Mardrömskvällen

Alltså detta dygn.

Igår fyllde Nils sex månader. Hade tänkt sätta mig och skriva färdigt månadsbrevet till honom, men istället bjöd kvällen på sjukhusdrama. Fy fan. Jag hade varit och handlat och när jag kom hem satt Axel och Nils i köket, de skulle göra gröt. Axel tittade upp på mig i någon sekund när jag sa hej från hallen, och då råkade Nils vispa till skålen med micrat vatten så att det rann ner på hans fot och brände den. Skräcken i den sekunden. Vi såg knappt var han hade ont först men Axel tog honom blixtsnabbt till badrummet för att spola vatten. Den lilla minifoten blev röd och svullen och den tunna överhuden började lossna, det var hemskt. Hemskt hemskt hemskt. Jag ringde 112 och det kom en ambulans hur snabbt som helst (alltså efter typ två minuter, de är ju helt fantastiska?!) och ambulanspersonalen lade om foten med kylgel. Sedan fick vi packa ihop oss och åka med den in till barnakuten.

Vår lilla lilla lillunge. Hemma och i ambulansen var Nils, förstås, jätteledsen vilket kändes fruktansvärt. Han är ju så sällan ledsen ens och har aldrig gråtit sådär otröstligt förut. När vi kom fram till sjukhuset blev det bättre, han blev lugnad när han fick gosa med sin elefant och somnade en stund, och när han vaknade lite senare var han äntligen sig själv igen. Då hade nog smärtlindringen verkat. Resten gick smidigt, lyckligtvis bedömde läkaren att det blivit en ytlig skada och att den kommer att läka fint utan att synas. Tack och lov att det gick bra. (Och att vi båda var hemma när det hände, att vi hade varann hela tiden.)
En stund senare fick vi åka hem, Nils med ett stort bandage på foten och ett nästan lika stort på handen. Handen var bara lite röd så det behövdes egentligen inte, men läkaren tyckte rather play it safe om det skulle komma en blåsa när det gått lite tid. Så nu ser Nils ungefär ut som han varit med om en lavin eller så...

Inatt sov han i alla fall som en stock, och idag har han till vår enorma lättnad inte ens märkt av bandagen eller haft det minsta ont. Har inte ens behövt alvedon. SÅ SKÖNT. Älskade barn. Axel åkte till jobbet innan Nils vaknade i morse och stod vid spjälsängen och droppade några tårar innan han gick. Så resten av dagen har jag och Nils uppdaterat honom genom sms med bilder som den här:

Det gick bra, det gick bra, det gick bra. Får fokusera på det. Och nästan all personal vi träffade berättade om när deras barn bränt sig på olika saker, det var fint att de delade med sig.

Gårdagen var tack och lov inte bara misär, det hände en kul sak också. Guldsmeden blev klar med våra ringar! Det kändes helt orimligt roligt att få sätta på oss dem, så shiny. Vi förlovade oss ju strax innan Nils föddes, gick till en guldsmed i Haga dagen efter och bestämde oss nästan helt färdigt för hur vi ville att ringarna skulle se ut. Sedan kom Nils och ja... det tog fem månader innan vi gick tillbaka igen för att faktiskt göra beställningen. Men nuså! Äntligen. Har gått runt och stirrat på min hand hela dagen som om jag vore nån himla filmkaraktär.