Nicole har varit här och hälsat på och det var fantastiskt från början till slut. Superskoj att få visa vårt nya hem, vår sköna stad, vår goda mat och våra gulliga kossor.
Och våra berg såklart. I fredags vandrade vi till den absoluta toppen av Stockhorn, som trots att det inte tillhör något av de riktigt höga bergen här ändå är högre än Kebnekajse. 2190 meter. Vi åkte dock linbana till hälften så att vi bara behövde gå den goaste biten, den med mest smashing utsikt. Sofia hängde på och även Ingvild (Robins Ingvild för er som vet), en norsk kompis till oss som pluggar i St Gallen den här terminen.
Redan i bilen när alperna tornade upp sig som en allt tydligare kuliss utanför rutorna sa Nicole att hon inte tyckte att det såg ut att vara på riktigt, utan mer som att någon satt upp en snygg plansch. Overkligt liksom. Och det är det ju faktiskt.
Vi smygstartade visserligen vandringsstråket redan i torsdags med att knalla upp för ett av våra två "hemmaberg": Gurten. På toppen drack vi Oboy och en liten Jägermeister som Nicco köpt på flygplatsen, och så tittade på alla knalliga höstlöv.
Igår kväll körde jag Nic till flygplatsen i Zürich och vi konstaterade att vi faktiskt hunnit hur mycket som helst på fyra dagar. Utöver att beskåda naturen har vi också spanat in Bern såklart, fikat, druckit vin, pratat, kollat på film, sett Floorball Köniz vinna sin match mot Chur Unihockey med 11-6 (hurra hurra, det borde nästan ha fått ett eget inlägg) och vi firade segern med en utgång i lördags kväll. Männen satt hemma hos oss och spelade tv-spel, men jag Nicole och Sofia gick till Turnhalle (den ombyggda gympasalen, min favoritbar!) och träffade på massor av halvbekanta människor. Skoj!
Vi avslutade på Papa Joe´s med nachos, öl och nostalgi-skvallrande från den gamla goda tiden i Sävehof och på Vallhamraskolan. 
Nicole: TACK, du är bäst.
Klättra i träd har ju alltid varit kul. När vi var små fanns det flera klätterträd runt Ådäljan som vi brukade klättra i. Ett kallades E-trädet av de äldre barnen och vi yngre fick aldrig veta varför. Vi gissade och gissade och gissade men jag undrar än idag vad det stod för. Hur som helst var det ett perfekt träd, med massor av "sittplatser" högt upp.
I ett annat träd hade vi ett hierarkiskt system som gick ut på att äldst sitter högst upp. Eftersom Martin, Kristoffer (som jag kallade Kristoffel) och Sofia G alla var äldre än jag och min bror satt vi rätt långt ner. Men jag minns när nån av de stora inte var där och man fick hoppa upp ett snäpp: oh denna glädje.
I lördags klättrade vi i träd här i Bern; jag, Sofia, Andreas och Philipp. De har nämligen en trädklätterpark i utkanten av stan. Vi tog på oss selar, lärde oss hur man gör och sen var det bara att klättra omkring högt ovan jord, kasta sig i lianer och åka mellan trädtopparna hängades i vajrar. Helt sjukt roligt.
Kvällen avslutades med mat, vin, grappa och TP på tv-spel hemma hos Sofia och Andreas, och sen ett par öl på en bar som är en omgjord gympahall mitt i stan. Den här stan bjuder på så mycket oväntat.
