffeln till din egen plats. De andra får ta ost med fingrarna. (Freak).

* Eller så står du vid müsslin. Du häller upp. Du ser mjölk och åtta sorters yoghurt, tvekar lite. Funderar. Går sedan fram till juice-behållaren i närheten och fyller din djupa müsslifyllda tallrik med - ja - apelsinjuice. (Freak).

* Du har ätit upp och ska lämna frukostsalen (och är en vuxen människa). Du reser dig upp, oförsiktigt, så att stolen far bakåt. Inte lite, utan uppskattningsvis en meter från bordet. Du rättar inte till den (vem skjuter på allvar inte in stolen efter sig?) (Freak).

* Juicen. Verkar helt omöjligt för människor att bara ta ett glas, fylla det och gå till sin plats. Istället gör folk något av följande: 

1. Ser att glasen är små (det är de!) och kräver att få ett större. Idén att ta en kaffekopp istället har ingen någonsin kommit på.

2. Ser att glasen är små, vill demonstrera att detta ogillas genom att ta fem-sex glas med sig till sin plats.

3. Sist men inte minst har vi de som tar upp ett glas, fyller det med juice, dricker ur och sedan ställer tillbaka det bland alla rena. Händer mycket, mycket oftare än man kan föreställa sig. Freakish!

* Du ser att frukosten serveras fram till 10. Du går ner 09.59, vilket är helt fine. OM du tar allt du vill äta direkt, och sedan sätter dig på din plats. Att plocka åt sig en smörgås, och sen 10.26 komma på att du nog vill ha en till, är inte okej. Då är du ett freak. 

* Du tar med dig dina fyra hundar som lägger sig precis vid dörren där de andra gästerna går in. Du flyttar inte på dem. Du upprepar detta beteende ett par morgnar i rad. (Freak).

* Du gillar ändbitar av brödet. Du hittar bara en. Du ber personalen att skära upp fyra ändbitar till. 

* Du är vänlig nog att ta med dig din disk till diskvagnen. Där ser du en stapel tallrikar, en hink med bestick och så vidare. Du väljer att ställa ner allt precis som det är, och tar då upp ungefär 50% av diskvagnens totala areal med din disk.

* Du ber tjejen i köket att "hålla dig sällskap" medan du dricker ditt kaffe (eller äter din tallrik müsli med juice).

* Du tar med dig dina egna CD-skivor och spelar dem i stereon som står vid ena väggen. Högt. När personalen sänker så smyger du dit och höjer igen. Musiken är givetvis askonstig.

(Freak). (Freak). (Freak). (Freak). (Freak).

Jag skulle kunna ge exempel i all evighet. (Men, i ärlighetens namn är de allra flesta väldigt trevliga, positiva och uppskattande. Det är bara - likt en Idolaudition - roligare att rikta strålkastarljuset mot den märkliga men ack så underhållande delen av människoskaran. Freaks finns det som bekant gott om.)

Behave, peoples!

Mmm, jordgubbsarmar

Jag jobbar ju lite extra i frukostmatsalen på ett hotell. Det här med dricksen funkar såhär:

* Pengar som lämnas kvar i rummen (så som man gör, ni vet) tillfaller städtjejerna (även om det är jag som hittar dem när jag hjälper till i rummen.) 

* Pengar som någon gäst lämnar över till mig personligen efter att ha knallat in i köket där de inte ska vara, och räckt över dem till mig (så som ingen hotellgäst i världen någonsin har gjort, ni vet) tillfaller mig. 

Hence: not so much dricks. 

Tills idag. Idag kom en gäst tillbaka från en shoppingrunda i stan, plockade fram en stor fluffig rosa presentförpackningsdröm från Body Shop och räckte över den till mig i en fin påse. Massor av väldoftande skönhetsprodukter för att jag, tja, svarade trevligt på tilltal i morse nån gång mellan kaffet och gruyèren? Jag vet inte riktigt, men det går ju bra ändå. Det gör det ju.

"Hotellet" -följetongen del III

Nya karaktärer spottade i hotellets frukostsal den här veckan:

Fransmannen som ser ut precis som klichébilden av en ung parisare; svart krulligt hår, varje dag väldigt trendiga kläder helt i svart, bland annat uppvikta byxor som blottar skorna utan strumpor i. Mycket franskt. Och, icke att förglömma, svarta Ray Bans inomhus mycket tidigt på morgonen. Som han inte tar av sig någon gång under sammanlagt fyra morgnar. Fantastiskt!

Mindre fantastiskt: Den medelålders belgaren som tvångsmässigt ger läskiga "komplimanger" i stil med You are VERY nice (tar en på armen och ler) och Sometimes you dont see things with your own wife that you see with other women, like you (vad svarar man då?).
Idag skulle han äntligen resa hem och jag tvingade mig själv att säga Bye, nice to meet you. Då svarade han med it was nice to SEE you. You have very nice... och gjorde en lodrät vågrörelse likt formen av en kropp i luften med ena handen. Jag ville dö en smula. Sen tog han en halv kopp kaffe i taget, i fem omgångar, tills hans fru kom och undrade varför han åt frukost i en och en halv timme.
Efter att en fransos, också medelålders, förra veckan ville att jag skulle ringa honom om jag åker till Paris på semester trodde jag att jag nu skulle slippa den här typen av män. Men tydligen finns det fler.

Räddade morgonen gjorde dock en grupp män och kvinnor från flera afrikanska länder, som varit i Bern på konferens med Internationella Post-unionen. Liksom alla andra morgnar började allihop med att säga "Maaning, howa yoou?" till mig och de såg alla lite förvånade ut när jag faktiskt svarade (parentes: Är how are you lite som "how do you do?" -en sån där fråga man inte ska svara på?)
Trevligt hur som helst. I morse hade de lärt sig att säga hejdå på tyska; "tschüss", men de uttalade det "schiss"och sade det med världens största solskenssmiles. Att höra "schiss, schiss, schiss" i kör hela morgonen gjorde mig glad hela dan.

Tveklöst konstigast under veckan var att min chef fyllt i att jag ska betala skatt till schweiziska kyrkan, för han "antog att jag var kristen". (Que!?) I Schweiz har alla tydligen en religion. När jag sa att jag inte är religiös såg han lite förvirrad ut och meddelade att han nog hade "gissat fel". Jag blev omåttligt sugen att fråga om han inte tyckte att det var uppenbart att jag var hindu, muslim eller zen-buddhist, men avstod. Så nu får jag betala skatt till schweiziska kyrkan "ett tag, tills de hunnit ändra i pappren", vilket i Schweiz kan vara precis hur lång tid som helst. Mycket, mycket, mycket märkligt.
_____________________________

För övrigt har vi eminent Sverige-besök här nu i form av Emma, Davids lillasyster! Det är väldigt roligt och som krydda på moset hade hon med sig världens mest gigantiska påse med lösgodis, mörk sirap så att jag kan baka bröd, och nya Buzz-spelet till PS3:an. =) Daniel och Linda var här och invigde igår kväll och spelet uppföljde alla förväntningar. Vi har definitivt en quizzhöst att vänta.

SCHISS!

"Hotellet" -följetongen del II

Dagens roligaste på jobbet:
En amerikansk kvinna som trodde att stereon i frukostsalen var en brödrost. Trots att Lady Gagas Paparazzi ljöd ur den med tämligen hög volym. Hon stod där med sina bröd och stirrade så länge att jag fick gå och tala om att det är en radio. ("oooh, ok, thought it was the toaster!")

Sen hände dagens klart minst roliga - takvåningen i huset bredvid hotellet brann ner. Jag gick ut för att slänga soporna när man kände röklukt och då hade någon just ringt brandkåren. Sen sa det bara boom och så var våningen övertänd. Ruggigt.

Mitt nya jobb!

Jag har ett sådant ju! Minns inte om jag nämnt det, men jag är numer frukostvärd (-inna, heter det kanske?) på det här trevliga lilla hotellet i stan.

Jobbet går ungefär ut på att jag håller koll på frukostbuffén, och sen diskar jag, städar och donar i köket. (Dona! Det bästa jag vet liksom). Ibland hjälper jag till att byta sängkläder i rummen också. Det hela är klockrent, jag älskar semimonotona arbetsuppgifter.

Bäst är att gästerna är så roliga och att jag verkligen får öva mina språk. Pratar mest tyska men har redan använt spanskan och den mikroskopiska mängd franska jag kan. Och engelska såklart.

Roligaste slash konstigaste arbetsuppgiften är att jag 7.30 varje morgon ska knacka på rum 207. Det är för att väcka mannen som bor där, så att han hinner iväg till jobbet. Vad är det för fel på mobilalarm/väckarklockor? undrar jag varje morgon. Ingen vet svaret. Ingen vet heller hur länge han bott där, eller varför, men tydligen bor han där året runt.

...vilket även en av de anställda gör. Min andra dag på jobbet kom han hem full 9 på morgonen när han skulle börja jobba. Han stötte lite på mig och sluddrade. Då sa det rara paret som äger hotellet att han skulle gå och lägga sig, log ursäktande mot mig och förklarade att han ibland gör så när han fått lön.
Den här mannen brukar säga till mig att Marthahaus är det BÄSTA stället man kan jobba på, för att det är som hemma. (Varje gång biter jag mig i läppen för att inte säga "Vad skulle det annars vara som? Du bor ju i 407:an")

Alla som jobbar där verkar vara trevligheterna själva. Tex tycker de att det märks att jag är intelligent - ja, det sa så - för att jag självmant förstod att jag skulle ta fram en yoghurt av varje sort och inte åtta av samma. Härligt med lagom höga krav.
Aruna som lärde upp mig hävdade också att mitt ansikte var vackert (trots att jag förkyld, svettig och oduschad såg ut ungefär som en rutten frukt i nyllet). Snällt.

Lustigaste gästerna: amerikaner. I alla fall vissa. De utmärker sig ofta genom att fråga konstiga saker (som hur många sorters kaffegrädde till kaffet vi har och om de kan få is istället), ha en collegetröja knuten över baken och inte prata ett ord tyska. Folk från alla andra länder lär sig liksom att svara "morgen" när man säger det till dem på morgonen.

... utom möjligen japanerna, som måste ses som de mest förvirrade/tystlåtna bland gästerna. Och de mest pratglada är australiensarna, som gärna pratar om vädret hemma i Oz. Allt är som man tror.

Gästerna är verkligen blandade - businessgubbar som aldrig plockar undan efter sig, backpackers, äldre par på weekend (pratar alltid med mig), unga förälskade par och barnfamiljer.

Det är perfekt, jag jobbar två-tre dar i veckan och vill jag jobba mer eller mindre eller andra dagar kan jag bara säga till. Det är faktiskt roligt och arbetstiderna är bästa någonsin; 6.30 - 13.30.
När jag går upp 05:35 är det så tidigt att det känns som ett event, typ oaah kolla mig, jag är vaken! och sen när man slutar är det fortfarande tidigt på dagen. Och lönen är ca 180 spänn i timmen. Och skatten är lägre än Glocalnet. Jag gillar skatter men just nu klagar jag inte.

Ja, det var det. Bäst jag sover lite så att event-känslan i morgon bitti inte byts ut mot tröttma. Hemska tanke.