En konstig grej med Schweiz, del II. "Cash is King"

Jag läste just Annikas inlägg på bloggen Colombialiv där hon berättar att man i Colombia, som ju enligt många måttstockar är ett u-land, kan beställa hamburgare med hemkörning och betala med kort i sin egen hall. Väldigt spexigt. Jag insåg då att jag har exakt samma story att berätta, fast tvärtom. 

Det är det här med korten och kontakterna det gäller, mina vänner. 

Innan man flyttat till Schweiz tänker man ju "bankland". Det är ju här de rika har sina gömda bankkonton som ingen kan komma åt och alla här tjänar skitmycket pengar och så är det ju ett hypermodernt i-land och därför säkert jätteteknologiskt och så vidare. Så tänker man.

När man flyttat hit tänker man ungefär samma sak. Det finns många banker, folk tjänar mycket pengar, alla är ganska business-aktiga av sig på något vis och man tänker liksom att Schweiz, det är nog ett effektivt land, det.

Tur att pengarna är färgglada och snigga i alla fall.
(Har dock aldrig sett en sån där tjusig tusenlapp i
verkliga livet, den här bilden är snodd på google pics.)

Det är alltså först när man redan bott i Schweiz ett tag som man genomskådar bluffen. Herregud, banklandet är i-n-t-e i framkant när det gäller bankiga saker. Som pengar till exempel. Där Annika berättar att man kan betala med kort i sin egen hall, kan jag kontra med att här kan man inte alltid betala med kort på hamburgerkedjornas drive-throughs, som ligger längs motorvägen. Inte heller inne på själva restaurangerna. Nope, där är det ibland enbart kontanter som gäller. Och detta gäller förstås många, många, många ställen. Du kan aldrig helt räkna med att kunna betala med kort. Chocken i det!

Och knickset är att inte ens på de ställen som tar kort kan man känna sig säker. För man vet ju aldrig vilken sorts kort det är man ska ha. I början försökte vi betala med våra svenska VISA-kort, (vilket jag gjort i hela världen och aldrig någonsin haft några problem med, förutom i Danmark och här). Det gick oftast inte, framför allt gick det inte i mataffären vilket som ni kan förstå medförde vissa problem. Psykbryt och liknande. När vi äntligen skaffat oss ett schweiziskt bankkonto fick vi varsitt Maestro-kort. Okej, fint, tänkte vi. Helt fel tänkt visade det sig. Tror ni de att tar Maestro överallt? Nej nej, det gör de inte. Så då måste man lik förbannat ha kontanter med sig. Eller typ alla bankkort man äger (alla två, då, alltså) så att man är helgarderad. 

JÄTTESTÖRANDE!

Det var dagens urladdning det. En bulle till, någon?

______________________

Uppdatering: I morse gick det plötsligt inte att köpa nytt busskort i busskortsautomaten. Det kom upp en liten ruta som visade att VISA och MasterCard inte (längre?) skulle fungera. Behöver jag ens berätta att det var ett Maestro jag försökte med?