tisdag 3 december 2013

90 år

Mormor. 

Idag, om du fanns, skulle du ha fyllt 90 år. Det hade du alldeles säkert tyckt var jättegammalt, men jag tror att du hade känts ungdomlig ändå. Och att du hade haft kvar dina guldiga lockar. Det hade varit fint att få fira dig! Åka hela släkten till det vita huset på Jonsbogatan, med massor av blommor i famnen, kanske baka sjuttioelva sorters kakor efter dina recept och bjuda dig på dem. Som för att betala igen för alla år du bakat åt oss. Eller göra en sån där rolig kaktus av gurka och geléhallon som du och morfar brukade göra när vi barnbarn fyllde år. Vi skulle köpa dig något riktigt fint. Slå in det med omsorg. Sjunga och hurra. Det hade varit något det!

Nu finns du ju inte längre så istället tänker jag på dig idag. Och fäller en liten tår vid mitt skrivbord på kontoret när ingen ser. 

Med mycket kärlek, 
J.

I båten i Bexet med lillebror Anders. PS. Mormor, vet du? Jag har den här
bilden på väggen och när Axel såg den på håll trodde han att det var jag
som satt där! Han tyckte att vi var lika. Det gillade jag väldigt mycket. Jag
tycker att du är himla lik mamma,  eller att mamma är lik dig, blir det ju.  

6 kommentarer:

Ann sa...

Åååh vet EXAKT hur du känner. Snygt. Grinar ca 1 gång/vecka när jag tänker på farmor och farfar. Farfar blev 85 innan han dog i våras och farmor skulle blivit 84 i år om hon inte gått bort under min första termin på JMG. Alltså, VARFÖR ska alla de bästa inte finnas mer?

Miss Baglady sa...

Åh fint! EN tankeställare om att jag måste ringa farmor och mormor oftare.

Sophia sa...

Fint kort och fina minnen som aldrig lämnar oss!

Johanna sa...

Ann: Nej jag vet, det är faktiskt inte alls okej! Inte någonstans.

Fifi: tack!

Baglady: Ja gör det. Så klyschigt att säga till folk att passa på men alltså, det borde man.

Sophia: Ja, vi har ju alla personer som vi saknar och minns.

Jojjo sa...

Åh! Jag saknar min mormor också, så otroligt mycket. Ganska ologiskt eftersom hon dog när jag var ett och jag inte har några minnen av henne. Men jag saknar att få lära känna henne, att få minnen av henne.

Och ja, A har rätt - ni är galet lika!

Johanna sa...

Jojjo: Å tråkigt att inte ha hunnit lära känna varandra. Det förstår jag verkligen.