Ny grej i tillvaron här: förvärkar som gör liite ont! Detta hände mig i förrgår och jag kände mig helt ställd hela dagen. Med Nils vill var jag ganska opåverkad fram till att vattnet gick på kvällen nio dagar efter BF. Hade såklart haft sammandragningar men inga som kändes. Men i tisdags kunde jag plötsligt förnimma den där förlossningssmärtan, hjälp.
Har förstås googlat mig till att detta är vanligt och särskilt andra gången, så tror nog fortfarande att le bebe tänker komma först efter påsklovet som det är tänkt. Vi får se, vi får se. (Hur var det för er som läser här?) Ongen är i alla fall hjärtans välkommen när hen behagar och "färdig" nu ju, men vill såklart helst att den ska växa på sig lite till. I morrn går vi in i v 37.
Vi har inte riktigt gjort några konkreta förberedelser än (kanske dags!?) men insikten om att det kan sätta igång när som helst har nu fått mig att plocka fram Nils bebiskläder ("å kolla den är sååååå söööööt mamma, så liiiiten"), slänga ner lite grejer i en förlossningsväska samt tänka att vi måste leta upp och skruva ihop spjälsängen. Snart så, lilla lillunge, är vi redo!
Och så ska vi ju bygga en altan också, hehe, he. Drar igång förarbetet på lördag. Det är fortfarande minusgrader ju men nu verkar det gå att börja lite smått ändå. Äntligen.
Jag har i alla fall lyckats varva ner tempot lite på sistone tror jag, även om det inte låter så. Senaste veckan har jag och A både hunnit gå ut och äta på Totale en vardagskväll för att fira femårsdagen samt få ett barnfritt dygn på helgen. Nils sov över hos mina föräldrar (som han älskar detta, var så pepp både före, under och efter) och vi var på 35-årsgalej på lördagskvällen. Såklart skoj att gå på fest, men det är liksom inte samma sak när man är tre veckor från förlossning, lite trött och dessutom spiknykter i en samling karaokestinna festprissar. Jag hade iaf en bundsförvant i samma situation, i J! Det allra, allra härligaste var att ta bilen hem (enda perken med att inte få dricka öl, tänker jag?) och sedan sova hur länge som helst. Mmmm.
Och att få hänga med den här människan obviously.
Har förstås googlat mig till att detta är vanligt och särskilt andra gången, så tror nog fortfarande att le bebe tänker komma först efter påsklovet som det är tänkt. Vi får se, vi får se. (Hur var det för er som läser här?) Ongen är i alla fall hjärtans välkommen när hen behagar och "färdig" nu ju, men vill såklart helst att den ska växa på sig lite till. I morrn går vi in i v 37.
Vi har inte riktigt gjort några konkreta förberedelser än (kanske dags!?) men insikten om att det kan sätta igång när som helst har nu fått mig att plocka fram Nils bebiskläder ("å kolla den är sååååå söööööt mamma, så liiiiten"), slänga ner lite grejer i en förlossningsväska samt tänka att vi måste leta upp och skruva ihop spjälsängen. Snart så, lilla lillunge, är vi redo!
Och så ska vi ju bygga en altan också, hehe, he. Drar igång förarbetet på lördag. Det är fortfarande minusgrader ju men nu verkar det gå att börja lite smått ändå. Äntligen.
Jag har i alla fall lyckats varva ner tempot lite på sistone tror jag, även om det inte låter så. Senaste veckan har jag och A både hunnit gå ut och äta på Totale en vardagskväll för att fira femårsdagen samt få ett barnfritt dygn på helgen. Nils sov över hos mina föräldrar (som han älskar detta, var så pepp både före, under och efter) och vi var på 35-årsgalej på lördagskvällen. Såklart skoj att gå på fest, men det är liksom inte samma sak när man är tre veckor från förlossning, lite trött och dessutom spiknykter i en samling karaokestinna festprissar. Jag hade iaf en bundsförvant i samma situation, i J! Det allra, allra härligaste var att ta bilen hem (enda perken med att inte få dricka öl, tänker jag?) och sedan sova hur länge som helst. Mmmm.
Och att få hänga med den här människan obviously.
 |
| Apropå denna bild: visst skulle det vara fint med en grå linnegardin i en takskena där längst bort till vänster? Eller ska vi nöja oss med att sätta upp gardiner i sovrummet? Hmm, kan inte bestämma oss. |
8 kommentarer:
Så spännande det här!
Jag hade mycket förvärkar med Ben som är fem. I flera veckor, men en dag, på BF så tilltog de i intensitet och tio timmar senare var han där. Jag kan inte riktigt säga att jag kände någon skillnad den dagen, mer än att jag trotsade de där värkarna och drog tvååriga Fred upp för en pulkbacke ca tusen gånger (okej kanske sju) och var olidligt sugen på semla.
Jag har bara fött en unge men var prick stensäker på bli igångsatt två v efter bf då min mamma blivit det med alla sina tre barn. Hade noll sammandragningar eller förvärkar. Vaknade 06 en morgon 5 dagar före bf och ba ”aha, så här känns en förvärk alltså”. Somnade om. Hade kanske två till innan lunch, det här var en midsommarafton. Vid tre-fyra på eftermiddagen började jag ana ”oråd” och ställde in midsommarfirandet. Runt 18 eller så hade jag väldigt oregelbundna värkar och sen gick först slempropp och därefter vatten kanske vid 21. Segade på hemma och vägrade ens ringa BB innan vattnet gick pga så så itutad att förstföderskor alltid har en långsam start och BB bekräftade med ett typ ”Jaja, ring imorgon du”. Kl 23 hade jag regelbundna smärtsamma värkar och min kille tvingade mig att prata med BB igen, jag var mest så livrädd för att bli hemskickad att jag inte ville åka in. 23.40 hade pappan fått nog och ringde taxi. Ramlade typ in på BB och dom ba ”ojoj, bäst du får ett rum direkt. Sen stannade det av lite men 05.37 på morgonen hade jag en bebis på bröstet. Ingen dramatiskt snabb förlossning men jag var liksom inställd på timmar av igångsättning och dygn av jobb så det kändes väldigt fort. Blev tillsagd på uppföljningsamtalet att ej leka tapper vid en eventuell till födsel pga andra gången ofta går fortare.
Och, SÅKLART, stort lycka till när det är dags!
Åh gud vad spännande!
Jag kände INGENTING med någon av dem förrän det liksom var dags på riktigt. Med Tintin gick vattnet (men inga värkar) nio dagar över tiden. Med Sammie satte det igång med förvärkar och sen gick vattnet inte förrän 40 minuter innan hon föddes (det tog ca 6 h från första riktiga känslan av att "nu sätter det igång HJÄLP").
Lycka till!! <3
Ävenn Sammie nio dagar över tiden.
Spännande att höra era berättelser!
Några kompisar har beskrivit att de hade onda förvärkar dagligen i tre veckor innan bebis, så det verkar kunna vara lite hur som helst. Men det är ju DET som är det kluriga! Hur ska en kunna veta? I morse gjorde det lite ont igen och då tänkte jag ju genast "jaha idag, eller vadå". Sen gick det över och jag åkte till jobbet...haha.
Mycket märkligt detta. Svåranalyserat. Men spännande!
Tar mig friheten att kommentera på gardinfrågan och jag tycker lätt ni ska ha gardiner i den fönsterraden, ni kommer få in massa ljus ändå ju. Grå linne låter super!
TACK Tove, och bra där! Ja jag tror också att det blir himla bra med lite textil. Det är ju sällan en dålig grej. Ska nu mest bara orka sätta upp takskenorna, köpte dem i somras...haha. Men snart så.
Skicka en kommentar