tisdag 23 juni 2015

Midsommar: mys, mygg och magsjuka!

Så var det midsommar och vi for till Dalsland med Johanna Erik och Gunnar, till Loberg som är Johannas familjs sommarställe. Flera fina trästugor strösslade intill varann mitt i skogen, bara smala stigar fram till husen. Var med på traktens firande med tipspromenad och dans runt midsommarstången, hade uppehållsväder (om än rätt kyligt sådant) och till och med sol, till skillnad från övriga landet vad det verkar. Bytte blöjor utomhus, grillade på kvällen, blev myggbitna.

Vi stannade några dagar, gick fler promenader och Johanna berättade om de lokala orginalen medan vi passerade skogar och gårdar. Fiskarn, fågelskådaren och tjuven. Stannade till och dubbelammade i en talldunge. Axel och Erik grejade med sina fiskesaker (fiskeleksaker som Johanna så spot on säger) och provade lyckan i Vänern. Nils och Gunnar upptäckte varann på riktigt, låg och höll hand på en filt, och vi såg Sverige åka ur fotbolls-VM.

På söndagen bytte vi Loberg mot Bergsvik allihop. Fick lite extra brått eftersom Johannas mamma blev magsjuk under natten - kastade oss iväg i ottan. Tänkte att vi måste ha klarat oss ändå. Övertygade oss själva och varann: "Inte smittar det väl innan man börjar kräkas? Väl väl väl?" I Bergsvik fiskade A och E upp en öring och någon blåprickig fisk från botten av Gullmarn och allt annat än sommar och semester kändes så otroligt avlägset.

Men så kom den ifatt oss till slut förstås, kräksjukan. I alla fall mig och Johanna. Morgonen då de ändå skulle åka därifrån började vi båda kräkas och höll sedan på med det halva dagen. Axel gav mig vatten, avslagen pepsi, honungsvatten, loka, buljong, proviva och vätskeersättning och såg till att jag drack av allt, det var nog hans förtjänst att mjölken aldrig sinade trots att jag blev så uttorkad att till och med händerna var torra. Men det gick vägen. Vilken hemsk hemsk känsla att vara sjuk och knappt kunna ta hand om sitt barn! Och vilken ynnest att vara två.

Det hela var en riktigt go midsommarhelg ändå. Bortsett från den rätt osköna avslutningen.

Inga kommentarer: