Tröttman ligger som en våt filt över mig efter den här helgen. Den var intensiv. Men rolig. I fredags åkte jag till Stockholm med mina nya kollegor och gick på en julfest med vårt huvudkontor, och den hade verkligen alla ingredienser som en bra julfest ska ha, inklusive fri bar. Perfekt intro till nytt jobb! Hehe.
På natten fick vi ett sms om att vårt tåg var inställt på grund av stormen. Det hade en ju kunnat räkna ut med röven att det skulle bli (Hur mycket brukar det krävas liksom? Att någon andats nära ett järnvägsspår?). Men kändes ändå lite surt. Eller lite och lite, det kändes sjukt surt, det var min första natt borta från Nils (ever!) och jag ville hem och kramas. Plus att vi hade de här kvällsplanerna: bli bjudna på fyrarättersmiddag hos B och M i deras nya hus. Ville helst inte missa detta så att säga.
Centralen var full av besvikna resenärer när vi kom, men vi knatade iväg till närmsta biluthyrare och fick tag på SISTA bilen. Jag, min kollega och min chef kände oss världssmarta, som att vi lurat allt och alla. Sen insåg vi att ingen av oss kanske var riktigt körbar, vilket var mindre bra. Lösningen blev att vi gick till centralen igen för att leta chaufför bland alla strandade resenärer, någon som skulle få åka med gratis mot att hen körde första biten. (Igen: smart va?)
Det landade på en holländsk barnpsykolog från Skövde som kanske inte var det roligaste personen jag träffat i livet. Men rar. Hon körde som överenskommet och vi andra gjorde en enda sak under hela den femsex timmar långa resan; Vi hade högläsning av Glenn Hyséns krönikor i GT. Typ det roligaste man kan göra. Så jävvla gött. Efter att vi skrattat så att vi kved i någon timme började även den dittills tysta barnpsykologen att skratta, tror att hon liksom lärde känna Glenn genom högläsningen. Det var kul.
Sen det allra bästa: hann hem till den där fantastiska fyrarättersmiddagen. På håret, men hann. Jag hämtade upp min lilla familj och vi åkte till Lerum, fick mat och vin och gött häng och sitta vid öppen brasa och nana gott på soffan. På vägen hem dagen därpå åt vi lunch hos mina föräldrar tillsammans med kusin och kusinbarn och lillebror och hela bunten.
ALLT detta skedde alltså helgen efter min första jobbvecka på nio månader. Såatt. Jag har upplevt mig som så trött i veckan, men varje kväll när jag har satt mig i soffan och slappat har jag stensomnat med öppen mun.
På natten fick vi ett sms om att vårt tåg var inställt på grund av stormen. Det hade en ju kunnat räkna ut med röven att det skulle bli (Hur mycket brukar det krävas liksom? Att någon andats nära ett järnvägsspår?). Men kändes ändå lite surt. Eller lite och lite, det kändes sjukt surt, det var min första natt borta från Nils (ever!) och jag ville hem och kramas. Plus att vi hade de här kvällsplanerna: bli bjudna på fyrarättersmiddag hos B och M i deras nya hus. Ville helst inte missa detta så att säga.
Centralen var full av besvikna resenärer när vi kom, men vi knatade iväg till närmsta biluthyrare och fick tag på SISTA bilen. Jag, min kollega och min chef kände oss världssmarta, som att vi lurat allt och alla. Sen insåg vi att ingen av oss kanske var riktigt körbar, vilket var mindre bra. Lösningen blev att vi gick till centralen igen för att leta chaufför bland alla strandade resenärer, någon som skulle få åka med gratis mot att hen körde första biten. (Igen: smart va?)
Det landade på en holländsk barnpsykolog från Skövde som kanske inte var det roligaste personen jag träffat i livet. Men rar. Hon körde som överenskommet och vi andra gjorde en enda sak under hela den femsex timmar långa resan; Vi hade högläsning av Glenn Hyséns krönikor i GT. Typ det roligaste man kan göra. Så jävvla gött. Efter att vi skrattat så att vi kved i någon timme började även den dittills tysta barnpsykologen att skratta, tror att hon liksom lärde känna Glenn genom högläsningen. Det var kul.
ALLT detta skedde alltså helgen efter min första jobbvecka på nio månader. Såatt. Jag har upplevt mig som så trött i veckan, men varje kväll när jag har satt mig i soffan och slappat har jag stensomnat med öppen mun.
1 kommentar:
Men vilken bedrift! :)
Skönt att ni kom hem så du hann och jag känner igen tröttman du talar om. I förrgår somnade jag med barnen vid 19:30 och sov till 06:00 dagen därpå. Det var skönt.
Skicka en kommentar